Hela Norge ska leva

Meråker kommer på 363:e plats bland Norges kommuner i ett årligt mästerskap som tar hänsyn till 20 olika faktorer. Men på ett område är kommunen världsmästare. Det finns ingen annan kommun i världen där invånarna har vunnit så många medaljer i vintersporter.

I Sverige är norska Meråker, med 2 500 invånare, mest känt för att det var här Petter Northug tränade upp sig till att bli skidfantomen som krossade allt svenskt motstånd i skidspåren. Men han är långt ifrån ensam. På idrottsgymnasiet i Meråker har man en lista på 1 035 medaljer som vunnits i NM, VM eller OS. Northug hamnar på andra plats med 64 medaljer, slagen av Tora Berger, som har vunnit 84.

Tolv olympiska guldmedaljer, nio silver och fyra brons – alla sedan 1994 – talar också sitt tydliga språk om en kommun som är besatt av skidåkning.

– När en av utövarna vinner en medalj är det en seger för hela kommunen, säger kommunalrådets ordförande Kari Anita Furunes.

– Då jublas det och flaggas det och serveras tårta överallt; från de som hyr ut studentlyor och butiksägarna till tränarna och idrottsföreningarna.

Det handlar inte bara om stolthet. Vintersport är kommunens viktigaste verksamhet. Visst finns det en blandning av olika näringar, baserade på skogen eller energin från vattenkraften.

Hur mycket av framgångarna beror på den egna insatsen och vilken roll spelar den norska glesbygdspolitiken? När man jämför förhållandena i Sverige och Norge finns det några uppenbara skillnader. Trots att Norge har hälften så många invånare finns det betydligt fler kommuner – 422 stycken, jämfört med Sveriges 290.

Vi besöker Meråker för att se närmare på en glesbygdskommun som liknar dem i Sverige som hamnar nära botten av Fokus årliga mätning av vilka kommuner det är bäst att bo i. Ett gemensamt drag för dessa svenska kommuner är att de är inlandskommuner.

I Norge bor nästan alla i närheten av kusten. Det ger en del möjligheter som inlandskommunerna saknar, som turism och fiskodlingar, som ger många arbetsplatser i glesbygden.

Meråker ligger längs den svenska gränsen nära Storlien och med Trondheim som närmaste storstad. Vi landar på flygplatsen Værnes i Stjørdal kommun, hyr en bil och kör de fem milen till Midtbygda (Meråker), som är kommunens centralort.

Vägen går först genom flata och bördiga jordbruksmarker – ett av de få områden i Norge där det är flat mark. Bara 3 procent av ytan i Norge nyttjas för jordbruk – resten är skog och berg. I Sverige står jordbruksmarken för 10 procent av ytan.

Så fort vi lämnat Stjørdal kommun börjar vägen klättra svagt uppåt. De nyutslagna björkarna byts mot barrskog. Rådhuset i Meråker ligger på 300 meters höjd. Fonnfjellet, där den snöklädda toppen är 1 098 meter hög, tornar sig majestätiskt över bebyggelsen i Midtbygda. Centrum är varken vackrare eller fulare än på andra ställen på den norska landsbygden. Man möts framför Bunnpris, den lokala matbutiken.

Geografin, och att många av de norska kommunerna är så små (det finns fler än hundra kommuner som är ännu mindre än Meråker),  gör att de ofta är tunga att driva. Regionala skillnader jämnas ut genom ett system där skatteinkomsterna omfördelas från rika till fattigare kommuner.

I juni 2017 beslöt Stortinget att antalet kommuner ska minskas från 428, som talet var då, till 354. Reformen ska vara genomförd innan 1 januari 2020, men har stött på problem. Bara några få kommuner har genom folkomröstningar gått med på att slå sig ihop. Jämfört med Sverige finns det trots allt mer pengar. Enligt den statistiska centralbyrån ökade inkomsterna för kommunerna med 5,1 procent i fjol, jämfört med 2016.  Under de senaste fem åren har ökningen varit 27,3 procent. Utgifterna har också ökat, men nettoöverskottet för alla kommuner i Norge var 3,8 procent 2017.

Även för Meråker var 2017 ett bra år.

– Överskottet blev tio miljoner kronor, men 2017 var ett speciellt år, då vi både införde fastighetsskatt och avskaffade den, säger Kari Anita Furunes, en fysioterapeut som varit kommunens ordförande i två och ett halvt år.

Möjligheterna för kommunen att ta ut fastighetsskatt infördes 2015. Kommunerna kan själva bestämma hur hög den ska vara i ett intervall på mellan två och sju promille av taxeringsvärdet. Det betyder att skatten varierar från nästan 10 000 kronor per år i genomsnitt för en bostad i Bodö, till 390 kronor i Lillesand. I Meråker var skatten 2 100 kronor.

Med inkomster på sammanlagt 447 miljarder norska kronor, innebär fastighetsskatten inte mer än 10 miljarder kronor, men den motsvarar två tredjedelar av överskottet för de norska kommunerna. Protesterna från invånarna när skatten infördes var emellertid stora, speciellt i glesbygdskommunerna, där byggande av fritidshus är en viktig del av ekonomin.

– Det är en av förklaringarna till att en tvärpolitisk bygdelista fick 28,7 procent av rösterna och blev det största partiet i det förra kommunvalet, säger Kari Anita Furunes.

Själv tillhör hon Senterpartiet. När hon tog över var det första gången sedan 1911 som kommunen styrdes av ett annat parti än Arbeiderpartiet.

