Hon utmanar både Trump och Putin

Hon utsågs till den hårdast arbetande parlamentsledamoten i år av tidningen Macleans. Liksom till årets diplomat internationellt av tidningen Foreign Politics. Hon har smädats av Donald Trump, men tog hem en stor seger genom att i höstas slutföra förhandlingarna om ett nytt frihandelsavtal med USA.

När hon den 10 januari 2017 utnämndes till Kanadas nya utrikesminister fick hon också med sig förhandlingarna om ett nytt Nafta-avtal med USA från sin gamla post som handelsminister. Då hade hon dessförinnan förhandlat fram ett nytt avtal med EU. Ett slitsamt dubbeljobb, men Chrystia Freeland visade att hon klarade det.

Man brukar säga att en journalist kan gå hur långt som helst, bara de har förstånd att sluta i tid. Chrystia Freeland hade inte planerat att bli politiker. Hon hade en framgångsrik karriär som utrikeskorrespondent och därefter som ekonomijournalist och mediechef.

Hon har bott i Ryssland, pratar ryska, ukrainska, franska och italienska. Född 1968 i Alberta, i västra Kanada. Fadern Donald var lantbrukare och advokat och även modern Halyna var advokat. Föräldrarna skildes när hon var nio och Chrystia växte upp omväxlande med fadern i Peace River, Alberta och modern i Edmonton. Chrystia Freeland fortsatte sedan studierna på Harvard och i Oxford.

Modern har rötterna i Ukraina och återvände dit på 90-talet efter den »orangea revolutionen«. Dit följde också Freeland med, först som student på Kievs universitet och sedan som stringer för Financial Times, Washington Post och The Economist i Ukraina, och senare byråchef för Financial Times i Moskva. Mediekarriären fortsatte med jobb som biträdande chefredaktör på Financial Times i London och The Globe and Mail i Toronto och chefredaktör på Thomson Reuters i New York.

Hon och maken, journalist på New York ­Times, och de tre barnen bodde på Manhattan. Där smidde de knappast några planer på att flytta till hennes hemland Kanada.

Chrystia Freeland hade just haft stora framgångar med en bestseller, »Plutocrats – The rise of the new global super-rich and the fall of everyone else«. En bok som skildrade livet bland den 0,1 procent rikaste delen av befolkningen och som visade hur ökande skillnader skapar motsättningar i samhället. För tre decennier sedan tjänade den genomsnittlige amerikanske vd:n 42 gånger så mycket som den genomsnittlige arbetaren. Nu tjänade de 380 gånger så mycket, skrev Freeland.

Då hörde Justin Trudeau, Liberalernas nye partiledare i Kanada, av sig. De hade träffats på en av hennes boklanseringar. Justin är son till Pierre Trudeau som under 15 år var Kanadas liberale premiärminister. Justin var nyvald som partiledare för Liberalerna, som länge var det statsbärande partiet i landet, men som 2006 förlorade regeringsmakten efter inre kriser i partiet. Den karismatiske Trudeau ville ha med Freeland i sitt team inför valet 2015, och hon övertalades att den hösten ställa upp i ett fyllnadsval i en valkrets i Toronto och vann. Hösten två år senare gjorde Liberalerna ett succéval och fick bilda regering, i vilken hon blev handelsminister.

Kanada har bara landgräns mot ett land – USA. Utifrån sin geografiska position som lillebror i norr är handelsutbytet med USA helt grundläggande. Justin Trudeau och Barack Obama hade inga problem i sin relation, grannländer emellan. Med Donald Trump skulle förhållandet förändras.

Trump förklarade som nytillträdd president att Nafta-avtalet med Kanada var en »katastrof« och »det värsta avtal som någon någonsin hade ingått«. I maj 2017 meddelande han att USA avsåg att omförhandla det nära 25 år gamla handelsavtalet North American free trade agreement. Och en tuff förhandlingsrunda tog vid.

Ungefär samtidigt som Trump installerades i Washington hade Freeland blivit utrikesminister men fått med sig frågan om de fortsatta Nafta-förhandlingarna. Freeland reste dit i en t-shirt som hennes barn gett henne med texten: »Keep calm and negotiate Nafta«.

