Enkel seger – svår uppgift

Det var Narendra Modi som vann valet i Indien. Visserligen har han varit premiärminister sedan hans parti, the Bharatiya janata party (BJP), vann även det förra valet 2014. Det är inte heller första gången det partiet bildar regering. BJP satt även vid makten från 1998 till 2004.

Men att BJP nu har 303 av de 543 mandaten som stod på spel, har ensam majoritet och inte behöver förlita sig på någon koalitionspartner är något större än så.

Narendra Modi är en ny typ av indisk politiker som lyckats utmana och besegra gamla politiska eliter. Han kommer från en enkel bakgrund och hans familj stod inte högt upp på Indiens sociala skala – Narenda Modis far sålde te på en järnvägsstation i hemdelstaten Gujarat. Han reste runt i Indien i sin ungdom och hade flera inte speciellt kvalificerade arbeten innan han lyckades att ta en fil mag på distansundervisning.

Modi är, som många ser det, en man av folket. Det står i skarp kontrast till hur många uppfattar den gamla Nehru-Gandhifamiljen och dess kongressparti – som styrt landet under större delen av Indiens självständighet från Storbritannien 1947 – och även tidigare BJP-ledare med en helt annan social bakgrund. Och den profilen har gått hem hos de många unga väljare som kommer från liknande familjer och nu tillhör den snabbt växande medelklassen. Två tredjedelar av Indiens 1,3 miljarder invånare är under 35 och här, liksom på många andra håll i världen, råder en trötthet över gårdagens politiker. Även om en del av dem är unga har de inget nytt att komma med.

BJP beskrivs ofta som ett hindunationalistiskt parti som skrämmer religiösa, sociala och etniska minoriteter i Indien. Det är delvis sant och Modi gick redan som ung med i Rashtriya swayamsevak sangh (RSS), en paramilitär rörelse som står för radikala hinduiska värderingar och har visat liten tolerans mot oliktänkande. Mahatma Gandhi, som ledde kampen för Indiens självständighet, mördades 1948 av en RSS-aktivist. Han menade att Gandhi var villig att göra för stora eftergifter till landets muslimska minoritet.

1992 stormade och förstörde hindunationalister ledda av RSS en moské i norra Indien, därför att de ansåg att den hade byggts på en plats där den hinduiske guden Rama föddes. Det ledde till våldsamma sammanstötningar mellan hinduer och muslimer som skördade minst 2 000 dödsoffer. 2002, när Modi var Gujarats chefsminister, dödades 790 muslimer och 254 hinduer i nya våldsamheter i den delstaten – och Modi anklagades för att ha sett genom fingrarna med morden på muslimer. För detta var han under en tid svartlistad i USA.

Men Narendra Modi säger nu att han vill bli premiärminister för alla indier och har manat till nationell sammanhållning. Och BJP:s valseger kan inte förklaras med att han enbart skulle ha ridit på en hindunationalistisk våg, även om den var stark under valrörelsen. I övervägande kristna delstater, som Nagaland och Mizoram, vann lokala partier som är allierade med BJP. I Kolkata, där det finns en stor muslimsk minoritet, uppges många unga muslimer ha röstat på BJP därför att de menar att Modi står för handlingskraft och en ny politisk stil som de hoppas ska leda till fortsatt ekonomisk tillväxt.

Men det går inte att bortse från att extrema hindunationalister kan ha vädrat morgonluft efter BJP:s valseger. Modi har fått ett mandat som få tidigare premiärministrar har haft och han måste nu gå en svår balansgång mellan den populistiska hindunationalism som hans parti står för  och hans vilja att hålla landet samman.

Klarar Modi det kan han leva upp till de unga väljarnas förhoppningar om en ny politisk era. Om inte kan hans valseger få katastrofala följder.