Hoppet lever för jumbon

När folket sagt sitt inleddes nästa kapitel i det italienska dramat.

Valresultatet, det politiska dödläget och framgångarna för den EMU-kritiska Femstjärnerörelsen under ledning av komikern Beppe Grillo sände chockvågor över Europa.

Världens finansmarknader reagerade direkt. När Milanobörsen öppnade dagen efter valet föll aktiekurserna med nästan fem procent och räntenivån sköt i höjden. I övriga Europa och Asien föll börskurserna med mellan en och två procent.

Italien är eurozonens tredje största ekonomi och har en statsskuld på 127 procent av BNP, vilket kan jämföras med taket på 60 procent i EU:s tillväxt- och stabilitetspakt. Recessionen i Italien väntas medföra att skuldkvoten i år ökar till 128 procent av BNP, den näst högsta i EU efter Grekland.

Så här illa har det inte varit sedan senhösten 2011, när dåvarande premiärminister Silvio Berlusconi inte förmådde leverera de åtstramningar som eurozonen krävde. Han avgick och ersattes av teknokraten Mario Monti, som till marknadens förtjusning lyckades hejda det skenande budgetunderskottet med hjälp av en kraftfull åtstramningspolitik.

En politik som att döma av måndagens valresultat, där Montis parti bara fick tio procent av rösterna, inte gick hem hos det italienska folket.

Det är parallellerna till det grekiska valkaoset våren 2012 som nu sätter marknaderna i gungning. Grekland stod inför samma problem, med ett valresultat som inte gick att bilda regering av och som ledde till nyval. Nu är oron stor för att samma sak ska hända i Italien. Störst av allt är fruktan för att landet ska lämna eurosamarbetet. Till skillnad från Grekland är Italien en ekonomisk tungviktare med stor betydelse för eurozonen. Landet är Europas största obligationsmarknad och förfogar över ett mycket stort privat kapital.

– Utan Italien fungerar inte EMU, konstaterar Pär Magnusson, chefsanalytiker på Royal Bank of Scotland.

Valet i Italien tydliggör också splittringen i eurozonen. Trenden med en ökad tudelning ser ut att fortsätta, enligt analytiker som Fokus talat med.

– De länder som har störst problem fortsätter att tappa i tillväxt samtidigt som det ser ljusare ut på andra håll, säger Swedbanks chefekonom Cecilia Skingsley.

Pär Magnusson talar om ett eurozonens A-lag, med länder som Tyskland, Holland, Österrike och Finland, medan Frankrike och Belgien riskerar att åka ner från toppen då deras ekonomiska utveckling går åt fel håll. I toppen på B-laget finns Irland, ett land som trots att det är i ganska dåligt skick ändå är relativt konkurrenskraftigt. På den absoluta botten befinner sig Club Med, alltså Italien, Spanien, Portugal och Grekland.

Men det finns också de som hävdar att oron för de italienska statsfinanserna faktiskt är överdriven. En av dem är den oberoende finansanalytikern Peter Malmqvist.

– Nervositeten för Italiens statsskuld och budgetunderskott är gravt överdriven. Rädslan är känslostyrd snarare än sifferstyrd, säger han.

Budgetunderskottet ligger på knappt tre procent, vilket placerar landet på den övre halvan av de 40 länder Peter Malmqvist jämfört. Storbritanniens budget-underskott är exempelvis mer än dubbelt så stort. Han vill därför inte klumpa ihop Italien, som visserligen har svag tillväxt men en stark ekonomi med turism och en god industriell bas, med vare sig Grekland eller Portugal.

Swedbanks Cecilia Skingsley håller med om att Italien inte är lika illa däran.

– Grekland står under hjärt-lungräddning, så illa är inte läget för Italien.

Läs mer: Inte bara Berlusconi