Flykten undan tjuvjägarna

Solen går upp över bergen i Imfolozi-Hluhluwe nationalpark norr om Durban i den sydafrikanska provinsen Kwazulu Natal. Vi vandrar rakt in i bushen med elitsoldater ur parkens tjuvjägarstyrka. Jabulani Ngubane, som leder gruppen, har förklarat läget.

– Om vi möter en svart noshörning måste ni hitta närmaste träd och vara beredda på att klättra, de är mycket farliga. Men om vi möter tjuvjägare är det ännu värre, de skjuter för att döda oss, om vi inte hinner skjuta först.

Det var här, i Imfolozi-Hluhluwe som den vita noshörningen en gång räddades från utrotning. Parken grundades 1895 för att bevara arten som då bestod av mellan 20 och 50 djur. I dag finns här 2 600 vita och drygt 200 svarta noshörningar. Ingen annanstans i världen finns det en sådan hög koncentration. Men nu är den fem miljoner år gamla rasen hotad igen. Denna gång för att tron är stark i delar av Asien att noshörningens horn kan bota alltifrån impotens till cancer och andra svåra sjukdomar.

Jabulani viskar när han leder styrkan genom den snåriga terrängen, han visar olika platser där man stött på tjuvjägare.

– Jag har själv varit med om skottlossning med tjuvjägare två gånger. Jag är inte tillåten att berätta exakt vad som hände, men när jag varit med har tjuvjägare blivit dödade, förklarar Jabulani Ngubane.

Plötsligt stannar han. Bakom några buskar skymtar en noshörning. Den är svart. Det finns inte tillräckligt med träd i närheten, så vi backar försiktigt och räddas av att vinden blåser emot oss.

– Den här kon är orolig, tjuren slaktades av tjuvskyttar bara en bit bort härifrån, för några veckor sedan. De högg av hornet med yxa, viskar Jabulani när vi satt oss i säkerhet.

En bit bort hänger en helikopter i luften, det är sydafrikanska FBI, »The Hawks«, som också deltar i jakten på tjuvjägare, förklarar Jabulani. Sedan sveper han  med handen mot bergen som ligger utanför nationalparken.

– Problemen startar med fattigdomen därute.

Genom diset syns röken från eldarna vid de enkla hyddorna. Här i byarna lever zulufolket – många på svältgränsen. När syndikaten från Asien betalar drygt 30 000 kronor för ett noshörningshorn är det inte svårt att finna frivilliga tjuvjägare.

Men tjuvjägarnas struktur är mer komplicerad än så. De fattiga byborna kategoriseras som nivå 1 på Jabulanis och polisens rangordning för noshörningshandeln. På nivå 2 finns den – oftast lokala eller regionala – person som hyrt in tjuvskytten. Nivå 3 är koordinatorn, och sedan har noshörningshornet vandrat från bushen till nivå 4, till den som sköter smugglingen till Asien. Slutligen nivå 5, maffiabossen som är syndikatets ledare.

I de delar av Asien där efterfrågan på noshörningshorn är stor kan man få drygt en halv miljon kronor för varje kilo. Varje horn väger mellan tre och sex kilo, och har alltså ett marknadsvärde på uppåt tre miljoner. Pulvret  från hornen har brukats som traditionell medicin i tusentals år, men på senare år har efterfrågan exploderat. En växande medelklass är en förklaring. Omfattande mytbildning en annan – att pulvret fungerar som Viagra eller att det hjälpte en vietnamesisk minister att bota sin cancer.

På mer än tjugo års tid har dödandet av noshörningar flerfaldigats. Från dryga dussinet till över 500 djur om året. Jabulani Ngubane tror att en kontrollerad laglig handel skulle kunna stoppa masslakten. En som driver den tesen hårt är miljöekonomen Michael’t Sas-Rolfes som under årtionden forskat i den illegala handeln. Han förklarar att det finns 30 ton lagrade noshörningshorn, bland annat från djur som självdött. Om man under kontrollerade former skulle sälja tre ton per år skulle man ta död på utrymmet för den illegala jakten och få ner priset. Han hoppas att handelsförbudet som instiftades 1977 ska slopas nästa år när det beslutande organet Cites sammanträder.

