En brexitkollaps drabbar hela EU
Bild: PAUL FAITH/AFP
Anneli Wengelin är en efterfrågad talare i dessa dagar. Hon är brexitexpert på Kommerskollegium, den myndighet som har hand om utrikeshandeln och EU:s inre marknad. Fokus når henne inför ett framträdande i Ängelholm i början av veckan.
– Vår uppgift är att hålla en rak kurs på det här stormiga havet. Vi utgår från att Storbritannien lämnar EU och rekommenderar företagarna att förbereda sig. Då säger många: »Hur kan man förbereda sig för något som man inte vet vad det kommer att bli?«
Anneli Wengelin liknar invändningen vid att inte försäkra sitt hus i tron att det inte kommer att brinna.
– Fast det är stor skillnad nu mot för ett halvår sedan. Det finns en större insikt om kommande förändringar och att det kan bli en krasch, säger hon, framför allt efter nyår har farhågorna för en så kallad hård brexit tilltagit.
Anneli Wengelin uppmanar de undrande företagarna att förbereda sig genom att kartlägga sin verksamhet, gå igenom sitt utbud, kolla tullbestämmelserna för olika varor och vilka tillstånd som krävs för export, tänka igenom logistiken och så vidare.
Med tanke på att 70 procent av Sveriges export går till EU:s inre marknad är det åtskilliga som ställs inför helt nya frågor.
– Det kanske är de som kommer till hamnen och möts av beskedet att de inte får köra ombord sina varor, varnar brexitexperten.
Det är en jätte som lämnar – Europas näst största ekonomi, lika stor som de nitton minsta ekonomierna i EU tagna tillsammans.
Kommerskollegium beräknar att 66 000 jobb i Sverige är kopplade till det brittiska EU-medlemskapet, exporten 2017 uppgick till 140 miljarder kronor.
Det räcker för en nionde plats bland EU-länderna. Tyskland står för 26 procent av exporten från EU till Storbritannien, sedan följer Nederländerna, Frankrike, Belgien och Italien.
Stockholms handelskammare släppte en rapport i fjol som sa att en hård brexit skulle leda till att 8 200 gick förlorade i Sverige, varav en fjärdedel i Stockholm.
En avsevärt mer omfattande prognos har i år gjorts av forskare vid Institute for economic research i tyska Halle.
De har med hjälp av en databas som rymmer alla EU-länder samt ytterligare 15 stora ekonomier inklusive USA, Kina och Indien kommit fram till att en hård brexit skulle medföra att exporten från EU till Storbritannien minskar med 25 procent på grund av tullar och därav en minskad efterfrågan.
Det skulle i sin tur leda till 179 000 förlorade jobb bland EU-företag som exporterar till Storbritannien och totalt 612 000 jobb i de 43 länderna världen över eftersom även länder utanför EU drabbas i sin roll av underleverantörer. Enligt undersökningen mister exempelvis Kina 59 000 jobb.
[caption id="attachment_543473" align="alignnone" width="750"]
»Det är stor skillnad nu mot för ett halvår sedan. Det finns en större insikt om kommande förändringar och att det kan bli en krasch.« Anneli Wengelin, brexitexpert på Kommerskollegium. Foto: Malin Hoelstad/SVD/TT [/caption]
I EU är det exportlandet Tyskland som drabbas hårdast med 100 000 förlorade jobb följt av Frankrike, Polen, Italien och Spanien. Sverige hamnar på 21:a plats med 7 000 förlorade jobb, en prognos som skiljer sig en aning från Stockholms handelskammares.
Relativt sett – förlorade jobb i förhållande till den totala sysselsättningen – drabbas dock Malta och Irland värst. En tredjedel av lilla Maltas export går till Storbritannien, för Irland är motsvarande siffra 14 procent. Det betyder 3 000 respektive 19 000 förlorade jobb på de två öarna.
Relativt sett hamnar även Slovakien, Tjeckien och Polen högt på de drabbades lista, medan Sverige placerar sig i mitten på 19:e plats bland de 43 länderna.
Forskarna från Halle har också borrat djupt på mikronivå i sitt eget hemland. En hård brexit betyder att WTO-reglerna gäller för tullarna. World trade organization föreskriver 10 procent för personbilar och Halleforskarna räknar således att 15 000 jobb inom bilindustrin och handeln går förlorade, nominellt sett värst drabbad blir »die Autostadt« Wolfsburg med 500 jobb. Då ska man ha i åtanke att 15 000 personer motsvarar 0,9 procent av alla som är sysselsatta inom bilindustrin och handeln och bara i Wolfsburg har Volkswagenwerk runt 50 000 anställda.
Det verkar som att Tyskland och bilindustrin skulle överleva brexit.
Professor Oliver Holtemöller, som gjort studien tillsammans med en kollega, håller med:
– En hård brexit medför visserligen andra problem också, allt som allt är dock följderna för Tyskland inte dramatiska rent ekonomiskt. De inledande problemen lär också avta med tiden, skriver han i ett mejl till Fokus.
Det är en bedömning som också delas av Hans-Werner Sinn, Tysklands kanske mest kände nationalekonom, lika ansedd som omstridd. Han ledde länge Ifo-institutet i München, vars konjunkturbarometrar citeras världen över, och han hamnar i sina avväganden ofta på kollisonskurs med regeringarna i Berlin. Sinn hörde exempelvis till de som ansåg att den bästa lösningen för Grekland under eurokrisen vore att lämna valutasamarbetet och återinföra drachmen.
För Hans-Werner Sinn är brexit framför allt en politisk förlust för Tyskland eftersom britterna alltid stått för frihandel och marknadsekonomi. En av hans teser i otaliga föredrag och debattartiklar är att britterna banade väg för Tyskland som världsledande exportnation.
