En dalande stjärna

Det tyska socialdemokratiska partiet SPD har  fått utstå många prövningar under sin 154-åriga historia, alltifrån Bismarcks socialistlagar till nazisternas terror. Denna torsdagskväll i Willy Brandts hemstad Lübeck utsattes SPD-anhängarna för ännu en prövning, om än i en annan division. De hade begett sig till Musik- och kongresshallen nere vid floden Trave för att höra partiets nya stjärna, kanslerkandidaten Martin Schulz, tala och fick vänta i två timmar utanför de stängda dörrarna eftersom en bombhund hade markerat ett misstänkt föremål.

En man i blå basker och vitt hår tog fram sin mobil och fotograferade kön som bildats bakom honom, bara ett fåtal hade troppat av trots ruskvädret.

– Vi socialister ger inte vika, sa han med ett leende.

Vad baskermannen och de andra inte visste var att ännu prövning väntade dem. Först fick de dock äntligen se Martin Schulz i talarstolen. Han såg kompakt ut där han stod och väntade på att de entusiastiska applåderna skulle klinga av – svår att rubba, svår att få omkull.

– Högre, ropade någon när började tala.

– Jag har ju knappt börjat, med tiden ska det nog bli högt nog, svarade Schulz och fortsatte där han började.

Nästan fyra månader har gått sedan SPD-ordföranden Sigmar Gabriel överraskande meddelade att han avgår för att lämna plats för den 61-årige Martin Schulz som partiordförande – och framför allt kanslerkandidat i valet den 24 september.

Euforin inom SPD kände inga gränser, äntligen ett nytt ansikte, äntligen något som inte förbrukar sin trovärdighet som utmanare med att tjäna som minister i Angela Merkels regering.

När Schulz några veckor senare formellt valdes till ordförande fick han 605 av 605 avgivna röster. Det hade aldrig hänt tidigare i partihistorien.

Opinionssiffrorna sköt i höjden. SPD hade med Gabriel varit hopplöst efter Angela Merkels CDU – 21 mot 37 procent löd siffrorna från det mest trovärdiga opinionsinstitutet i mitten av januari när Schulz tog över. I början av mars var SPD hack i häl.

Martin Schulz sensationella frammarsch liknades vid ett tåg som det inte gick att få stopp på, ett tåg som skulle föra SPD och Schulz till kanslerposten efter tolv långa år.

Scenariot verkade självklart – med Schulz som ny galjonsfigur skulle SPD vinna vårens tre delstatsval och det skulle ge partiet ny schvung inför höstens val.

Denna torsdagskväll i Lübeck skulle den nye partiledaren inte med ett ord beröra det faktum att det så kallade Schulz-tåget tappat fart högst betänkligt.

Gapet i opinionssiffrorna hade börjat vidgas igen. Vid valet i lilla Saarland nere vid franska gränsen gick CDU och inte SPD framåt tack vare regeringschefen Annegret Kramp-Karrenbauer – en duglig, oglamorös mini-Merkel, kort och gott kallad AKK.

Som sagt; Martin Schulz hoppade över opinionssiffrorna och Saarland i sitt tal. I stället imponerade han med sin förmåga att hålla långa tirader på hög volym utan att någon enda gång komma av sig. Han slängde ut ett långt pekfinger mot publiken när han vill markera en viktig detalj, när något låg honom riktigt varmt om hjärtat knöt han bägge nävarna och tryckte armarna mot sitt bröst.

Martin Schulz satsar uppenbarligen på känslor och det kan få den rationella Angela Merkel att framstå som känslokall och föga empatisk i den kommande tvekampen.

Valmötet i Lübeck utgjorde kulmen på kampanjen inför den gångna söndagens delstatsval i Schleswig-Holstein. SPD hade regerat i delstaten sedan 2012 tillsammans med De gröna och det danska minoritetspartiet. CDU hade haft problem och kastat in den helt okände Daniel Günther ett halvår före valet.

Valkvällen blev dock en ny prövning för SPD-anhängarna. När vallokalerna hade stängt kom den första prognosen några sekunder senare, obarmhärtig i sin exakthet. SPD backade och fick 27 procent, CDU blev största partiet med 32 procent. Det blir ett regeringsskifte i norr.

SPD:s generalsekreterare Katarina Barley trädde fram i tv för en första intervju minuterna senare och strategin verkade klar: Schulz skulle skyddas på bekostnad av den lokala regeringschefen Torsten Albig. Barley sa att Albigs privatliv verkade ha påverkat valutgången.

Den 53-årige Albig, far till fyra barn, hade precis före valet i en veckotidningsintervju berättat varför hans långa äktenskap hade havererat och att han skulle gifta om sig med en managementkonsult. Han lät förstå att hans fru där hemma inte längre hängde med i svängarna. I hans liv hände så mycket, medan hon hade fullt upp med barnen och hushållet. De hade inte längre något att prata om, hon befann sig inte på hans nivå.

Martin Schulz får sikta in sig på nästa delstatsval, det äger rum nu på söndag i Nordrhein-Westfalen – Tysklands största delstat med närmare 18 miljoner invånare. Det kallas därför »lilla förbundsdagsvalet« och Nordrhein-Westfalen är med Ruhrområdet ett traditionellt SPD-fäste. Martin Schulz har inte råd med ännu en motgång.

På söndagskvällen kunde han dock trösta sig med Emmanuel Macrons val-seger, där öppnar sig en möjlighet. Macron och Schulz skulle kunna göra gemensam sak mot Merkel kring hur Europa måste reformeras. Sedan sin tid som Europaparlamentets talman känner Schulz den förre franske ministern Macron och räknar honom till sina vänner.

I talarstolen i Lübeck knöt han också ännu en gång sina bägge nävar och tryckte armarna mot sitt bröst när han kom in på Europa.

– En tysk förbundskansler måste gå i spetsen för ett fördjupat Europasamarbete och det ska jag att göra!