– De kriminella affärerna är byggda på att handeln är bannlyst. Om man under kontrollerade former skulle sälja tre ton per år skulle vi ta död på utrymmet för den illegala jakten och få ner priset.

Farhågan är att en laglig försäljning gör efterfrågan ännu större, vilket skulle leda till att lagren töms. Som svar på det har legaliseringsförespråkarna föreslagit att man kan föda upp noshörningar och hyvla av hornen, som växer tillbaka med cirka tio centimeter per år.

Joseph Okori är veterinären från Uganda som flyttat till Kapstaden och nu är ansvarig för Världsnaturfonden WWF:s kamp för att rädda arten.

Han tror att en reglerad handel är en önskedröm som blir svår att förverkliga, mest för att det saknas möjligheter att kontrollera handeln. I stället borde man fråga sig varför efterfrågan är så stor – och försöka hejda begäret.

– Noshörningens horn består av samma sak som människans hår och naglar, det är keratin. Det har samma effekt att äta pulvret som att bita på naglarna.

Han berättar att det i dag finns cirka 25 000 noshörningar i Afrika, varav tre fjärdedelar lever i Sydafrika. Av dem har man tagit dna-prov på 5 000 djur för att i nästa steg kunna spåra varifrån syndikaten fått sina horn.

Kriget pågår på alla fronter, från dödliga skott till senaste tekniken och militär underrättelsetjänst. Den sydafrikanska regeringen har posterat hundratals soldater för att skydda noshörningarna. Förra försvarsministern Lindiwe Sisulu pratade också om att skaffa drönare, som dem som CIA använder.

Strax norr om Imfolozi-Hluhluwe-parken ligger den privata turistresorten Thanda Private Game Reserve som också drabbats av tjuvjakten. Ett par dagar efter vandringen i bushen i Imfolozi-Hluhluwe landar The Hawks noshörningsstyrka med en helikopter. Ut kliver den legendariske detektiven JP Roux som leder »Rhino Task Force«. Han är kraftig, två meter lång i pikétröja och en revolver i hölstret. Ut smiter också en tunn man med röd mössa och några väskor.

JP berättar att hans grupp på sex dagar har slagit sönder ett helt syndikat, från nivå 1 till 3. Det bestod av två vita farmare och några parkvakter, som togs precis när de skulle gå in och skjuta noshörningar i en nationalpark.

En annan aktuell operation involverade en toppfigur på nivå 5.

– Men det finns många fler. En ledare är ute mot borgen och har hotat att döda mig, men vi tar honom, säger JP.

Den tunne mannen med röda mössan heter Pieter. Han var soldat under apartheidregimen, och deltog sedan i operationer i Zambia, Angola, Mocambique och Zimbabwe. Han jämför de pågående operationerna med ett krig och berättar att JP just räddat hans liv. Han fungerade som underrättelseagent och infiltrerade de nyss gripna men fick fly för sitt liv.

– Farmarnas far skulle döda mig, det här är allt jag fick med mig, säger Pieter och pekar på sina väskor.

Poliserna möts vid helikoptern av Thandas antitjuvjaktsjägare Conraad de Rosner, som har ett LM-5, halvautomatiskt gevär, på ryggen.

Han går före in på sitt kontor där han har en karta över safariparken. De gröna nålarna visar var han har sina mannar posterade, om de inte är på patrull. De röda nålarna visar vart tjuvjägarna har varit. Kartan är full av nålar. På bordet bredvid ligger en bok med titeln »The Art of War«.

Nu tar han fram sitt militära mörkersikte, av den senaste tekniken som världens elitstyrkor använde, som gör att han kan se allt som det vore ljusan dag även mitt i natten. När han går ut mot ett nytt nattpass går månen upp över parken. Noshörningspolisen börjar vandra mot en bergstopp.