Folkomröstning om Farc-freden

– Colombias floder färgas röda av blod, säger Teresita Gaviria.

1998 förlorade hon sin son. Han mördades av paramilitärer, bara 15 år gammal. I dag leder Teresita Gaviria organisationen Hoppets vägar i Medellín som stödjer våldets offer.

De flesta som kommer till Teresita Gaviria är kvinnor vars söner och makar har mördats av någon väpnad gruppering.

– För oss som drabbas spelar det ingen roll vad mördarna kallar sig, gerilla eller paramilitär eller något annat, deras gärningar är lika onda, säger hon.

Den här dagen har hon besök av en kvinna som är förlamad av sorg. Två av hennes bröder och två av hennes brorsöner har mördats, det har bara gått ett par dagar sedan det senaste mordet.

Konflikten med de väpnade grupperna är närvarande varje dag i landet. I presidentvalet nu på söndag är det själva huvudfrågan.

Colombia har knappt upplevt verklig fred under sina drygt 200 år som självständig nation. Kriget med gerillan har pågått i över 50 år men kan egentligen ses som fortsättningen på en rad tidigare konflikter.

De som röstade på Juan Manuel Santos när han blev president för fyra år sedan var säkra på att han skulle fortsätta sin företrädare Álvaro Uribes stenhårda linje mot Farc-gerillan, landets största väpnade gruppering. Men vid sidan av den militära kampen initierade Jan Manuel Santos en fredsprocess. I ett och ett halvt år har fredsförhandlingarna mellan regeringen och Farc pågått i Havanna i Kuba.

– Man kan säga att Juan Manuel Santos lurade väljarna eftersom han inte nämnde sina planer på samtal med gerillan innan han blev vald. Men folket vill ha fred och om Juan Manuel Santos blir återvald med god marginal har han också fått ett starkt stöd för fortsatta fredssamtal med Farc, säger Rodrigo Pardo, tidigare ambassadör och utrikesminister, i dag tung politisk kommentator på medieföretaget RCN.

Colombianerna är utleda på krig, stödet för fredsförhandlingarna är starkt. Men hatet mot gerillan – som smugglar narkotika, kidnappar och mördar oskyldiga – är också omfattande.

Därför vänder sig många colombianer mot att den av EU terroriststämplade gerillans medlemmar nu kan välkomnas in i värmen och kanske till och med få plats i kongressen.

– I hela världen växer motviljan mot att ge företrädare för terrorstämplade grupperingar straffrihet, säger Rodrigo Pardo.

Den förre presidenten Álvaro Uribe har riktat frän kritik mot den sittande presidenten som han säger har svikit landet genom att ge efter alltför lätt för gerillan. Kritiken märks också i valvinden. Santos ledde länge i opinionsundersökningarna, men har tappat på slutet. Allt tyder nu på en andra valomgång.

Den sannolika motståndaren där, och den som tycks vara på väg att överta ledartröjan i opinionen, är Óscar Iván Zuluaga. Eftersom Uribe inte kan bli vald till ytterligare en period är det Zuluaga som är hans partis presidentkandidat. Kritikerna har liknat förhållandet med Ryssland och Vladimir Putins kontrollerande av Dimitri Medvedev.

Om Óscar Iván Zuluaga vinner väntar troligen en hårdare linje mot Farc. Att förhandlingarna avbryts är dock osannolikt. Hoppet om ett slut på blodutgjutelsen är trots allt utbrett hos befolkningen.

– Möjligheten att nå en överenskommelse mellan regeringen och Farc-gerillan har aldrig varit större än nu, säger Rodrigo Pardo.

Teresita Gaviria går på några sekunder från djup sorg till trotsig glädje.

– Vi kämpar för försoning, för kompensation för dem som har tvingats lämna sina jordbruk, för förlåtelse och för nationell fred.