”Gift er – föd barn – befolka territoriet”

Bröllopet är en enkel ceremoni där Amina inte får vara med. Hon ska snart fylla tretton. Hennes bror Fadi, arton år, representerar henne. Den blivande maken, Muhtar, är tjugo. Hon vill inte, men har inget att sätta emot. Hon har sett honom en gång tidigare, i ett så kallat "utseendemöte" och tyckte inte om det hon såg. De har aldrig pratat med varandra. Aminas mamma Karin gör inget för att förhindra giftermålet.   

Sedan följer en mardrömstid.   

Nio år senare samlas polisens insatsstyrka utanför en lägenhet i en grannkommun till Stockholm. Klockan är sju på morgonen. Insatsledaren ger klartecken, dörren bryts upp vid gångjärnen och poliserna stormar in. I det enda rummet befinner sig tre kvinnor och ett barn i en säng. Det är Karin, Amina och hennes lilla barn samt ytterligare en dotter till Karin. Systrarna blir extremt upprörda. För Aminas del handlar det om sättet på vilket poliserna tar sig in, inte att de gjorde det. Lägenheten söks igenom, bevismaterial tas i beslag och Karin förs till polisstationen.  

Samtidigt görs en likande inbrytning i en lägenhet i en stockholmsförort. Där grips Muhtar, den före detta maken.  

Giftermålet äger rum i familjens hus i jihadistkontrollerat område i Syrien 2013. Amina vet inte vad ett äktenskap innebär.  Hon vet inte att hon har en vagina som mannen har rätt att tränga in i. Hon har ännu inte haft sin första mens. Muhtar vill ha sex från dag ett, och sen ofta, gärna flera vid olika tillfällen under en och samma dag. Amina får panik, det gör ont och hon blöder. Försöker gömma sig, men har ingenstans att ta vägen. Muhtar tvingar sig på henne. Använder sin överlägsenhet i tyngd och styrka, och slår henne emellanåt med elsladd och gummislang. Han "har visat särskild hänsynslöshet och råhet då han utnyttjat målsägandens utsatta belägenhet", enligt domen från den 9 januari i år.   

Efter en tid slutar Amina protestera eller göra motstånd. Ingen ställer upp på hennes sida och hon finner sig i situationen. Kanske följer hon rådet från svägerskan Noor. Hon är gift med brodern Fadi, som drev på för att giftermålet skulle bli av.  "Kämpa inte emot, då blir det bara värre".    

Mamma Karins inställning till äktenskapet är oklar. Det finns uppgifter om att hon ogillade det, men inga tecken på att hon gjorde något åt det. Enligt svensk lag är det våldtäkt som pågår i övervåningen i huset där de bor. Det är det inte enligt Al Qaida och inte heller enligt IS, som denna tid är på väg att etablera sitt kalifat i området.   

I tingsrättens dom beskrivs kvinnornas roll enligt IS: "de skulle gifta sig och föda barn samt uppfostra barn i IS ideologi. (...) ju fler barn som föddes, desto fortare skulle territoriet befolkas (…) flickor skulle gifta sig tidigt. (...) Kvinnorna skulle vidare lyda och stötta sina män. Detta gällde även i fråga om att tillfredsställa sin make sexuellt. Konceptet våldtäkt inom äktenskapet existerade inte. (...) nio år har ansetts vara den juridiska åldern från vilket äktenskap var tillåtet och då flickor ansågs uppnå sexuell mognad."  

Muhtar befinner sig här för att delta i kampen, först på Al Qaidas sida, sedan på IS. Detsamma gäller kompisen, Aminas bror Fadi. Muhtar har växt upp i Egypten och Sverige. Familjen var muslimsk och religiös.   

Han fälls för ett stort antal grova våldtäkter mot barn. Han får åtta år och tio månaders fängelse.   

Karin fälls för medhjälp till grov våldtäkt mot barn, människohandel, där brottet äktenskapstvång ingår. Hon döms till fängelse i sex år och tio månader. Hon, liksom Muhtar, ska också betala skadestånd.   

Karin är född i Sverige av svenska föräldrar. Hon konverterade  till islam i början av 90-talet.  

