Finlands Fredrik

»Jyrki-boy«, kallades han, 32-åringen som valdes till Samlingspartiets ordförande. Året var 2004 och partiets situation var katastrofal. Opinionssiffrorna låg i botten. Alla ropade på förnyelse. Jyrki Katainen var ett framtidsnamn, uppenbart begåvad, vältalig och sympatisk, men ung. Fruktansvärt ung. Han satt sin andra period i riksdagen och man visste egentligen inte speciellt mycket om honom.

Katainens bakgrund var ordinär: född i Siilinjärvi i östra Finland, uppvuxen i en medelklassfamilj, gift med före detta elitfotbollsspelaren Mervi Katainen. Att gräva fram några skelett i garderoben om honom har ingen lyckats med, vare sig då eller senare. Katainen har slagit en järnring kring sitt privatliv. Hans två döttrar har aldrig synts i offentligheten och hans hustru visar sig sparsamt vid sin mans sida.

Katainen är en uttryckligen fokuserad politiker. Målet var klart från början: att göra Samlingspartiet till Finlands största parti.

Medierna var inte sena att skratta ut den slätkindade ynglingen som talade med överdrivet låg stämma för att framstå som statsmannamässig. En kvällstidning publicerade en närbild av Katainen med rubriken: »Det är sant! Han har skägg!«

Katainen valde att köra en egen linje. Han höll partiets gamla storheter, bland dem tidigare finansministern Sauli Niinistö, på en armlängds avstånd. Han rekryterade nytt folk och lät dem få en synlig plats inom partiet, bland annat stjärnskottet, utrikesminister Alexander Stubb. Han breddade partiet, förde det mot mitten, satsade på en socialliberal profil. Hem, tro och fosterland fick ge vika för homosexuellas rättigheter, högre löner inom vårdsektorn och brandtal för det nya välfärdssamhället.

Det var ett vågspel, men lyckades över förväntan. I kommunalvalet 2008 gjorde samlingspartiet ett av sina bästa efterkrigstida val och seglade upp som andra parti, efter socialdemokraterna. Samma år valdes Jyrki Katainen till Europas mest framstående finansminister av Financial Times. Därefter låg Samlingspartiet stadigt etta i opinionsundersökningarna i över ett år. Katainen höjdes till skyarna som en modern, kommunikativ, liberal ledare, en galjonsfigur för det nya, öppna, globaliserade Finland.

– Katainen har gjort exakt samma sak som Tony Blair och Fredrik Reinfeldt. I synnerhet Reinfeldt och Katainen liknar varandra slående mycket. Bägge har styrt sina partier mot mitten, de har varit för marknadsekonomi men vill samtidigt behålla välfärdsstaten. Man kan inte vinna val i Norden genom att framstå som välfärdsfientlig och det har de båda två förstått. Helt fräckt har de manövrerat ut socialdemokraterna på deras eget kärnområde och tagit makten, säger Lauri Karvonen, som är professor i statskunskap vid Åbo Akademi.

Samlingspartiet har ofta varit tredje största parti i Finland, ibland näst störst, men aldrig nummer ett. Den platsen har varit förbehållen socialdemokraterna och centerpartiet. Partiets stora dilemma var östrelationerna – det ansågs som ett utrikespolitiskt opålitligt parti under hela det kalla kriget. Moskva hade inte förtroende för de borgerliga. Den stämpeln satt i, djupt och länge.

– Men Finland förändrades. Dagens finländska samhälle är mycket mer individualistiskt och värdeliberalt än på åttiotalet. Det passar en politiker som Jyrki Katainen, säger Sami Borg som är docent i statskunskap vid Tammerfors universitet.

Enligt forskarna handlar det om att Finland har förändrats och att Katainen har förstått den saken bättre än de flesta andra politiker.

– Samlingspartiet och Katainen tilltalar unga urbana vuxna, den grupp väljare som blir allt större i Finland. Katainen framstår som modern och marknadsliberal. Precis som många unga finländare gärna vill se sig själva, säger Tuomo Martikainen, professor i statskunskap vid Helsingfors universitet.

Men inom Samlingspartiet finns det också öppet invandrarfientliga krafter. Wille Rydman som leder partiets ungdomsorganisation, kampanjade i riksdagsvalet med »kontrollerad« invandring som fråga nummer ett på sin agenda.

– Vi har flera motstridiga trender i Finland just nu. Värdeliberalismen ökar, den gröna urbana livsstilen förstärks, men samtidigt finns det en stark beställning på ett auktoritärt högerparti och hårda värden. Den nischen har Sannfinländarna intagit, säger Tuomo Martikainen.

Samtidigt som allt fler finländare vill att landet ska vara en del av den globaliserade världen har rasism och xenofobi blivit allt större problem.

Inför riksdagsvalet 2011 utsattes Katainen för en fruktansvärd press. De populistiska Sannfinländarna höll på att lägga krokben för alla de tre stora partierna. Avståndet mellan Samlingspartiet och de tre övriga krympte ihop till nästan ingenting. Och Katainen hade den otacksamma uppgiften att som finansminister försvara de djupt impopulära kreditgarantierna till Grekland, Irland och Portugal.

Han lyckades få Sannfinländarna att diskvalificera sig själva från regeringsförhandlingarna – med resultatet att Finland fick en regering med borgerlig övervikt. Det är en enorm seger för Katainen och ett bakslag för socialdemokraternas Jutta Urpilainen, som inte har något val. Hon måste samregera med Katainen, som stöds av flera borgerliga småpartier.

Som politiker har Katainen visserligen lagt sig vinn om att framstå som seriös, men han kan också visa känslor offentligt. Han hade tårar i ögonen när han var tvungen att ge utrikesminister Ilkka Kanerva avsked efter att denna skickat ekivoka sms till unga kvinnor. Sin pojkaktighet har Katainen med tiden kunnat utnyttja och i dag är det den som gör honom charmig – en sakkunnig finansminister som också kan skratta och le.

– Katainen är mycket sympatisk, och han är en avspänd och tydlig talare. Han har gjort mycket för samlingspartiets image, konstaterar Sami Borg.

En annan person som har gjort en avgörande insats för partiets nya profil är utrikesminister Alexander Stubb. Han och Katainen är bästis och bundis. Tillsammans har de fått Samlingspartiet att framstå som det mest naturliga alternativet för en ung, välutbildad, urban och liberal generation.

Hittills har Jyrki Katainen alltså gjort allt rätt. Men att vara statsminister är en helt annan sak. De närmaste fyra åren kommer att utvisa om Katainen verkligen är en statsman.

Fakta | Fakta

Regeringsförhandlingarna i Finland leds av Samlingspartiets Jyrki Katainen, som väntas bli statsminister. Deltar gör också Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, De gröna, Svenska folkpartiet, och Kristdemokraterna. Val­succén Sannfinländarna, med partiledaren Timo Soini, har ställt sig utanför. Katainen har sagt att förhandlingen »får ta den tid de tar«. En regering över partigränserna är ingenting nytt i Finlands historia. Paavo Lipponens första ministär 1995–1999 bestod av fem olika partier.