Från barfotaläkare till erkännande av WHO: Kinesisk medicin vinner mark

Med mylla mellan tårna och jordnära folklighet blev de så kallade barfotaläkarna en del av lösningen på den läkarbrist som rådde under 50- och 60-talen i Kina. De var antingen studenter från städerna eller utvalda bönder, som fick i uppdrag att, vid sidan av sitt arbete – som ofta skedde barfota ute på åkrarna – utöva medicinsk praktik.

Efter en kort medicinsk utbildning återvände de som primärvårdgivare ute i byarna, och förkroppsligade med sin praktiska läggning socialistiska värderingar; i kontrast till en västerländsk, stram expertis, som utmålades som elitistisk – och kapitalistisk.

Med inspiration från ett antal olika folkmedicinska traditioner drog Mao Zedong på 1950-talet i gång en kampanj för att gjuta liv i det som i dag har vuxit till en industri som omfattar runt 50 miljarder dollar årligen: traditionell kinesisk medicin (TCM). Mao ska själv ha använt sig av västerländsk medicin; men den traditionella medicinen var ett billigare alternativ att sprida på landsbygden. Här klev barfotaläkaren in, som en del av lanseringen. Historier spreds i internationella propagandatidningar om att barfotaläkare mirakulöst till exempel lyckades bota dövstumma barn – rent av få dem att sjunga – genom akupunktur och ideologisk övertygelse.

Traditionell kinesisk medicin, – som bland annat inbegriper örtmedicin – medicinalväxter och akupunktur, bygger på uppfattningen att luften vi andas in består av, eller omvandlas till »qi« (ungefär livsande, en människas livskraft), som påverkar blodet och kroppsvätskornas flytbarhet. Flytbarheten anses i sin tur avgörande för att inte bli sjuk, och flödet tros kunna förbättras genom att exempelvis införa nålar på rätt ställe i kanalerna (akupunktur).

Det är lätt att associera till Hippokrates humoralpatologi (under århundraden den dominerande teorin bland europeiska läkare) och läran om att kroppen styrs av fyra olika vätskor. Men TCM är i dag en högst aktuell, växande industri, som expanderar västerut och nu anses få allt större utrymme inom Världshälsoorganisationen (WHO) inte minst i samband med coronapandemin. I början av mars ändrade WHO sina rekommendationer och tog bort sin avrådan från att använda »traditionell örtmedicin« mot covid-19-symtom. Argumentet var att många använder det. Huruvida Kina lämnat synpunkter i frågan, ville WHO inte kommentera.

Men det som beskrivs som epokgörande är att traditionell kinesisk medicin nu tar plats i ett av de mest inflytelserika dokumenten i sjukvården globalt: det internationella diagnoskriteriet ICD (International classification of diseases). Efter att i över 15 år ha kämpat för att inkludera TCM i ICD kan Kina skörda frukt: I den reviderade versionen av ICD – ICD-11 – som ska börja tillämpas i januari 2022 införs ett nytt kapitel, som beskriver tillstånd utifrån hur de uppfattas i kinesisk, koreansk och japansk traditionell medicin. Ett beslut, som fattades vid WHO:s världskongress i fjol.

LÄS OCKSÅ: Kinesiska matvanor från svälttider möjliggjorde viruset

Handlar det om ett harmlöst erkännande av en annan medicinsk kultur än den västerländska – eller är det en politisk strategi från Kinas sida? President Xi Jinping har talat sig varm för traditionell kinesisk medicin, som han anser står inför en global expansion. Den vitbok om TCM som den kinesiska regeringen publicerade för fyra år sedan uttryckte också en vision om att Kina aktivt kommer att introducera TCM för resten av världen. Och landet tycks vara på god väg; Kina har tecknat överenskommelser om TCM-samarbete med ett fyrtiotal länder, regioner och organisationer i bland annat Tyskland, Italien, USA, Storbritannien, Frankrike och Ryssland.

Även den svenska sjukvårdens ekonomiska ersättningssystem baseras till stor del på ICD, och patienter som besöker vårdcentraler eller sjukhus får diagnoser som kodas enligt denna manual. Karin Nyqvist, utredare på Socialstyrelsen, uppger dock för Fokus att myndigheten inte ser behov av att översätta kapitlet för traditionell medicin vid införandet av ICD-11 just i Sverige.

