Fler blad än ett vitkålshuvud

Man önskar att man mindes sin Sun Zi, sin Clausewitz, eller åtminstone den senaste säsongen av »Game of Thrones«. Theresa Mays beslut att kalla till parlamentsval har fler lager taktik och strategi än ett vitkålshuvud har blad.

Det finns inga givna valresultat längre, men Jeremy Corbyn är det närmsta en given förlorare man kan komma. Verkligt stridsrusiga tories drömmer om en parlamentsmajoritet på närmare 200 röster. Osannolikt, men inte omöjligt. Där har ni Mays enklaste drivkraft. Sedan blir det mer komplicerat.

Vilka är Mays farligaste fiender? De finns i det egna partiet. Det är så det brukar vara i Tories när Labourpartiet är svagt och EU-frågor står främst i ledet. Så May har egentligen utlyst ett val för att besegra sitt eget parti, genom att leda det till storvinst.

Och så skottarna, förstås. De skotska nationalisterna stärks antagligen i valet. Men de har redan 54 av 59 skotska valkretsar. Några ytterligare spelar ingen roll. En stark konservativ majoritet är mycket viktigare, för nyval eller ej kommer skottarna alltid att behöva förhandlas med.

Och så EU. Och EU:s brittiska anhängare. De drömmer fortfarande om att göra brexit ogjort innan det är gjort. Det kan de glömma med en ny, maffig majoritet.

Och så väljarna själva. Tänk om förhandlingarna med EU inte går något vidare. Bäst att ha valet gjort i förväg.

Labour kunde ha sagt nej till nyval. Men en hyfsad del av Labourparlamentarikerna vill se Corbyn få pisk, för att skynda på partiets normalisering.

Taktik, strategi, ränkspel, intriger, utpressning, maktspråk. Som jag minns Sun Zi och Clausewitz var de lite veka i jämförelse.