Fördel diktatorn

För första gången sedan kriget bröt ut för snart tre år sedan ska Syriens diktator Bashar al-Assad och oppositionen sätta sig ner och förhandla om fred. Men utsikterna till att några konkreta framsteg kan presenteras efter mötet som inleds i Genève på onsdag är minst sagt dåliga. Ett mer rättvisande ord vore »obefintliga«. Frågan är inte om de två parterna kommer överens om något utan om oppositionen ens dyker upp. För två veckor sedan slutade ett möte med Syriska nationella koalitionens medlemmar med att deltagare stormade ut ur lokalen. Tvistefrågan var huruvida man skulle delta i fredskonferensen i Genève eller inte.

Syriska nationella koalitionen bildades för drygt ett år sedan i ett försök att samla alla icke-extremistiska oppositionsgrupper under en och samma organisation. I likhet med det tidigare Syriska nationella rådet har man redan från början avvisat all förhandling med Assad-regimen. Att nu göra avsteg från den principen skulle vara en minst sagt uppseendeväckande eftergift. Organisationen har sedan grundandet haft problem med att skapa förtroende bland den syriska befolkningen. All form av legitimitet kommer i stället utifrån. De länder som stödjer koalitionen har hittills vägrat att förse den med vapen – något som skulle kunna öka trovärdigheten på marken – i rädsla för att de ska falla i extremisters händer. Det här har redan lett till flera avhopp. För att hindra ytterligare splittring är koalitionen därför pressad att bojkotta fredskonferensen på onsdag. Men det skulle inte ses med blida ögon av de internationella sponsorerna som håller organisationen under armarna. Ordföranden Ahmad al-Jarbas huvudvärk är gissningsvis stark.

Men även om koalitionen till slut bestämmer sig för att åka till Genève är sannolikheten liten att de lyckas pressa den syriska regeringen till eftergifter. Enligt Emma Jørum som forskar om Syrien vid Uppsala universitet är utsikterna »hemskt mörka«.

– Flera av deltagarna är pressade att delta i förhandlingarna under villkor som de egentligen aldrig skulle ställa upp på. Ingen av sidorna är ännu intresserad av att hitta en lösning där den andra parten ingår. Det här är mest omvärldens sätt att visa att de gör något, säger hon.

Upptakten inför fredssamtalen har tydligt visat hur stort avståndet mellan kartan och landskapet är. Under ett möte med stödorganisationen Syriens vänner i Paris i söndags sa den franske utrikesministern Laurent Fabius att målet med konferensen var att »se till att den här regimen får ett slut«. Det faktum att Assad-regimen från början har varit inbjuden att förhandla fram en övergångsregering baserad på »ömsesidigt samtycke« tyder dock på att något sådant i praktiken inte är aktuellt. Regimens självförtroende är i dagsläget så starkt att man i stället för att gå med på oppositionens villkor att upprätta humanitära korridorer och släppa fångar till och med kan komma att kräva att ett presidentval ordnas där Bashar al-Assad själv kan ställa upp.

Det enda som skulle kunna ändra utgångsläget i Genève är att läget förändras på marken, enligt Emma Jørum. Så länge det inte sker är det bästa man kan hoppas på ett tillfälligt vapenstillestånd, något som hittills har avvisats av alla parter.

– Det bästa som skulle kunna hända i Genève är att man enas om eldupphör. Då skulle koalitionen kunna få folkopinionen med sig och stärka sin ställning. Det absolut viktigaste just nu är att man kommer i gång med humanitära insatser, säger Emma Jørum.

Fakta | Oenighet om fred

Fredskonferensen om Syrien, som blivit känd som Genève 2 efter ett tidigare möte, är ett internationellt initiativ till dialog mellan regimen och oppositionella i Syrien.

Vid Genève 1 enades världsmakter i princip om att de ville se ett maktskifte på politisk väg. Men oenighet kring detaljer, framför allt president al-Assads framtid, uppstod. Både regimen och oppositionella ställer villkor som den andra sidan avvisar. Islamistiska jihadister har dessutom jämställt deltagande med förräderi.

Källa: TT