Men från flera håll uttrycks oro för att kinesisk traditionell medicin genom WHO:s reviderade diagnosmanual nu vinner mark även i offentlig, västerländsk vård. Amerikanen David Gorski, professor i kirurgi och onkologi, har kallat nya ICD-11 för »en triumf för integrationen av ›kvacksalveri‹ med riktig medicin«. Den vetenskapliga tidskriften Nature befarar i sin tur att inkluderingen av TCM riskerar att legitimera icke-vetenskapliga metoder.

WHO svarar med att det nya kapitlet inte tar ställning till hur olika tillstånd behandlas, utan bara syftar till att ge läkare möjlighet att frivilligt lägga en »TCM-diagnos« till den konventionella. I praktiken kan detta dock innebära att en läkare även i ett västerländskt land ger en patient diagnosen »qi-brist« i lungor eller mjälte.

Denna globala framgång för TCM är en fara för patientsäkerhet såväl som för vetenskap, säger Agnes Wold, överläkare och professor i klinisk bakteriologi.

– Detta måste motverkas på alla sätt. Vården ska bygga på vetenskap och tillämpa ett evidensbaserat synsätt. Man ska rensa ut flum ur medicinsk praxis, inte införa nytt flum.

Preparaten inom TCM betraktar hon som långtifrån harmlösa.

– Naturmedel kan ju innehålla lite vad som helst, de är inte kontrollerade. Örtpreparat är en vanlig orsak till leverskada.

Även om skälet till kapitlet i nya ICD bara skulle vara respekt för djupt rotade traditioner; alternativ till västerländsk medicinindustri, är det inte försvarbart, anser Agnes Wold.

Också Jonas F Ludvigsson, barnläkare och professor i medicinsk epidemiologi, ser risker med att nya ICD integrerar TCM i västerländsk sjukvård.

– Den absolut största risken med TCM är att man undanhålls verkningsfull utredning och behandling i den vanliga vården. Det kan leda till att man avstår från att söka sjukvård när man behöver det, eller vid ett allvarligt tillstånd förlitar sig på TCM utan effekt, medan den sjukdom man har förvärras.

Utöver detta utgör biverkningarna en risk.

– Vi vet att akupunktur givit blodförgiftning och punktion av lungorna (när nålarna satts i bröstkorgen). TCM har ofta mycket dålig deklaration av vad det exakta innehållet är, och har inte genomgått säkerhetstester som vanliga läkemedel, säger Jonas F Ludvigsson, som ser en koppling mellan expansionen av TCM och Kinas påverkan på WHO.

LÄS OCKSÅ: Hongkongs självstyre hotas när Kina stärker kontrollen i virusets spår

[caption id="attachment_642048" align="alignnone" width="1500"] Många ifrågasätter vilket Kina har över världshälsoorganisationen WHO.[/caption]

Att Taiwan sedan 2016 inte har tillåtits att delta i WHO:s arbete är ännu en tydlig signal om detta inflytande, anser han. USA lämnade nyligen WHO, delvis för att man ansåg Kina ha för stort inflytande över organisationen. Men är det inte väl konspiratoriskt att se just expansionen av traditionell kinesisk medicin som en politisk strategi från Kina? Svaret från Oscar Almén, Kinaanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut, blir tvekande.

– Nja, TCM är en stor industri och kan betraktas som en del av Kinas »soft power«-politik, det vill säga strävan att stärka sin »mjuka makt«, sprida en positiv bild av kinesisk kultur, stärka landets ställning i världen och befästa makten hos produkten av landets politiska system; Kommunistpartiet.

Handlar det om en vilja till erövrande eller bevarande makt?

– I Kinas fall handlar mycket om att försöka styra världspolitiken; att driva en politik som tjänar Kinas intressen, och få Kommunistpartiet att sitta kvar vid makten.

I hur hög grad WHO påverkas och styrs av Kina vill Oscar Almén inte uttala sig om.

– Från Kinas sida är det en medveten strategi att öka inflytandet i flera FN-organ. Det vore konstigt om det inte också gällde WHO. Att det skulle vara som Trump säger; att WHO försöker hjälpa Kina att mörklägga fakta kring coronaviruset har jag däremot inte sett några belägg för.