Jämfört med Sverige har en del av de norska kommunerna en fördel – de som har kraftverk innanför kommungränsen. I Norge får kommunerna behålla en del av kraftinkomsterna, medan skatteinkomsterna från vattenkraft i Sverige går direkt till staten.

– I fjol var   18,5 miljoner kronor av våra sammanlagda inkomster på 282 miljoner kronor var skatter och avgifter på kraftverken i kommunen. Hur mycket det blir varierar från år till år beroende på kraftpriserna. Vi får inte heller använda pengarna till driften av kommunen, utan bara till investeringar, säger Kari Anita Furunes.

När Norge började bygga ut sina kraftverk i början av 1900-talet var det svårt att transportera ström. Industrier byggdes därför upp i närheten av kraftverken. I Meråker fanns det såväl koppar som kalk. Både norska investerare, som familjerna Astrup och Fearnley, och utländska företag investerade i olika industriprojekt. Den amerikanska kemikoncernen Union carbide drev 1928 – 1981 ett smältverk som var kommunens största arbetsgivare. Det köptes upp 1981 av norska Elkem, men lades ner 2006.

[caption id="attachment_473347" align="alignleft" width="150"] Kari Anita Furunes är ordförande i Meråkers kommun.[/caption]

När vi kör längre upp mot gränsen längs E14, ser vi kraftverket, som försåg smältverket med ström. Det har nu blivit ett industrimuseum. Men kommunen övertog ledningsnätet från Elkem och kan erbjuda billig ström. Vi stoppar vid ett stort drivhus där företaget Meråker grønt odlar gurkor.

– Vi är fem litauer som arbetar här, säger Vladis Nicausas, som verkar glad att få besök och som gärna visar hur gurkorna odlas.

– Det du ser här är ungefär 6 000 gurkplantor, säger han och pekar med armen mot den ena halvan av drivhuset, där gurkorna snart börjar bli 30 centimeter långa, och därmed färdiga att skördas.

Att odla fram gurkor verkar förhållandevis enkelt. Att odla fram guldmedaljörer är emellertid en vetenskap. Vi kör ner till centrum av kommunen igen och besöker Meråker Videregående skola, som ligger närmast som ett bihang till en enorm idrottshall. Vi träffar Bjørg Sissel Kvannli, som är rektor på skolan.

Just nu är det Kinafeber på skolan. För drygt ett år sedan såg Bjørg Sissel Kvanli ett tv-program om hur Kina ska arrangera vinter-OS 2022 i Beijing och Zhangjiakou. 5 000 skolor ska börja med vinteridrotter för att Kina ska kunna få sin del av me-daljskörden, men bristen på kunskap om skidåkning är stor.

– Det kan ju vi bidra med, tänkte jag och ansökte om pengar för en studie om Mer_åker kunde dra nytta av den kinesiska satsningen, säger Bjørg Sissel Kvanvik.

Kineserna slog till med en gång. Efter ett besök i Beijing förhandlades ett avtal med idrottsgymnasiet fram på en vecka.

– Nu har vi 38 kineser, här. Roddare som ska lära sig att åka skidor, i stället.

Över hela skolan har anslag med kinesiska tecken satts upp för att de kinesiska eleverna ska kunna orientera sig.

Om skolan bara hade haft elever från kommunen hade det inte handlat om mer än 20 nya elever per år. Men tack vare specialiseringen på vinteridrotter har den mer än 200 elever. Ungdomar kommer från hela landet. 170 av dem hyr en studentlya i kommunen.

Meråker har vissa naturgivna fördelar med mycket snö och varierad terräng. Men lika viktigt är att man kan åka skidor på sommaren också.

– Vi har fler mil med banor för rullskidor och arrangerar Norgesmästerskap i rullskidor, säger Bjørg Sissel Kvanli stolt.

I ett rum åker Brian Holmstrøm rullskidor på ett band framför en stor spegel. Varje rörelse han tar filmas för att kunna förbättra tekniken ytterligare.

Den ideologi som styr undervisningen är att resultaten ska komma på längre sikt. Att träna mycket men lugnt. Det är något som huvudtränaren Su Shenghua, som leder den kinesiska idrottsgruppen, också har uppfattat.

– I Kina är vi mer ute efter snabba resultat, säger han.

Det som slår oss när vi vandrar runt bland idrottsanläggningarna med Bjørg Sissel Kvanvik är hur intrikat och samtidigt smidigt kommunen, fylkeskommunen (motsvarar landstinget i Sverige) och skolan samarbetar. Det är kommunen som köper in pistmaskinerna, men ett eget företag som driver dem, som i sin tur är beroende av frivilliga. »Eldsjälskulturen«, som kommunens ordförande Kari Anita Furunes talar om.

Att hamna på 363:e plats i mästerskapet för kommuner som finanstidningen Dagens Näringsliv anordnar, är ingenting som invånarna i Meråker tar särskilt hårt. Det finns andra saker i livet som är viktigare. Då bekymrar det mer att befolkningen minskade med 33 personer förra året.

Även Meråker har diskuterat att bilda en storkommun tillsammans med Tydal, Selbu och Stjørdal. Men i sista stund beslöt Stjørdal att vända sig västerut och slog sig ihop med Frosta i stället.

– Om det hade blivit en folkomröstning tror jag att motståndarna till en storkommun hade vunnit med en liten marginal.  Själv är jag inte säker på att det skulle bli billigare med en storkommun, säger Kari Anita Furunes.

För det finns en fördel av att vara liten också. Eldsjälarna som håller den norska glesbygden vid liv kanske blir färre om kommunen har 25 000 invånare i stället för 2 500.