Ett arabiskt Somalia

Ett tag såg det ut som om Jemen skulle gå samma väg som Tunisien och Egypten, där folkliga protester fick seglivade diktaturer på fall. I fyra månader var Frihetstorget i Jemens näst största stad Taizz ockuperat av demonstranter, och en överenskommelse om president Ali Abdullah Salehs avgång i utbyte mot immunitet för honom och hans familj låg på bordet. Ett 33-årigt styre såg ut att gå mot sitt slut.

Men när det kom till kritan vägrade Saleh att skriva på. I stället sände han i slutet av maj säkerhetspolisen och det republikanska gardet för att med våld rensa upp på torget. När röken från det brinnande tältlägret hade lagt sig var minst 20 personer döda.

Sedan dess har det stått klart att utvecklingen mer liknar den i Libyen. Jemen är på väg mot ett fullskaligt inbördeskrig. Sammanlagt har nu runt 900 personer dött i de gatustrider som brutit ut mellan regeringsstyrkor och olika klanmiliser, ­islamister och regeringskritiker.

Situationen tog ytterligare en vändning den 3 juni efter att presidentpalatset utsattes för en granat­attack och Ali Abdullah Saleh fick flygas till Saudiarabien för vård. Enligt de första uppgifterna hade han endast ådragit sig lättare brännskador, men det verkar nu stå klart att Saleh är allvarligt skadad. Om han över huvud taget fortfarande är vid liv, just nu är det svårt att veta vilken information man kan lita på.

Med presidenten borta ur bilden har det nämligen uppstått ett maktvakuum med säkerhetspolitiska intressen som sträcker sig långt utanför Jemens gränser. Och alla jublar inte likt de unga aktivisterna på Jemens gator. Redan innan upproret inleddes var Jemen – arabvärldens fattigaste land – en statsbildning som enligt analytiker höll på att krackelera. Oljan sinar, vattenbristen förvärras och ekonomin är i akut kris. Därtill har regimen att hantera en separatiströrelse i söder, rebeller i norr och det Jemenbaserade al-Qaida på Arabiska halvön, som bildades 2009.

Nu riskerar Jemen att bli ett Somalia på arabisk mark. Ett laglöst land styrt av krigsherrar och en fristad för terrorister. Det är något som grannen i norr, Saudi­arabien, vill undvika till varje pris. Så länge Ali Abdullah Saleh såg ut att ha kontrollen var det Saudiarabien som i praktiken finansierade honom. Men i takt med att protesterna vuxit har det saudiska kungadömet intagit rollen som medlare i förhoppning om att få till stånd en fredlig övergång. Frågan är om Saudiarabien ens kommer att tillåta Saleh att återvända om han skulle tillfriskna.

Och än viktigare: Vad kommer USA att acceptera?

Jemen har kommit att betraktas som en allt mer central pusselbit i USA:s utrikespolitik på senare år. Inte minst sedan det framkommit att den nigerianska »kalsongbombaren« Umar Farouk Abdulmutallab, som försökte spränga ett flygplan över Atlanten på juldagen 2009, hade fått sin träning i Jemen. Även major Nidal Malik Hasan, som sköt ihjäl 13 personer på militärbasen Fort Hood i Texas några veckor tidigare, hade haft kontakter med militanta islamister i Jemen.

En kollaps vore ett mardrömsscenario även för USA. President Ali Abdullah Saleh – eller »Lilla Saddam« som han också kallats – var tills för några dagar sedan USA:s man i Jemen, och garanten för att staten skulle bestå. För det fick han varje år över 400 miljoner kronor i militärbistånd. Förra året höjdes insatsen till nära en miljard.

Nu måste USA hitta någon annan som kan förhindra att Jemen faller i terroristernas händer. Att USA skulle ta på sig uppdraget genom en militär intervention är inget alternativ, om man får tro militärexperterna i Washington.

Är det något som skrämmer president Obama mer än ett nytt Somalia så är det ett nytt Afghanistan.

Rebeller intog andrastaden

I fredags, för en vecka sedan, attackerades presidentpalatset med granater och flera soldater dog. Bland de skadade fanns president Ali Abdullah Saleh och premiärminister Ali Muhammad Mujawar. Saleh flögs dagen efter till Saudiarabien för läkarvård. Sedan dess har beväpnade rebellgrupper intagit Jemens näst största stad Taizz och demonstrationerna med krav på Saleh avgång har intensifierats.