Fukushimas efterskalv

Infekterade territorialdispyter med Sydkorea och Kina, ett bistert besked om kärnkraftens bevarande, en impopulär momshöjning, vikande opinionssiffror och en misstroendeförklaring i parlamentets överhus.

För Japans premiärminister Yoshihiko Noda, ordförande i Demokratiska partiet, DPJ, kunde hösten utan tvekan ha börjat bättre. Den som vill sätta en slant på japansk inrikespolitik kan knappast räkna med mer än pengarna tillbaka på spelet »underhusval i november«.

Huvudmotståndaren i valet, det en gång så dominanta Liberaldemokratiska partiet, LDP, vädrar morgonluft. Partiet har styrt Japan under 54 av de senaste 57 åren och ser sig nu, efter tre år i opposition, moget att än en gång ta över rodret. Och tiden tycks tala för LDP.

Inte så mycket beroende på att Noda varit dålig – politiska bedömare ger honom tvärtom ett betyg något över genomsnittet. Men de senaste månaderna har inte varit lyckosamma för Noda. Först kom momshöjningen – en stegvis fördubbling från 5 till 10 procent fram till oktober 2015 – som hans parti baxade igenom underhuset i somras efter flera månaders långbänk.

De flesta politiker, och japanen i gemen, är ense om att nationens usla finanser måste bringas i någon form av balans. Åtminstone måste den galopperande statsskulden (högst bland industriländerna med drygt 230 procent av BNP) hindras från att växa ännu mer. Men kritikerna mot momshöjningen menar att den kommer i sämsta tänkbara läge, när Japan kämpar för att resa sig efter den förödande jordbävningen, tsunamin och kärnkraftshaveriet i mars 2011. I stället för att stimulera en redan svag konsumtion riskerar regeringen genom momshöjningen att göra att japanerna håller ännu hårdare i plånboken.

De ideologiska motsättningarna kring just momsen visade sig så djupgående att en partifalang under ledning av den mäktige Ichiro Ozawa dagarna efter parlamentsomröstningen lämnade DPJ för att starta ett nytt parti.

Nodas agerande i territorialdispyterna med Kina och Sydkorea har inte heller imponerat. Ögrupperna i centrum för de båda konflikterna är visserligen knappt mer än förvuxna kobbar, men deras betydelse när det gäller naturresurser som olja och gas, och inte minst som symboler för makt, oberoende och nationell stolthet, bör inte underskattas.

När det gäller mäktiga Kina kan japanen måhända fördra att Noda tassar försiktigt, men mot uppkomlingen Sydkorea – en gång japansk koloni och definitivt lillebror i relationen – har Noda visat sig märkvärdigt svag och vacklande i folkets ögon.

Det är svårt att se hur Noda ska lyckas vända den nedåtgående spiralen. I takt med att opinionssiffrorna sjunker urholkas hans eget förtroende, och ju längre han försöker hålla sig kvar vid makten desto mer riskerar han att skada partiet.

Den enda japanska politiker i modern tid som lyckats vända en opinion var LDP:s Junichiro Koizumi som i augusti 2005 satte sin politiska karriär på spel då han sparkade ut motståndare i det egna partiet och samtidigt utlyste nyval över frågan om att privatisera postväsendet. LDP vann en jordskredsseger i valet och Koizumi hade ett stöd på 70–80 procent av folket. Siffror som ingen annan politiker varit i närheten av tidigare, eller senare för den delen.

Problemet för DPJ är att partiet inte kan uppvisa några självklara kandidater att efterträda Yoshihiko Noda. Frågan kommer att ställas på sin spets när DPJ har partistämma om en dryg månad. Noda själv har lagt locket på och hittills vägrat svara på frågor om sin politiska framtid. Ett  ynka år på premiärministerposten är inte mycket att skryta med. Å andra sidan är han i gott sällskap.

Japan har haft nio premiärministrar sedan 2000 och just nu pekar mycket på att landet får sin tionde i höst.

Fakta | Infekterat gränsbråk

När Sydkoreas president Lee Myung-bak landsteg på den omtvistade ögruppen i Japanska sjön den 10 augusti svarade Noda med att föreslå att tvisten skulle hänskjutas till den Internationella Domstolen i Haag.

Sydkorea kontrade att med att kräva att den japanske kejsaren skulle komma till Seoul och be om ursäkt för aggressionerna under andra världskriget. Brevet vägrade de koreanska diplomaterna att ens ta emot.