Bevisningen bygger i hög grad på Aminas egen berättelse. Rätten anser att den har hög trovärdighet. Den är "klar, levande och detaljerad". Den innehåller inga motsägelser och stöds i flera  detaljer av vittnesuppgifter.   

Muhtar fälls mot sitt nekande. Han hävdar att han aldrig våldtagit Amina.  

Karin nekar till brottet medhjälp till våldtäkt. Hon hävdar dels att äktenskapet 2013 ingick bakom henne rygg, dels att hon inte uppfattade att det pågick sexuella handlingar. Rätten finner det osannolikt. Under större delen av tiden, när våldtäkterna pågick, bodde familjen, inklusive Muhtar, i samma hus. Till skillnad från Karin uppfattar svägerskan Noor att Amina utsätts för våld. Hon hör och ser och Amina berättar.  

Karin fälls också för människohandel. Även till det nekar hon.  

Den delen kan ha ett större allmänintresse eftersom den berör föräldraansvaret för IS-resenärer som tar med sig sina barn.   

– Det är första gången någon döms i ett sådant här sammanhang för människohandel, säger kammaråklagare Karolina Wieslander.  

Hennes uppgift var att övertyga rätten om att Karin förde barnen till ett samhälle där hon väl visste att underåriga flickor löper hög risk att bli bortgifta och, därmed, våldtagna inom äktenskapet.   

Båda domarna är överklagade till Svea Hovrätt, av såväl de tilltalade som åklagaren. Muhtars försvarare hävdar att bevisningen för våldtäkterna är för svag och att Aminas vittnesmål inte är tillförlitligt.  

För Karins del är det nya att brottet människohandel nu också prövas. Hennes advokat, Thomas Olsson, hävdade i tingsrätten att hon i inte kan ha vetat vad som gällde i Kalifatet. Hon skulle heller inte ha åkt dit för att anslutna sig IS, utan för att hämta hem en annan, yngre son, som blivit IS-krigare. Det trodde inte tingsrätten på. 

För att styrka bilden av att Karin visste vad extrem, salafistisk islamism innebar presenterar åklagarsidan en berättelse om hennes liv: Efter omvändelsen till islam i början på 1990-talet umgås Karin med flera muslimska kvinnor, både konvertiter och kvinnor från invandrade familjer. Här finns en stark gemenskap. De delar tro och vänder andra ryggen. De är hänvisade till varandra eftersom de inte får träffa andra män än sina makar. Parmiddagar är inte att tänka på.   

En bit in på 90-talet träffar Karin sin man, svensk-marockanen Mohamed. Vännerna märker att hon radikaliseras. Börjar skilja på bra och dåliga muslimer, ser positivt på att utöva jihad med våld, hävdar att uppfostran går ut på att förbereda pojkar för strid och flickor för giftermål.    

Mohamed är ledande i en radikal krets kring en lägenhetsmoské i en Stockholmsförort. Där predikar han en hård, våldsbejakande tolkning av islam. Han är en karismatisk ledare. Gruppen ägnar sig också åt att rekrytera nya anhängare.   

Några år senare flyttar familjen till det talibanstyrda Afghanistan. De slår sig ner i en by utanför staden Jalalabad. Den här perioden nämns bara flyktigt av åklagaren, men ger en bild av kvinnors liv i en salafistisk miljö och rörelsen globala karaktär.   

I mitten av november 2001 är Jyllands-Postens korrespondent Erik Thomle och fotograf Carsten Ingemann i Jalalabad. Tre månader har gått sedan 11-september-attacken i New York. Talibanerna har just jagats bort av USA och den afghanska Norra Alliansen. En dag hamnar de båda i vad som kallats Osama bin Ladens by för de utvalda, för hans "arabiska krigare".   

– Vi såg 100 mer eller mindre förstörda radhus i betong och det var förberett för många fler. Innan förstörelsen hade de haft en standard långt över de enkla afghanska lerhusen i omgivningen. Köken såg ut att vara utrustade av Ikea, berättar Erik Thomle.  

Bland kvarlämnade papper hittar han dokument från en svensk kvinna. Och kort därefter kommer nyhetskanalen CNN över en flygbiljett för Karin som gäller en resa från Pakistan till Stockholm.  

Byn var en samlingspunkt för jihadister och deras familjer från hela världen. Mest från arabländerna, men även från Västeuropa och Asien.   

