I gräddfilen

Längs huvudgatan i det lilla samhället Eton ligger skrädderierna på rad. Butikernas placering är en av landets mest strategiska, eftersom kundkretsen innefattar Eton Colleges pojkar som går till skolan klädda i frack. Under sina fem år på internatskolan hinner de 1 300 eleverna växa ur sina uniformer flera gånger om.

Omgivningen är så klassiskt engelsk som den kan bli. I bakgrunden tornar mäktiga Windsor Castle upp sig. Där bebyggelsen slutar tar parker vid, och nere i Themsen ror ett gäng killar i kapp till tonerna av en pianolektion som letar sig ut genom ett fönster.

Här har generation efter generation av inflytelserika brittiska män tillbringat merparten av sina tonår. Under de 568 år som Eton varit i gång har inte mindre än 18 brittiska premiärministrar utbildats här, liksom många andra prominenta figurer – från generaler till sagofigurer.

James Bond, lord Greystoke (Tarzan) och kapten Krok, alla skolades de på Eton. Poeterna Thomas Gray och PB Shelley, författarna Aldous Huxley och George Orwell och ekonomen John Maynard Keynes har också bidragit till att sätta namnet på kartan. Samt den tidigare befälhavaren i Afghanistan, hertigen av Wellington, som slogs i Waterloo, och legoknekten Simon Mann, som nu sitter fängslad i Ekvatorialguinea efter en misslyckad statskupp. Prinsarna William och Harry tog nyligen studenten från Eton och från tv känner vi igen stjärnkocken Hugh Fearnley-Whittingstall.

Diplomatsonen James Poston, som nu går sitt sista år, kvalade lätt in när han sökte. Fäktning, körsång och rugby tillhör hans favoritsysselsättningar.

– Allt fler tycks förstå att Eton inte nödvändigtvis är ett ställe där alla är väldigt arroganta, rika och snobbiga, säger James som kallats in till kontoret för att ge sin syn på skolan.

– Att ha gått här kommer att vara en viktig del av mig framöver eftersom det gett mig väldigt gott självförtroende. Däremot tror jag inte att de gamla etonianska nätverken är lika viktiga längre. Man kan inte få ett jobb bara för att man gått här, säger han.
Nästa år bär det av till USA för ett sabbatsår på Princetonuniversitetet innan han börjar på Oxford.

Även om en utbildning på Eton historiskt varit ett recept för framgång så har tidigare elever, framför allt de som är verksamma inom politiken, under en period talat tyst om sin bakgrund. I takt med att Storbritannien moderniserats har skolan alltmer kommit att symbolisera ett klassamhälle där ett fåtal privilegierade bättrat på sina redan goda förutsättningar med en förstklassig skolgång och ett ännu starkare nätverk. Men när en ny generation »Old Etonians« nu tar plats i strålkastarljuset håller den bilden på att förändras.

– Jag gick i en fantastisk skola och det är inget jag skäms för eftersom jag fick en utmärkt utbildning och jag vet vad en utmärkt utbildning innebär, sade exempelvis Toryledaren David Cameron i ett tal förra året.

Han har anklagats för att ha en alltför smal bas för att kunna representera Storbritannien om han skulle bli premiärminister, eftersom han omger sig med kompisar från plugget. Det gäller även Londons nye borgmästare Boris Johnson och tories miljöguru Zac Goldsmith.

Cameron sägs ha fler tidigare Etonelever omkring sig än någon annan konservativ ledare sedan 50-talet, och många trodde att det i sig skulle hindra honom från att få leda partiet. Under decennier har Torypartiet i stället letts av personer från en enklare bakgrund. Margaret Thatchers utrikesminister Douglas Hurd skrev i sina memoarer att hans förflutna på Eton troligen hindrat honom från att efterträda järnladyn, vars pappa var en helt vanlig specerihandlare.

