Du ska va president

Finlands avgående president Tarja Halonen talade i sitt nyårstal om betydelsen av tolerans i samhället. Det kan ses som en känga adresserad till fjolårets stora rubrikmakare, högerpopulisten Timo Soini och hans Sannfinländare. Samme man som efter helgen kan finna sig sittande på hennes stol.

På söndag väljer det finska folket en ny president och senare i vår följs de av fransmännen. Men vad har detta ämbete egentligen för betydelse?

Nästan alla republiker har presidenter men skillnaderna mellan olika presidenters inflytande och befogenheter är stora beroende på om landet tillämpar ett parlamentariskt eller presidentiellt system. I renodlade presidentiella system som det amerikanska sammanfaller regeringschefens och statschefens roll i presidentämbetet.

På andra sidan spektrumet finns parlamentariska republiker som Tyskland och Italien där presidentens roll är närmast ceremoniell och jämförbar med den svenske kungens.

Finland har en annan modell. De ­tillämpar så kallad semipresidentialism, en blandning av parlamentarism och presidentialism. Så gör även Frankrike, Polen och Ryssland. Det betyder att den parlamentariskt tillsatta regeringen regerar vid sidan av presidenten som ofta är direkt vald av folket och inte behöver stå till svars inför riksdagen. I praktiken brukar särskilda politikområden vara reserverade åt presidenten – i Finland, Frankrike och Ryssland är det utrikes- och säkerhetspolitiken. Ofta har presidenterna i dessa länder rätten att upplösa parlamentet och utfärda dekret (rättsakt med något lägre status än en lag).

I Finland minskade presidentens inflytande i samband med att man införde ­direktval till ämbetet för första gången 1994. Tidigare hade presidenten större makt, i vissa fall rentav större än riksdagen. Det räcker att dra sig till minnes Urho Kekkonen och hans förkärlek för att utnämna expeditionsministärer (tillfälliga regeringar av tjänstemän) när det parlamentariska läget var alltför låst och han ivrigt viftade med vetokortet.

Tanken med en stark president i ett i övrigt parlamentariskt system är att presidenten ska förstärka den verkställande makten och utgöra en balanserande faktor gentemot parlamentet. Men denna delning av den verkställande makten är inte oproblematisk. I de fall presidenten företräder ett annat politiskt parti än premiärministern brukar samlivet inom statsledningen bli spänt. I Frankrike kallas denna situation cohabitation (samboende) och den vanligaste lösningen är att presidenten och regeringen delar upp politikområdena mellan sig.

Även Frankrike håller presidentval inom kort, i april. Där leder fortfarande socialisten François Hollande i opinionsmätningarna med 29 procent. Det är dock en tillbakagång med tre procentenheter sedan månaden innan. Nicolas Sarkozy har också tappat stöd sedan december och befinner sig nu sex procentenheter bakom sin huvudmotståndare. Jokern i leken, den ofta uträknade centristen François Bayrou, skuttar däremot glatt framåt sedan han annonserade sin kandidatur förra månaden, och kan enligt den senaste mätningen räkna med ett stöd på 14 procent. Majoriteten av hans potentiella väljare är dock osäkra och med tanke på det franska presidentvalets dubbla ronder (om ingen får mer än hälften av rösterna går det till en utslagsomgång mellan de två största kandidaterna) är opinionsmätningar sällan tillförlitlig lektyr.

I det finska valet som också kan gå till en andra omgång ser Samlingspartiets Sauli Niinistö (Maria Wetterstrands »svärfarbror«) ut att gå mot seger med ett stöd på 49 procent. Men om han inte kommer över femtioprocentsspärren och det skulle gå till en andra omgång kan han hotas av centerpartisten Paavo Väyrynen (13 procent) eller De grönas karismatiske partiledare gruppledare Pekka Haavisto (12 procent). Dessutom ligger den kontroversielle högerpopulisten Timo Soini strax där bakom med 9 procent. Går han om övriga kandidater på upploppet och kommer tvåa ställs Finland inför en liknande situation som Frankrike hade 2002. Då slog högerextremisten Jean-Marie Le Pen överraskande ut socialisten Lionel Jospin i första omgången och ställdes i en avgörande knockoutrond mot Jacques Chirac. Den gången vann dock Chirac en betryggande seger med hela 82 procent, det högsta stöd som en fransk president någonsin fått under den femte republiken.

Fakta | Olika länder, olika makt

Presidentämbetet har varierande tyngd.

Finland
Styrelseform: Semipresidentialism.
Mandatperiod: 6 år. Kan återväljas en gång.
Valform: Direktval.
Makt: Medelstor. Har det yttersta ­ansvaret för utrikes- och säkerhets­politiken, utnämner bland annat ministrar.
Nuvarande innehavare: Tarja Halonen.

Frankrike
Styrelseform: Semipresidentialism.
Mandatperiod: 5 år. Kan återväljas en gång.
Valform: Direktval.
Makt: Stor. Är bland annat överbefäl­havare för armén och den ende med befogenhet att tillåta användning av landets kärnvapen. Kan upplösa parlamentet och utlysa nyval.
Nuvarande innehavare: Nicolas Sarkozy.

Italien
Styrelseform: Parlamentarism.
Mandatperiod: 7 år. Kan återväljas en gång.
Valform: Indirekt.
Makt: Liten. Främst ceremoniell. Utser formellt premiärministern som väljer en regering.
Nuvarande innehavare: Giorgio Napolitano.

Ryssland
Styrelseform: Semipresidentialism.
Mandatperiod: 4 år. Får inte sitta i mer än två sammanhängade ämbetsperioder. Ingen annan begränsning.
Valform: Direktval.
Makt: Stor. Kan upplösa parlamentet och utlösa nyval. Arméns överbefäl­havare.
Nuvarande innehavare: Dmitrij Medvedev.

Tyskland
Styrelseform: Parlamentarism.
Mandatperiod: 5 år. Kan återväljas en gång.
Valform: Indirekt genom Förbundsförsamlingen.
Makt: Liten. Främst ceremoniell. Har rätt att upplösa förbundsdagen om den efter tre försök inte har lyckats välja en kansler (premiärminister) eller om denne skulle förlora en misstroendeomröstning.
Nuvarande innehavare: Christian Wulff.

USA
Styrelseform: Presidentialism.
Mandatperiod: 4 år. Kan återväljas en gång.
Valform: Direktval (via elektorskollegium).
Makt: Mycket stor. Presidenten utgör själv tillsammans med sin stab den verkställande makten, innehar samma ceremoniella plikter som övriga statschefer, är arméns överbefälhavare, och har vetorätt.
Nuvarande innehavare: Barack Obama.