Freden som kom av sig

Hela regionens säkerhet står på spel när Mali går till val i sommar.

I lördags hände det igen. Det internationella FN-lägret i Timbuktu i Mali attackerades under flera timmar. En FN-soldat dödades och ett dussintal skadades. Veckan innan hade en FN-soldat skjutits i norra Mali och ytterligare två FN-soldater dödats i en granatattack.

Mali, som en gång stod ut som en demokratisk och stabil stat i Afrika, har blivit en av de farligaste FN-insatserna i världen.

En lösning på konflikten verkar mer avlägsen än någonsin. Och nu hotas presidentvalet den 29 juli, och därmed det bräckliga fredsavtal som undertecknades i juni 2015. De lokala och regionala valen har redan skjutits upp två gånger, senast den 1 april. Valdeltagandet omgärdas dessutom av en lång rad frågetecken. Unga som har fyllt arton under de senaste åren av oroligheter saknar id-kort och är inte registrerade i röstlängden. Dessutom befinner sig många malier fortfarande i flyktingläger i grannländer, dit de flydde undan oroligheterna 2012. De har inte heller möjlighet att rösta.

Malis nationella försoningsminister, Mohamed el Moctar, var ändå övertygad om att sommarens val kommer att genomföras, när vi träffades tidigare i vår i huvudstaden Bamako. Mali är trots allt demokratiskt, hävdade han, och ett problematiskt vakuum skulle uppstå om valet ställs in. Han uttryckte förhoppningen att fler flyktingar skulle hinna komma tillbaka till valet och att valurnor annars ska kunna tas till flyktinglägren.

Det enda presidentval som hållits efter krisens utbrott, år 2013, gick också bra, trots att situationen även då var dålig. Kanske kan Mali överraska omvärlden även i sommar.

I fredsavtalet beskrivs en rad åtgärder som ska genomföras för att skapa bestående fred, bland annat ska staten investera i vård, skolor och brunnar i norr. Men hittills har åtgärderna inte genomförts och konflikten har eskalerat. FN:s säkerhetsråd har uttryckt stark oro över situationen.

– Det ställer till problem att fredsavtalet inte genomförts, det är oroande, medger Mohamed el Moctar.

Problemet är att få representanterna från landets alla regioner att komma överens. Konflikten i Mali, som inleddes hösten 2012 med en militärkupp i huvudstaden, är mångbottnad. Den vanligaste förklaringen handlar om motsättningar mellan grupper i landets södra och norra delar. Befolkningen i norr har känt sig förfördelad och återkommande genomfört uppror med krav på självstyre, Azawad.

Läget eskalerade då tuaregrebeller och militanta jihadister gick samman för att skapa fritt styre i norr. Vapen flödade in från Libyen efter Gaddafis fall. Rebellalliansen var dock mer teknisk än ideologisk, då tuareggrupper inte delar jihadisters syn på islam. Samarbetet blev kortlivat och franska trupper drev ut jihadisterna året därpå. Kort efter anlände FN:s fredsbevarande styrkor. Det dröjde dock inte länge innan jihadisterna omgrupperat och anföll FN-styrkorna.

Nu har konflikten spritt sig och en en ny, större kris finns i landet centrum, enligt en ny skrift från Sipri. Staten saknar i dag kontroll över delar av landets centrala områden och antalet jihadistiska terrordåd har ökat. Malis armé har vid flera tillfällen, både i norr och i söder, förväxlat civila med jihadister och dödat oskyldiga, enligt Human Rights Watch. Det har spätt på misstron mot staten och fått fler att söka sig till jihadisterna.

Mohamed el Moctar besökte nyligen centralt belägna Mopti och han delar bilden att oroligheterna i landet flyttat söderut, men gav en delvis annan syn på läget.

– Militären arbetar med säkerhet och dialog för att folk inte ska påverkas av jihadisterna. Det är viktigt att människor inte bara ser gevär. De måste höra ord om försoning och sammanhållning, säger han.

Oron för att grupperna kan spridas till andra länder i regionen och även utgöra hot mot Europa är stark. Sedan årsskiftet har franska trupper i Mali genomfört flera räder mot jihadister. I februari dödade de flera nära gränsen till Algeriet. Veckan efter genomfördes en hämndaktion mot franska ambassaden av islamister i grannlandet Burkina Faso, åtta personer miste livet och fler skadades.

Det sågs som ett steg i rätt riktning då Malis premiärminister, Soumeylou Boubeye Maiga, tillsammans med en representant från FN, under lugna former kunde besöka Kidhal den 23 mars i år. Staden har kontrollerats av tuaregrebeller ända sedan 2012.

En svaghet med fredsavtalet, som redan hunnit åldras, är att det inte innehåller någon egentlig lösning på extremistproblemen, utan fokuserar på den »traditionella« konflikten mellan Malis stat, tuaregrebeller och andra lokala väpnade grupper utan jihadistanknytning.

Trots det så ses det som mycket viktigt att fredsavtalet implementeras för att ena de olika regionerna. Nadhive Bouchara, som deltar i fredsavtalet som representant för en part från norr, Coordination of Azawad Movements (CMA), vill inte svara på om gruppen kommer att fortsätta tala om Azawad, en egen stat i norr, även efter att avtalet är implementerat, men förklarar att det de nu önskar är att det som står i fredsavtalet ska efterlevas. Vad som sker senare återstår att se.

– Vi får inte oberoende, men vi får utveckling och det betyder allt. Norr kommer att ligga i våra händer: regionsledning, administration och den regionala polisen kommer att vara från norr, säger hon.

Sverige är involverat i Mali genom svenska truppers närvaro – en styrka på runt 310 personer förlagd till huvudstaden – och genom platsen i FN:s säkerhetsråd. Sveriges FN-ambassadör Olof Skoog, ordförande i sanktionskommittén, besökte Mali nyligen för att på plats förklara de sanktioner som FN:s säkerhetsråd beslutat om. För att pressa parterna att agera enligt avtalet har FN bestämt att de som inte lever upp till åtagandena ska straffas med reseförbud och frysta ekonomiska tillgångar. <