En sista dödsdans

Han ser butter, blek och trött ut. Den femte juni, som kommit att kallas den svarta fredagen på grund av flera ministeravhopp, följdes av en ännu mörkare lördag för Storbritanniens premiärminister Gordon Brown.

I lokalvalen gick oppositionen framåt och i valet till Europaparlamentet fick hans Labour bara drygt 15 procent av rösterna. Det är det sämsta valresultatet på 100 år.

Både representanter inom och utanför partiet har ropat på Gordon Browns avgång. Premiärministerposten, som skulle kröna hans långa karriär, håller nu på att pulverisera hans rykte som politiker.

Gordon Brown började tidigt arbeta politiskt och vid 23 års ålder var han mycket nära att väljas till kandidat för det skotska Labourpartiet. Tio år senare hade han avancerat till det brittiska underhuset. Snart fick han sällskap. Tony Blair och Gordon Brown blev ett radarpar och de inledde det omfattande arbetet att förnya det Labour som fick sitt fjärde raka valnederlag 1992.

På ett mytomspunnet möte på restaurangen Granita´s i Islington 31 maj 1994 drog de upp sin strategi inför framtiden. Tony Blair fick Gordon Brown att stå tillbaka för att Blair skulle kunna ta över ledarskapet i partiet. I gengäld blev han försäkrad posten som finansminister. Dessutom ska han ha blivit lovad att bli efterträdare på den kommande premiärministerposten. Deras plan gick i lås. Partiet vann en jordskredsseger tre år senare under epitetet "New Labour".

Gordon Brown blev en folklig finansminister med stort inflytande över politiken. Men äktenskapet Blair-Brown började snart knaka.

Ingen tvivlar på vare sig Gordon Browns intellekt eller hans genuina övertygelse. Hans ledarstil har däremot beskrivits som butter och sluten, medarbetare utanför den inre kretsen har minimal insyn och har till och med känt sig mobbade. Gordon Brown väntade under åren alltmer otåligt på sin tur medan Tony Blair förhalade maktskiftet. De sista åren av Blairs styre präglades av intriger och konspirationer dem emellan. Sommaren 2007, efter att Irakkriget solkat Blair, manövrerades han till sist ut och det blev Gordon Browns tur att flytta in på 10 Downing Street.

Men Brown fick snart problem. Han saknade helt sin företrädares karisma, hans slutna gestalt och osäkra tv-framträdanden föll inte väl ut i opinionen och han saknade fingertoppskänsla. Under tiden växte sig Tory starkare med sin nya karismatiska ledare David Cameron, som skickligt dragit fördel av Labours katastrofala läge. Under en kortare period av finanskrisen framstod Brown som pålitlig och handlingskraftig, men den senaste tidens skandaler i parlamentet har helt omintetgjort de framgångarna.

Efter måndagskvällens krismöte i partiet uppgavs att kritikerna verkar ha lugnat sig och Labour samlar sig utåt. Gordon Brown fick fortsatt förtroende, i alla fall fram till det val som måste genomföras senast inom ett år. Men enligt Tories ledare David Cameron handlar det bara om en sista dödsdans. Opinionsmätningar indikerar att enda chansen för Labour i kommande val är att byta ut Brown, och tiden är knapp.

Fakta: Efter Brown

Enligt en undersökning av Com Res leder Tory opinionsmätningarna med 38 procent mot 22 procent för Labour. Hälsominister Alan Johnson anses som den främsta kandidaten till att överta premiärministerposten. En annan kandidat som det tidigare spekulerats kring är utrikesminister David Milliband. Han anses dock av många ha för starka band till Gordon Brown.