Ett år senare, 2002, publiceras en intervjubok med belgisk-marockanskan Malika. Hon bodde i byn med sin man. Han blev sedan känd för att ha dödat Norra Alliansens ledare Ahmed Shah Massoud i ett självmordattentat. Det utfördes två dagar före 11 september 2001.   

Malika beskriver tiden i byn fram till dess som ett paradis för rättrogna.   

Männen befann sig för det mesta i något av Al Qaidas träningsläger eller stred med talibanerna.  

Kvinnorna i byn knöt starka band. De var hänvisade till varandra. Barnen lekte tillsammans. Amina föddes under den här tiden, år 2000.   

Malika fick en bästa vän i den andra svenskan, hon vars namn Erik Thomle hittade bland dokumenten. Barnen gick i skola och kvinnorna hade kurser om de religiösa skrifterna. Det ordnades till och med vapenträning, enligt Malika.  

Karins bild var en annan. Hon förfärades av fattigdomen bland afghanerna. Det var svårt att få hjälp om någon blev sjuk. Det var smutsigt. Hon berättar om livet där för en annan syster i islam, Anna Sundberg, som skrivit boken Älskade terrorist tillsammans med journalisten Jesper Hour.    

Men "araberna" var inte populära bland afghanerna. De betedde sig som överklass, uppträdde föraktfullt och visste alltid bättre.    

När amerikanska kryssningsmissiler började falla över Afghanistan i oktober 2001 blev det inget paradis längre. Den 13 november stod Norra Alliansens soldater vid byns utkanter. De sista i byn flydde i panik och fick inte ens med sig personliga tillhörigheter.  

Karins familj tar sig hem till Sverige. Stannar några år. Får en dotter till. År 2004 grips Mohamed, misstänkt för delaktighet i ett terrorattentat i Marocko, men släpps i brist på bevis. Han och Karin uttalar sig i pressen och säger att de kände sig orättvist förföljda av Säpo.   

Mohamed ansluter sig därefter till Al Qaida-Irak. Han stiger i graderna och blir snart rörelsens näst högste i landet. Terrorexperter rankar honom som en av organisationens tjugo viktigaste.  År 2008 spåras han upp av amerikansk trupp i Mosul. Alldeles innan de ska gripa  honom spränger han sig själv till döds.   

Han blir martyr. Karin blir änka.   

Karins försvarare, advokat Thomas Olsson skriver till hovrätten att tingsrättens antaganden om vad Karin borde ha känt om IS till inte håller. Det rör förhållanden "som tingsrätten torde ha mycket begränsad kunskap om."  

Amina hade en stökig tid sedan hon kom tillbaka till Sverige 2015. Det gjordes orosanmälningar. Hon hade svårt att klara av skolan. Kanske inte överraskande  med tanke vad hon gått igenom. Hon hade heller inte fått mycket skolutbildning tidigare.   

Hennes pappa visade filmer med verkliga krigsscener och människor som skadas innan hon var sju år. Muhtar tvingade henne att se våldsfilmer från IS. Under tiden i Syrien och Irak pågick kriget omkring dem. Sedan de lämnat kalifatet bodde de omväxlande i Sverige, Turkiet, Egypten och Förenade Arabemiraten, innan det blev Sverige för gott.  

Amina berättar så småningom sin historia för stödpersoner som ska hjälpa henne in i skola och samhälle. Hon polisanmäler Muhtar första gången 2017, tar tillbaka den, överväger saken under fyra år, lämnar hon in en ny anmälan 2021. Hon är medveten om att mamma Karin kan bli indragen och berättar det för henne.  

När insatsstyrkan bryter sig i Karins respektive Muhtars lägenheter har det blivit den 29 mars 2022.  Förhandlingarna i Svea Hovrätt börjar den 30 mars i år. 

Toppbild: "Ett paradis för rättrogna". Terroristfrun Malika beskriver Osama Bin Ladens by utanför Jalalabad, Afghanistan, där hon bodde i flera år. Bilden är från 2001.

***

Läs även: Från överklass tjej i Göteborg till IS-fru: Pappans kamp om att få hem dottern

Läs även: Bin Ladin hade allt – men det var nog svårt att bli sedd