Enade mot talibanerna

Den diplomatiska superveckan fick en dyster inledning när talibanrörelsen i Pakistan attackerade en polisskola i Lahore i måndags. Åtta polisrekryter och fyra angripare dödades i attentatet. Dagen därpå samlades toppolitiker från hela världen i Haag för att diskutera just problemet med taliban-offensiven i grannländerna Afghanistan och Pakistan. Hillary Clinton hade till och med lyckats få dit Irans vice utrikesminister.

Afghanistan och Pakistan, eller »AfPak« som den nya Obamastrategin benämner de bägge nationerna, är också i fokus på veckans Natomöte. Den amerikanska satsningen är omfattande och innehåller förutom en rejäl truppförstärkning till Afghanistan även löften om infrastruktursatsningar och andra icke-militära åtgärder.

Den nya strategin har ett starkare fokus på diplomati, internationellt samarbete och mer ekonomiskt bistånd och innebär en u-sväng jämfört med den Afghanistanpolitik som USA drivit sedan hösten 2001.

Den mest dramatiska förändringen är att »Alla ska med« – även Iran. För landet som under Busheran ständigt refererats till som »ondskans axelmakt« har nu bjudits in i diskussionen om hur stabiliteten i regionen ska förbättras. Iran är en nyckelspelare och har själva ett stort intresse av att bidra till att motverka talibanoffensiverna i gränslandet till Afghanistan.

Talibanernas lukrativa droghandel märks tydligt i Iran.

Sten Widmalm, Pakistanexpert och forskare vid Uppsala universitet, beskriver den nuvarande situationen i Pakistan som värre än på länge. Ändå tror han att den senaste tidens signaler från Vita huset kan ha en positiv inverkan. Både den nya, sammanhållna AfPak-strategin och Hillary Clintons försonliga tal om att begreppet »kriget mot terrorismen« strukits ur Obamaadministrationens ordförråd kan ha lugnande effekter.

– Språkbruk och medieskildringar spelar en otroligt stor roll i den här konflikten. Det kan räcka med en ny rondellhund i Sverige för att sätta i gång våldshandlingar i Pakistan, säger Sten Widmalm.

Han är kritisk mot EU, som han menar abdikerat från frågan om Pakistan och Afghanistan och överlåtit åt USA att sköta den. Marco Vicenzino, expert på amerikansk utrikespolitik och chef för tankesmedjan Global Strategy Project i Washington, instämmer.

– EU behöver bli mer aktivt i regionen, både med engagemang och att bidra med ökade resurser, säger Marco Vicenzino.

Även om den nya amerikanska given fått ett överlag positivt mottagande så menar många att den inte är tillräcklig. Torbjörn Pettersson, generalsekreterare i Svenska Afghanistankommittén, är överlag positiv till den nya amerikanska given, framför allt ansträngningarna att stärka den afghanska militären. Men han är inte lika positiv till den amerikanska truppförstärkningen.

– Det är fortfarande oklart om USA tänker fortsätta sina flygbombningar i Afghanistan och Pakistan. Den strategin i jakten på talibanerna har pågått i sju års tid och visat sig vara föga framgångsrik, säger han.

USA:s flygattacker har fortsatt även efter Barack Obamas tillträde. I onsdags dödades ett tiotal människor i ett flyganfall i nordvästra Pakistan som sannolikt var utfört av amerikanska förarlösa plan, så kallade drönare. Den politiska situationen i de bägge länderna skakig. Talibanerna i regionen har nu lagt sina lokala stridigheter åt sidan och inlett ett samarbete för att kunna hålla stånd emot USA och de lokala regeringarna.

– Medan det inte finns ett tydligt politiskt alternativ till Hamid Karzai i Afghanistan så har Pakistans president Asif Ali Zardari två starka motståndare: den ena är oppositionspolitikern Nawaz Sharif och den andra är den pakistanska armén, säger Marco Vicenzino.
Och den svenske Pakistanexperten är ännu mer skeptisk till Zardaris utsikter att sitta kvar som president.

– Zardaris dagar är räknade, säger Sten Widmalm.