Gasen i botten
Balkans ortodoxa kristna minns julfirandet i januari 2009 för den bitande kylan. I Bulgariens huvudstad Sofia fick invånarna ta sig fram utan de gasdrivna bussar och taxibilar som helt stannat. Och i Polen frös ett tiotal människor ihjäl. Totalt drabbades 17 länder av gasbrist under de två veckor när Ryssland skar av leveranserna till Västeuropa genom Ukraina. Då var det gaspriset grälet gällde.
Konflikten vi ser nu är förstås av en helt annan dignitet. I tisdags dödades en ukrainsk soldat på Krimhalvön. Snabbt därefter kom försvarsdepartementet i Kiev med beskedet att ukrainska trupper nu tillåts använda sina vapen i självförsvar. I början av veckan införde också EU och USA nya sanktioner mot ryska beslutsfattare som svar på söndagens folkomröstning på Krim. Ett slag i luften, tyckte kritikerna. Och visst verkade Vladimir Putin mer triggad än skrämd när han i tisdags skrev under ett avtal om införlivande av Krim med Ryssland.
– Vissa västerländska politiker hotar oss inte bara med sanktioner utan också med inrikesproblem. Vi ser dessa hot som aggressiva och vi kommer att svara med samma mått, sa den ryske presidenten.
Europeiska länders beroende av rysk energi används ofta för att förklara varför EU inte går hårdare åt Ryssland i konflikten om Ukraina. Eftersom Putin har handen på gaskranen ser man att det finns en gräns för hur långtgående sanktioner Europa vågar ta till.
Men mycket har hänt sedan 2009. Rysslands hållhake på Europa har försvagats rejält.
De senaste årens låga kolpriser har hållit uppe kolanvändningen i stora delar av Västeuropa, på bekostnad av gasen. Nu senast bidrog den ovanligt milda vintern till minskad efterfrågan på värmebränslen. Tyskland sitter exempelvis på gaslager som fortfarande är halvfulla och skulle kunna räcka i åtminstone två månader om Ryssland fick för sig att stoppa leveranserna.
Sist Ryssland stängde av gasen – i januari 2009 och dessförinnan i januari 2006 – var mitt i smällkalla vintern. Nu är våren redan här.
Enligt en ny rapport från Centre for European Policy Studies i Bryssel är dessutom det europeiska gasnätet i dag bättre rustat för att hantera ett leveransstopp. Sedan 2009 har man utökat lagerkapaciteten och byggt in en större flexibilitet i systemet med gasflöden i bägge riktningar. Detta för att lättare kunna fördela energin efter plötsliga behov.
En mer långsiktig förändring som också försvagar Rysslands position är att gasmarknaden blivit alltmer global. Naturgasen har länge skiljt sig från oljan på en avgörande punkt: den transporteras genom rörledningar. Men om gasen i stället kyls ner till att övergå i flytande form kan den transporteras på samma sätt som olja – med båt, tåg och lastbil. Sedan mitten av nittiotalet har handeln med flytande naturgas ökat och väntas fortsätta uppåt.
Världens största exportör är Qatar, som 2012 stod för en fjärdedel av världens export av flytande naturgas. USA köpte länge stora mängder gas från Mellanöstern. Men nu har amerikanerna börjat borra efter skiffergas i massiv skala och på väldigt kort tid blivit självförsörjande.
– Plötsligt har Qatar blivit tvunget att hitta nya marknader för att sälja sin naturgas. Där seglar Europa upp som en intressant ny handelspartner, säger Tomas Malmlöf, forskare på Totalförsvarets forskningsinstituts Rysslandsprojekt.
I USA har den inhemska industrin protesterat högljutt mot att börja exportera gas eftersom det skulle driva upp de egna energipriserna. Nyligen har dock en anläggning i Texas getts tillstånd att sälja skiffergas till Japan. Storbritannien och Frankrike tillgodoser redan i dag nästan hela sitt gasbehov genom import av flytande naturgas. I Baltikum har man länge diskuterat att bygga en terminal för gemensam import av naturgas, även till länder som Finland och Polen.
Skulle Ryssland ta till energipolitiska maktmedel mot Europa i striden om Ukraina kan man räkna med att fler europeiska länder kommer att vilja skaffa alternativ till rysk energi. Det vore förödande för Ryssland. Drygt hälften av all exporterad gas går till EU och uppskattas vara värd 24 miljarder dollar om året. Med en redan svag tillväxt i ekonomin har Ryssland mer att förlora på ett energikrig än vad Europa har.