Det påstådda inflytandet från jätten i öst (som WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus förnekar) kom dock inte plötsligt. Generaldirektören – som valdes med kinesiskt stöd och vars hemland Etiopien är beroende av kinesiska investeringar – är inte den första Kinatillvände WHO-ledaren. Även under Margret Chans tid som WHO-ledare (2006–2017) gynnades traditionell kinesisk medicin: Senaste versionen av WHO Traditional medicine strategy – som finansierades av Kina – uppmanade till att integrera traditionell och komplementär medicin i hälso-och sjukvårdssystem »när så är lämpligt«.

TCM-förespråkare världen över välkomnar nu nya kapitlet i ICD-11 och den traditionella kinesiska medicinens landvinning i väst.

– Det är efterlängtat, säger Elisabeth Sundqvist, specialist i psykiatri och beroendesjukdomar.

Idén om att det skulle vara en del av politisk propaganda avfärdar hon som rädsla för okända behandlingsmetoder.

– Man måste skilja på politik och sjukvård.

I dag jobbar hon som hyrläkare inom psykiatrisk specialistvård, men har tidigare arbetat vid smärt- och beroendemottagning, bland annat med opiatberoende patienter.

Sedan 1990-talet har hon varit med och byggt upp beroendemottagningar i norra Stockholm, där öronakupunktur erbjuds i kombination med samtal och fysisk kontakt, som komplementär behandling.

– Allt det där sammantaget är bra för människor med komplexa vårdbehov, med både psykisk sjukdom och utvecklat beroende. Läkemedelsavgiftning med tablettnedtrappning gick snabbare och lättare med öronakupunktur.

Själv har hon gjort en klinisk studie vid Karolinska universitetssjukhuset, som enligt henne visade att akupunktur sänkte kortisolnivån hos stressade, ångestfyllda patienter.

I dag är akupunktur integrerat i vården vid behandling av vissa smärttillstånd. berättar Elisabeth Sundqvist, som gärna skulle se kinesisk traditionell medicin integreras i offentlig vård; som komplement. Bland frodigt junigröna plantor i parken där Fokus möter henne framhåller hon Tyskland och Danmark som föredömligt öppna för alternativ vård; till skillnad från Sverige, som är envetet rotat i skolmedicinen, med krav på vetenskaplig tyngd och forskning dokumenterad på evidensbaserat sätt.

– I Tyskland nöjer man sig ofta med kliniska resultat; att patienter tycker något är bra och efterfrågar det.

Skattefinansierad vård bör väl vara evidensbaserad?

– Jo, men problemet är att ingen som arbetar med akupunktur har gått vidare med evidensbaserad forskning. Kliniker ger inte stöd för det.

I sitt eget dagliga arbete skulle hon ofta vilja använda TCM, om hon fick.

– Många unga deprimerade vill inte ha medicin. Då borde man kunna erbjuda akupunktur. Vid stora sjukhus i Peking, som jag besökt, samarbetar »österländska« och »västerländska« avdelningar. När vård vid den ena avdelningen inte ger effekt, kan man komplettera med metoder vid den andra.

Men skulle en åkomma kunna bero på brist på »qi« i mjälten?

– Jag tycker att den synen ska finnas med. För kineserna innebär behandling till stor del att man får tag i sin egen livskraft. Och det har inget med religiös upplevelse att göra. De har en annan värdighet i behandlingen: läkare ger dig tid.

Kan effekten bero på just det: att patienten får tid?

– Delvis, inte enbart. I österländsk me-dicin ligger fokus på helhet med somatisk och psykisk sjukdom.

Hon säger sig se lika allvarligt på biverkningar från TCM som av dem från vanlig medicin.

– Men biverkningsrisk finns tyvärr för alla läkemedel.

Att bortse från att TCM även inbegriper ingredienser från vilda, ofta utrotningshotade djur kan vara svårt när man ser bilder från kinesiska björnfarmer:

Kragbjörnar hålls fångna i burar så trånga att djuren knappt kan vända sig. Detta för att flera gånger per dag tappas på galla ur buken och ge ursudeoxycholsyra, som påstås skydda lever och galla, och förbättra synen.

Fjällen från myrkotten – denna omstridda, eventuella del i spridningskedjan av det nya coronaviruset – anses i sin tur hjälpa mot allt från hudsjukdomar till bröstcancer. Fjällen består av samma protein som finns i människonaglar.

Visst, studier finns som visar att ursudeoxycholsyra kan ha viss effekt på tillstånd som rör lever och galla, enligt Agnes Wold.

– Men det är naturligtvis ingen ursäkt för att plåga björnar på det sättet.