Experten: ”Bara Putin kan rucka på diktaturregimen”
Efter att regimkritikern Maria Kolesnikova häromdagen greps och försvann i Minsk har det nu framkommit att hon i själva verket blev bortförd av belarusisk polis som försökte föra ut henne ur Belarus. Operationen misslyckades, rapporterar flera nyhetsbyråer i dag.
– Regimen försöker på olika sätt att misshandla, psyka och jäklas med oppositionen, säger Ingmar Oldberg, Belaruskännare knuten vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Vissa skickas till Ukraina, andra till Polen och till Litauen. Lukasjenko gör allt för att mala ner och kväsa oppositionen.
Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko har suttit vid makten sedan 1994. Han sa nyligen att han varit långvarig på presidentposten.
– Ja, jag kan ha suttit kvar lite väl länge, sa Lukasjenko enligt Reuters med hänvisning till den ryska nyhetsbyrån Interfax.
Han anser samtidigt att läget i landet är sådant att han behöver sitta kvar, eftersom han är den enda som kan försvara Belarus och dess intressen. Han har alltså inga planer på att avgå.
Men hur stark är oppositionen i Belarus?
– Det är väldigt svårt att säga, säger Ingmar Odelberg. Demonstrationerna som samlas varje söndag drar 100 000-tals kanske miljoner till protest mot regimen. De har varit lika stora varje söndag, trots att allt fler blir gripna och militärfordon försöka blockera protesterna.
– Medan demonstrationer till stöd för Lukasjenko i princip bara är från hans parti – han har haft väldigt svårt att samla stöd. Den stora frågan är om Lukasjenko skulle vinna ett fritt val – om man tittar på demonstrationerna så är svaret nej.
Men något politiskt alternativ till det sittande Lukajensko-regimen finns det inte just nu, konstaterar Ingmar Oldberg.
– Det här en diktatur som under alla år gjort allt sin makt för att splittra och slå ner alla tänkbara ledare.
Inför valet i augusti greps tre politiska kandidater. Till svaret på detta ställde istället deras fruar upp i valet – däribland Svjatlana Tsichanouskaja, som lyfts fram som en stark kraft inom oppositionen.
– Fruarna hade inför valet sagt att de själv inte hade några politiska ambitioner, att de bara skulle fylla sina makars platser. Det visade sig vara ett smart grepp för regimen trodde inte att de skulle få något stöd, så det släppes igenom, säger Ingvar Oldberg.
Kvinnorna lyckades mobilisera motståndet och med återkommande demonstrationer visa på missnöjet med regimen.
Trots det lär det inte bli någon större förändring i landet, även om protesterna lär fortsätta en tid framöver, enligt Oldberg.
– Men om folk ser att det inte leder till något resultat, utan bara har negativa följder för de som engagerar sig så kommer de snart att återgå till privatlivet, säger han och spår att belarusier lär lämna landet.
– Till Litauen i första hand, Polen i andra hand och därefter Ukraina. I denna ordning för att visumreglerna är lindrigare i Litauen och att man får mest stöd därifrån. Dessutom är det en fullfjädrad demokrati, till skillnad från Polen.
Inte ens EU:s uttalade stöd till oppositionen lär rucka på diktaturregimen i Minsk, bedömer han.
– Vi kan och vi bör protestera mot Lukasjenko-regimen, och vi bör införa sanktioner mot ansvariga personer i regimen som kan identifieras. Men att driva fram en förändring av styret i Belarus är bara något som Ryssland kan påverka och Putin vill inte göra det. Ryssarna har ju kallat oppositionen för fascister och uppmanat Lukajenko att slå ner protesterna.