I gengäld var det tyskarna som beredde vägen för Storbritannien in i EU. Det skedde i samband med att Frankrikes president Charles De Gaulle och den tyska förbundskanslern Konrad Adenauer undertecknade det så kallade Élysée-fördraget i Paris vintern 1963. Alltsedan Napoleons dagar hade de två ärkefienderna gått i krig mot varandra, de två statsmännen satte med sina namnteckningar punkt för detta. De Gaulles avsikt var samtidigt att dra undan Tyskland från den anglosaxiska intressesfären.
När avtalet skulle ratificeras i förbundsdagen, det tyska parlamentet, tillfogade dock ledamöterna en inledning där det hette att Tyskland värdesatte det transatlantiska samarbetet och att man också ville få med Storbritannien i den europeiska gemenskapen.
De Gaulle svarade med att under 60-talet stoppa ett brittiskt medlemskap med sitt veto två gånger. Först 1973, tre år efter De Gaulles död, kunde britterna gå med.
Efter brexitomröstningen 2016 har Sinn och andra tunga namn från det tyska näringslivet drivit en kampanj enligt mottot »a new deal for Britain – exit from brexit«. De krävde att EU skulle ge Storbritannien ett bud som det inte skulle gå att säga nej till. Framför allt skulle britterna få möjlighet att begränsa den fria rörligheten genom att inte ge EU-migranter full tillgång till det sociala trygghetssystemet.
Det tåget lär ha gått vid det här laget.
Framför sig ser Hans-Werner Sinn ett EU dominerat av Medelhavsländerna med Frankrike i spetsen, ett EU präglat av protektionism och centralism – en motbjudande framtidsvision för exportnationen Tyskland.
När Storbritanniens 65 miljoner invånare räknas bort har nordländerna endast 30 procent av EU-befolkningen bakom sig. Det betyder att de kan bli nedröstade på EU-toppmöten eftersom det enligt det nu gällande Lissabonfördraget krävs 35 procent för att blockera ett beslut. Hans-Werner Sinn kräver av sin regering att den får till stånd en omförhandling av fördragstexten på den punkten.
[caption id="attachment_543475" align="alignnone" width="400"]
Splittrad folkrörelse. Protester mot brexit, ett beslut taget i folkomröstning, utanför brittiska parlamentet.[/caption]
Den franske presidenten Emmanuel Macron har efter sin valseger 2017 tonat fram som EU:s ledande politiker. Hans olika propåer för att reformera EU – Sorbonnetalet dagen efter det tyska valet 2017 och uppropet i alla europeiska tidningar för en månad sedan – har fått ett svalt mottagande i Tyskland. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel har hummat och låtit tiden gå, hennes efterträdare som ordförande för de tyska kristdemokraterna, Annegret Kramp-Karrenbauer, hade en rad invändningar mot tidningsuppropet.
Det har inte hindrat Frankrike och Tyskland från att skriva under ett nytt vänskapsfördrag, det skedde i den tyska staden Aachen i slutet av januari. Det 16-sidiga dokumentet talar om samarbeten på en rad områden för att länderna ska komma ännu närmare varandra, samtidigt var det en symbolhandling för att markera enighet i kölvattnet av Brexit.
Ett EU toppstyrt av Frankrike och Tyskland är inte något som de övriga 25 medlemsländerna ser odelat positivt på. Tidigare har de kunnat förlita sig på att Storbritannien – som outsider – fört deras talan när det krävts, nu måste de agera på egen hand och hitta nya allianser.
Ett exempel i marginalen är att Irland och Malta, de två länder som relativt sett drabbas hårdast av brexit, i höstas sökte och beviljades observatörsstatus i Organisation internationale de la francophonie (OIF), trots att endast ett fåtal irländare och malteser (12–13 procent) talar franska. Den irländska EU-ministern sa vid inträdet att syftet förstås var att knyta nya allianser när Storbritannien faller bort.
OIF har 88 medlemsländer, varav 27 har observatörsstatus.
En ny allians med stor politisk sprängkraft är den informella sammanslutning som kallats Hanseatic League 2.0. Den nya Hansan består av åtta länder – Sverige, Finland, Danmark, de tre baltiska staterna, Nederländerna och Irland. Det ironiska är att hansalandet Tyskland inte är med.
Den nya Hansan har utmärkt sig genom att opponera mot Emmanuel Macrons integrationsvisioner för eurozonen. Hälften av hansaländerna tillhör inte den, de vill ändå ha ett ord med i laget och inte bli utestängda.
Caroline de Gruyter har följt processen, hon är medlem i tankesmedjan European council on foreign relations (ECFR) och skriver varje lördag en kolumn i nederländska Handelsblad.
– Hansaländerna försöker framför allt hindra Tyskland från att göra för långtgående kompromisser med Frankrike. Tyskarna är inte särskilt ledsna för det, de har varit med på en del Hansamöten och kan därför säga till Frankrike att motståndet mot Macrons planer är stort.
Caroline de Gruyter säger att brexitchocken har skapat en ny, spännande dynamik i EU.
– Folk upptäcker varandra i stället för att bara säga »hello« när de möts i Bryssels korridorer.
Sverige ser hon som ett särfall:
– Det var britterna som visade er vägen in i EU, guidade er i Bryssel och ni röstade för det mesta precis som britterna. Nu måste ni lära er vad för slags »beast« EU egentligen är, ni ställs inför många nybörjarfrågor och måste hitta nya allierade.
Caroline de Gruyter berättar att hon vid ett besök i Sverige träffade en svenska som sysslade med Europafrågor, hon var entusiastisk inför den nyuppkomna situationen.
– Hon sa att först nu efter brexit är det som om vi på allvar gått med i EU.
Läs mer:
Johan Hakelius: Brexit är inget unikt brittiskt
