Europa sviker Tchad

En obarmhärtig sol gör att temperaturerna i det karga ökenlandskapet ofta stiger till 50 grader Celsius. I skuggan. Försvarsmakten har nu fått klartecken från Sveriges regering att ställa 200 svenska soldater till EU:s förfogande för fredsfrämjande insatser i Tchad och Centralafrikanska republiken. Men soldaterna kommer sannolikt inte att vara på plats efter årsskiftet som planerat.

– Jag kan inte ge besked om något definitivt datum, det är för många saker som saknas i nuläget, säger försvarsminister Sten Tolgfors till Fokus.

Förutom brist på absoluta nödvändigheter, som helikoptrar och fältsjukhus, fattas det även soldater och en tillfredsställande underrättelsefunktion hos de europeiska styrkorna. När EU:s utrikesministrar möttes senast vädjade utrikesminister Carl Bildt till sina kollegor att göra extra ansträngningar för att lösa problemen. Även länder utanför EU har fått förfrågningar om de kan tänka sig att ställa upp.

Samtidigt har det etniska våldet och den politiska oron i Tchad förvärrats den senaste tiden. Det är ett av världens fattigaste och mest korrumperade länder. FN uppskattar att 80 procent av befolkningen lever i fattigdom. Inbördeskriget har härjat närmast oavbrutet sedan självständigheten från Frankrike 1960.

FN-organet UNHCR ser en utveckling mot ett alltmer sekteristiskt våld i Tchad, liknande det i Darfur. Omkring 200 etniska och språkliga grupper lever i landet, majoriteten av befolkningen är muslimer. Robert Rydberg är ambassadör vid UD och har besökt Tchad flera gånger de senaste månaderna för att bland annat rapportera hem till Sverige om säkerhetssituationen. Han beskriver läget som »väldigt komplicerat«. För några veckor sedan utbröt hårda strider mellan regeringsstyrkor och väpnade rebellrörelser i Tchads östra delar.

– Det har inte funnits en fungerande kontroll över denna del på mycket länge, säger Robert Rydberg.

I östra Tchad, som gränsar mot Sudan och den våldsdrabbade Darfurprovinsen, är det både etniska motsättningar och det faktum att olika rebelledare vill ta makten i huvudstaden N’Djamena, som tvingar människor att fly sina byar. Traditionellt har människorna i gränsområdet rört sig fritt mellan Tchad och Darfur, och gränslinjen existerar bara på kartan. I dag finns det tolv flyktingläger i östra delen av landet, där det bor omkring 370 000 människor som är på flykt antingen från Sudan eller är internflyktingar från Tchad. Rebellgrupperna är många, brokiga och präglas även de av interna maktstrider. Det som förenar dem är målet att störta president Idriss Déby.

Situationen kompliceras ytterligare av att rebellgrupper från de bägge grannländerna skickligt lärt sig att använda gränsen till sin fördel. Den i Darfur så fruktade regeringsstödda arabiska janjaweedmilisen gömmer sig ofta inne i Tchad och gör därifrån blodiga räder in i Darfur. På samma sätt använder rebellerna i Tchad sudanesisk mark som en sorts basläger.

Även det som Robert Rydberg benämner »banditism« blir allt vanligare. Fotografen Anders Hansson vittnar också han om det växande problemet med rån och överfall mot framför allt utlänningar. Hjälporganisationernas jeepar, mobiltelefoner och annan teknisk utrustning är hårdvaluta för Tchads rebeller.

Trots att våldet trappats upp den senaste tiden är försvarsminister Sten Tolgfors inte bekymrad för de svenska soldaternas säkerhet.

– Det kommer bli en utmaning för dem, men inte i första hand på grund av en militär hotbild. Klimatet, sjukdomarna och de många flyktingarna som behöver hjälp och skydd utgör en större utmaning för de svenska soldaterna, säger Sten Tolgfors.