Förändringskrav efter terrordåd

Efter Irak är Indien det land som de senaste åren drabbats värst av terrordåd. Polisen har gripit flera misstänkta efter varje attentat. Olika islamistiska terrorgrupper har pekats ut som ansvariga, men med få undantag har de misstänkta släppts i brist på bevis.

För varje ouppklarat dåd har känslan av en inkompetent och dåligt organiserad polismakt växt sig starkare. Men samtidigt har de ansvariga politikerna klarat sig undan allvarligare kritik. Ilskan har i stället riktats mot grannlandet Pakistan, varifrån terrorgrupperna misstänks ha kommit.

På eftermiddagen 26 november förra året slog tio terrorister till mot Mumbai, satte eld på två lyxhotell, tog hotellgäster som gisslan, sköt vilt omkring sig på en järnvägsstation, två sjukhus och en populär restaurang i turistkvarteren. Totalt 173 människor dödades.

Trots att indisk polis är övertygad om att attentatsmännen kom från terrorgruppen Lashkar-e-Taiba och tränats i Pakistan blev dåden denna gång en katalysator för massiv kritik mot de indiska myndigheternas misslyckande – och inte bara när det gäller att ta fast terrorister.

Det började med protestgrupper på Facebook och en demonstration som samlade en halv miljon Mumbaibor framför terrordrabbade Taj Mahal Hotel – och fortsatte med bildandet av nya medborgarrättsorganisationer, grannskapskommittéer och politiska påtryckargrupper.

De nymornade politiskt aktiva, som framför allt samlar medelklassen i städerna, säger att de tröttnat på indiska politiker som inte lyckas leverera skolor, vård, vägar och välfärd, trots ett och ett halvt decennium med oöverträffad ekonomisk tillväxt. Ilskan riktas också mot de etablerade partierna som utnyttjar tragedin för egna syften och förvandlar de dödade poliserna till martyrer – och mot medierna som okänsligt exploaterat offer och anhöriga.

Anil Bahl, en 46-årig ingenjör och tvåbarnspappa från Mumbai, startade bara några timmar efter terrordåden gräsrotsorganisationen Let’s Rebuild India. Han anser att Indien måste renoveras. Inte från grunden, utan från toppen: från parlamentet och regeringen och neråt i den politiska apparaten. Han skräder inte orden.

– Svågerväldet har gjort att indiska politiker ofta är medelmåttor, dessutom är de korrupta och inkompetenta. Indisk politik är ett systematiskt misslyckande, säger han.

Efter terrorattackerna mot New York och London trädde städernas borgmästare fram som samlande krafter. Men i Mumbai har ingen talat lugnande till invånarna eller tagit på sig ansvaret för att tio terrorister i tre dygn kunde hålla en stad med 16 miljoner invånare i skräck. Terrordåden, menar många, har visat att makten i Mumbai saknar ansikte.

Några veckor efteråt bildade ett tjugotal medborgarrättsgrupper därför paraplyorganisationen Jagrut Nagrik Manch, som på en presskonferens på julafton krävde att stans politiker träder fram och står till svars för sin politik.

– Vad hände efter de tidigare terrordåden? Inget! Vi måste ta vara på den ilska många känner och göra något konstruktivt, sa organisationens talesperson Praful Vora.

En som tagit den uppmaningen på allvar är 29-åriga Sharat Potharaju. Förra året flyttade han tillbaka till Indien efter att ha bott några år i New York där han jobbade på en investmentbank. Nu bor han i den sydindiska it-staden Bangalore och jobbar heltid med kampanjen Jaagor Re, som är hindi för »Är du vaken?«. En kampanj som försöker få fler unga att registrera sig till parlamentsvalet som ska hållas i maj.

Sharat Potharaju säger att han är inspirerad av hur unga amerikaner engagerade sig i presidentvalskampanjen och bidrog till att USA röstade mot det rådande systemet, för förändring och för Barack Obama.

– Den växande indiska medelklassen vill desperat ha politisk förändring. Det finns mycket frustration, men få ställen där den kan omsättas i en positiv kraft, säger han.

I Indien måste man precis som i USA registrera sig innan man kan gå och rösta. En krånglig och tidsödande process som håller ner valdeltagandet. Jaago Re erbjuder därför snabb registrering online via sin hemsida. Efter Mumbaiattacken har gensvaret varit enormt. Mellan 2 000 och 3 000 om dagen har registrerat sig på Jaago Res sajt. De allra flesta är unga, bor i städer, kommer från medelklassen och räknas till MTV-generationen, en grupp som man tidigare sett som apolitisk och bara intresserad av nöjen och karriärplanering.

– Jag är osäker på om allt detta räcker för att leda till verklig politisk förändring, men det sätt Indien reagerat efter Mumbaidåden antyder att det är ett steg i rätt riktning för att skapa en mer fungerande demokrati, säger Sharat Potharaju.

Anil Bahl håller med.

– Mer än hälften av Indiens befolkning är födda efter 1983. I senaste valet röstskolkade 80 procent av 18–32-åringarna. Om bara en liten del av dem går till val­urnorna och röstar på unga, kvalificerade kandidater kan vi skriva historia. Vi skulle få en regering som är kompetent – och representativ på riktigt, säger han.

Mumbai styrs av intoleranta hinduchauvinistiska politiker, men har paradoxalt nog Indiens mest toleranta befolkning. Precis som efter tidigare attentat har 26 november-attentatet skapat samhörighet. Hinduer, muslimer, parser och kristna har protesterat sida vid sida gentemot det politiska etablissemanget.

Ett skämtsamt talesätt i Mumbai i dagarna lyder därför: Indiska politiker splittrar oss, medan pakistanska terrorister förenar oss.