Generalernas nya kläder

Den gångna veckan har en spänd stämning vilat över jättestaden Kairo. Kopter anklagar militärrådet SCAF:s 24 generaler, som styr landet under övergången till demokrati, för att se mellan fingrarna på att det religiöst motiverade våldet mot kristna har eskalerat sedan president Hosni Mubarak störtades för åtta månader sedan.

Men förföljelsen av kopter trappades upp redan innan den arabiska våren blommat ut. Skillnaden är att de nu protesterar mer högljutt mot att behandlas som andra klassens medborgare.

– Det vi nu ser är ett postrevolutionärt kaos där tidigare undertryckta religiösa spänningar stigit upp till ytan, säger den Egyptenfödda statsvetaren Hamdi Hassan, som under många år jobbat på det svenska regeringskansliet och som nu är politisk analytiker på demokratiinstitutet International Idea i Kairo.

Mycket tyder på att det är salafisterna som valt ut kopterna till måltavla. Det är en islamistisk gren med en mycket konservativ tolkning av islam, som bland annat vill införa muslimska lagar och vänder sig mot modernisering och sekularisering. När Hosni Mubarak satt vid makten spädde han medvetet på spänningarna mellan muslimer och kristna – för att sedan kunna vara den som griper in och bevarar lugnet. Nu ser det ut som om Egyptens nygamla militärstyre använder samma strategi.

Inför parlamentsvalet 28 november ligger islamistiska partier på mellan 15 och 20 procent i opinionsundersökningarna. De är i dag starkt splittrade, inte minst sedan det Muslimska brödraskapets nybildade politiska parti försöker locka kristna och sekulära egyptier genom att driva frihets- och rättvisekrav för alla egyptier, inte bara muslimer. De betonar att den kristna minoriteten, som utgör tio procent av befolkningen, är fullvärdiga medborgare och har till och med kristna representanter på höga positioner inom partiet. De flesta analytiker tror att de kan få många röster i kommande val – inte minst eftersom de är så välorganiserade. Många av deras traditionella familjevärderingar delas dessutom av konservativa kopter.

Samtidigt har den egyptiska oppositionens förgrundsfigur, den tidigare chefen för FN:s atomenergiorgan IAEA, Mohamed ElBaradei, varit märkligt frånvarande.

– Det är väldigt tyst runt ElBaradei. Han ligger bra till i opinionsmätningarna men är osynlig, säger Hamdi Hassan.

Religionen ser ut att vara den absolut viktigaste faktor som styr Egyptens politiska liv. Men enligt Susanne Olsson, islamolog och Egyptenkännare på Södertörns högskola, finns det en tendens att tillskriva religionen större betydelse än den faktiskt har.

– Religionen är viktig men de flesta egyptier tänker i andra termer. Att få bort korruptionen, skapa demokrati och minska arbetslösheten är viktigare.

Hamdi Hassan instämmer.

– Det finns en helt ny politisk vitalitet i Egypten. En ung, sekulariserad generation har nu bildat politiska partier och bland annat drivit igenom förbudet mot religiösa slogans i valrörelsen, säger han.

Samtidigt växer oron över det styrande militärrådets framtidsplaner. De har beslutat om en mycket långsam och utdragen väg mot demokrati. Presidentvalet är inte inplanerat förrän 2013, vilket många väljare ser som alldeles för avlägset. Farhågor om att generalerna kommer att göra allt för att klamra sig kvar vid makten delas av många egyptier.

Militärrådet består av flera gamla generaler och officerare som många anser borde ställas inför rätta. I ett land som har haft militärer som presidenter sedan militärkuppen 1952 åtnjuter de ändå ett visst folkligt stöd och ses som en enande kraft som kan förhålla sig religionsmässigt neutral. De äger stora delar av industrin, finns över hela landet och är en stark maktfaktor som knappast kommer att lägga sig platt.