»Vi är missnöjda med förhandlingarna och hur de sköts av Kanada«, sa Donald Trump på en presskonferens i september i år. Och tillade: »Vi gillar inte deras representant så mycket«, om Chrystia Freelands roll i förhandlingarna. Det liberalt ledda Kanada som värnar om frihandel ställdes mot ett Trumpstyrt USA med allt starkare protektionistiska drag.

EU:s handelskommissionär, Cecilia Malmström, ryckte ut till Freelands försvar:

–Jag tycker hon gör ett fantastiskt jobb under mycket tuffa villkor, sa hon.

Kanske tänkte hon i första hand på Free­lands insatser under förhandlingarna om Ceta-avtalet mellan Kanada och EU. De flöt ganska smärtfritt ända fram till att den belgiska vallonregionen sa nej till ett avtal. Freeland gjorde ett känslofyllt utspel som fick parterna att återvända till förhandlingsbordet och nå ett avtal.

Nafta-avtalet berör 1,9 miljoner exportrelaterade jobb i Kanada och en knäckfråga var regelverket för bilindustrin, där tillverkning och underleverantörer i hög utsträckning finns på båda sidor gränsen. Det amerikanska utgångsbudet var att 50 procent av värdet av varje bil skulle vara tillverkat i USA. Det kanadensiska var att se mer till högteknologiskt innehåll och att skapa en lägsta lönenivå. Slutuppgörelsen blev att minst 40 procent av en bils värde ska tillverkas av arbetare som tjänar minst 16 US-dollar per timme. Något som gynnar både Kanada och USA kontra låglönekonkurrens från Mexiko.

Men vägen dit har varit kantad av utspel från Trumps sida. På sommarens G7-möte i Quebec uppstod ett ordkrig (eller snarare Twitterkrig) mellan Trudeau och Trump. »Kanada tänker inte låta sig knuffas omkring«, skrev den kanadensiske premiärministern, arg på arrogansen i de uttalanden som USA:s president hade gjort. Trump kontrade från Air Force One med Trudeaus »falska uttalanden« och en av hans rådgivare sa att kanadensarna »stuckit dem i ryggen«.

Under sommaren var heller inte Chrystia Freeland speciellt hoppfull om utgången, med tanke på USA:s hållning. De »har själva kommit att ifrågasätta värdet av sitt globala ledarskap«, sa hon i kanadensiska parlamentet.

Den 21–22 september var deadline för ett avtal bara åtta dagar bort. Men Free­land var dessa dagar upptagen som värd för ett möte med kvinnliga utrikesministrar i Montreal, där bland andra Margot Wallström deltog. Till slut, den 1 oktober, kunde Trudeau och Freeland stå på en presskonferens i Ottawa och berätta om det nya avtalet.

– Ingen minister på en generation har fått ett svårare uppdrag än detta – men du levererade, sa Trudeau imponerat till sin utrikesminister.

Alla är inte eniga om att avtalet med USA är förträffligt, men de flesta verkar övertygade om att Freeland är en tuffing, som kommer att fortsätta att ge avtryck. Hon är anti-Trump och när hon i somras utsågs av tidningen Foreign Policy till Årets diplomat uttryckte hon i sitt tacktal oro för utvecklingen i många västländer: »Vi ser antidemokratiska krafter på frammarsch. Oavsett om de är neonazister, vit makt-företrädare, nationalister, eller radikala antiglobalister, söker de underminera våra demokratier från insidan.«

Men hon är också anti-Putin. President Putin stoppade henne (som nyvald parlamentsledamot) och tolv andra kanadensare från att resa till Ryssland i mars 2014 efter att hon kraftigt fördömt Rysslands annektering av Krimhalvön och östra Ukraina. Freeland intervjuade själv Putin som Moskvakorrespondent och har kallat honom »en auktoritär envåldshärskare som är farlig«.

»Jag bodde i Moskva i fyra år och gillade det verkligen, jag har en djup kärlek till det ryska språket och den ryska kulturen. Men det är faktiskt en ära att finnas på Putins sanktionslista«, har hon sagt.

Nästa parlamentsval ska hållas i Kanada senast 21 oktober nästa år. Och ingen tvivlar på att Chrystia Freeland och Justin Trudeau blir de viktigaste politikerna för Liberalerna i den valrörelsen.