Fransk järnkoll på opinionen

När Emmanuel Macron och Marine Le Pen gick vidare i Frankrikes första omgång i presidentvalet var det väntat. Liksom när Macron två veckor senare med övertygande marginal valdes till president. Det verkligt oväntade var: Galluparna hade haft rätt.

Teorierna om varför opinionsundersökningarna visat så fel under det senaste året, och chockat världen med först brexit och sedan Trump, har varit flera. Det har spekulerats om att folk skäms för att medge populistiska sympatier eller att det skulle vara särskilt svårt att bedöma stöd för nya folkrörelser, eftersom de kännetecknas av just rörelse.

Men i Frankrike har man hela tiden varit mer bekymrad för hur oseriösa opinionsundersökningar kan påverka folkviljan.

Den statliga kommissionen för opinionsundersökningar håller, på alldeles franskt maner, opinionsundersökningsinstituten i ett järngrepp. Det är strängt förbjudet att publicera eller på annat sätt sprida opinionsundersökningar under valets två sista dagar.

Kommissionen granskar noggrant att lagen från 1977 efterföljs och de nio stora, godkända instituten tvingades i förväg försäkra att de inte planerade några vallokalsundersökningar. Den 23 april, mitt under pågående röstning, såg kommissionen anledning att varna franska väljare för en opinionsundersökning gjord efter terrordådet mot tre poliser den 20 april, som spreds på internet. Väljarna uppmanades att närma sig informationen försiktigt och betrakta den som overifierade rykten.

Kommissionen har på så vis gjort webbenkäter, rundringningar och pseudovetenskapliga hafsverk till parior i fransk opinionsbildning.

Det har i sin tur gett upphov till en marknad för franska vallokalsundersökningar i belgiska nätmedier.