En ofrivillig vänskap

När Edward Snowden – mannen som avslöjade den största övervakningsskandalen i USA:s historia – förra söndagen satte sig på planet från Hongkong med destination Moskva, eskorterades han enligt organisationen Wikileaks av deras medarbetare Sarah Harrison.

Hon är en brittisk journalist som nu arbetar med Wikileaks juristgrupp tillsammans med Spaniens mest kända jurist, Baltasar Garzón. Han är före detta domare i Spaniens högsta domstol och mest känd för sitt arbete i rättsprocesserna kring den baskiska ETA-gerillan och för att vara den som begärde Chiles förra president Augusto Pinochet utlämnad till Spanien. Sedan juli 2012 är Baltasar Garzón Julian Assanges advokat, och skulle enligt Wikileaks även vara beredd att företräda Snowden. Garzón meddelade dock förra veckan att han avstod från uppdraget. Advokatdiskussionen är den senaste i raden av uttalanden och pressmeddelanden där Wikileaks på olika sätt försöker etablera samhörighet med Edward Snowden. Dess frontman Julian Assange har från sin tillflyktsort på Ecuadors ambassad i London gjort sitt bästa för att visa världen att han och Snowden är offer för samma system. Assange hävdar att han vid ett flertal tillfällen varit i kontakt med Snowden via mellanhänder och har offentligt uttryckt sin sympati med den jagade amerikanen.

Men efter att Assange tillbringat ett år som asylsökande på ambassaden av rädsla för att utlämnas till Sverige där han riskerar åtal för våldtäkt, har framförallt han, men också Wikileaks, förlorat sin forna glans. De tidigare så samarbetsvilliga medierna och generösa finansiärerna har droppat av en efter en.

I det läget är det inte konstigt att Wikileaks försöker klamra sig fast vid Edward Snowden, som i mångas ögon fortfarande är en hjälte.

Assanges stöd omfattar också Bradley Manning, som just nu står inför rätta i USA för att ha läckt omkring 750 000 dokument till Wikileaks. Han riskerar livstids fängelse för att bland annat ha »hjälpt fienden«, som en av åtalspunkterna lyder. Det är den största läckan i världshistorien – ett faktum som många kritiker tagit fasta på. Den till synes urskillningslösa publiceringen sträcker sig från konfidentiella dokument till sådana som inte säkerhetsklassats överhuvudtaget. Detta sätt att ösa ut information som kan innebära en säkerhetsrisk för amerikanska soldater har väckt ilska hos många amerikaner.

Edward Snowden tycks ha tagit intryck av fallet Manning och har noggrant regisserat sina egna läckor till tidningarna The Guardian och Washington Post – inte Wikileaks.

Faktum är att Assanges organisation inte har levererat några stora avslöjanden sedan frontmannen hamnade i trubbel med lagen. Sammankopplingen mellan Wikileaks och Edward Snowden gagnar de förra men riskerar att fläcka den senare. Det kan visserligen vara så att han sympatiserar med Wikileaks. Men om Edward Snowden är intresserad av att få, och behålla, det amerikanska folkets stöd, vore det nog smartast att distansera sig från Julian Assange och hans medarbetare.

Kanske är det så enkelt som att Edward Snowden inte har något val.

Fakta | Edward Snowden och övervakningsskandalen

5 juni The Guardian avslöjar en domstolsorder som tvingar telefonbolaget Verizon att informera det amerikanska underrättelseorganet NSA om sina kunders telefonsamtal.

6 juni Washington Post och The Guardian avslöjar att NSA och den federala polisen FBI har haft tillgång till IT-företags servrar och kunnat spionera på webbtrafik utanför USA, i det topphemliga övervakningsprogrammet Prism.

9 juni Edward Snowden, anställd vid amerikanska National Security Agency (NSA) avslöjar att det är han som är läckan. Han hade då gömt sig i Hongkong sedan den 20 maj.

21 juni Snowden anklagas för spioneri och stöld av hemligt material. USA begär formellt Snowden utlämnad från Hongkong.

23 juni Snowden flyger från Hongkong till Moskva. USA uppger att hans pass dragits in. Snowden söker asyl i Ecuador.

25 juni Rysslands president Vladimir Putin bekräftar att Snowden fortfarande befinner sig på flygplatsen i Moskva.

Källa: TT