Men David Cameron har skickligt värjt sig från anklagelserna om elitism och snobberi. Det är vart du är på väg, inte var du kommer ifrån, som räknas, menar han. Det faktum att Cameron gått på Eton borde vara godis för Labour när de kritiserar oppositionen. Men varken när tidigare ställföreträdande premiärministern John Prescott sade att David Cameron är en del av en Etonmaffia, eller när premiärminister Brown kallat utmanaren »ytterligare en gammal etonian så har tillmälet inte riktigt fastnat. Tvärtom. I våras förlorade Labour stort i fyllnadsvalet i arbetarstaden Crewe trots att partiet gjorde allt för att avfärda Tories ledning som ett kompisgäng från överklassen.

Men skolan förblir ett privilegium för ett fåtal. Ett år på skolan kostar drygt 350 000 kronor, och även om drygt tjugo procent av dem som antas får stipendier så följer en stor del av eleverna i sina förfäders fotspår.

– Vi kan inte sticka under stol med att majoriteten av pojkarna politiskt är center-höger och kommer från mycket välbärgade familjer. Men tidigare var vägen utstakad. Då gick eleverna vidare till Oxford, sedan till armén och därefter till finansjobb i city. En del väljer fortfarande den vägen men det har skett en stor förändring, säger Tony Little, rektor sedan sju år tillbaka.

Trots att det nu är han som kallar in eleverna på sitt rum när de misskött sig så är det inte svårt att föreställa sig den gråhårige herren under hans egen tid som elev på Eton. Det går inte att ta miste på Littles pondus, men han har samtidigt starka drag av pojke där han balanserar på en enkel stol bredvid sitt stora skrivbord i mörkt trä. Och i likhet med alla andra lärare och elever bär Little den karaktäristiska viktorianska uniformen.

Korridoren utanför expeditionen dignar av fotografier och när Little passerar stannar han framför porträttet av den legendariska rektor Keat, som en gång lär ha pryglat alla pojkar på hela skolan under en och samma dag. Historien är en av alla de myter som fortfarande hålls vid liv och som knyter samman det förflutna med nutiden.

I dag är aga förbjudet men varje morgon rapporteras alla pojkstreck direkt till rektor som ser till att utdela rätt straff vid lunchtid. Ofta rör det sig om kvarsittning på helgerna. Grövre regelbrott kan leda till att eleverna måste inställa sig på expeditionen iförda frack en gång i timmen under en längre period. I värsta fall kan en elev stängas av, men det är ovanligt.

Skolans byggnader är utspridda över hela samhället och därför påminner Eton delvis om ett universitet. Eleverna bor i 25 inackorderingshem som alla kontrolleras av en föreståndare – en av lärarna med familj – och en husmor. Alla har egna rum, och har stort ansvar för att planera sin egen tid, som utöver studierna ägnas åt någon av de sjuttio föreningarna, sport eller musik.

En del menar att klubbarna i sig bidrar till att framavla den typiske »etonianen«. Eftersom nya medlemmar måste rekommenderas av andra så gäller det att kunna föra sig och veta vem man ska vara vän med, något som även kan komma till nytta i politiken.

Inackorderingshemmen är ställföreträdande familjer mellan loven och ska ge pojkarna en tydlig identitet på skolan. Husen har olika profiler. En del är inriktade på sport, andra på kultur.

Läxorna görs ofta med hjälp av någon av lärarna hemma vid deras köksbord. De som jobbar på Eton förväntas vara tillgängliga dygnet runt för sina adepter, och boendet är en löneförmån.

Men internatlivet har sina baksidor. Under åren har omfattande drogmissbruk rapporterats vid flera tillfällen. David Cameron var själv nära att relegeras när han ertappades med att använda cannabis.

När den tidigare eleven Harry Eyres nyligen blickade tillbaka på sin skolgång i Financial Times beskrev han hur det plötsligt gick upp för honom att alla kamrater som han trott hade kronisk tandvärk i själv verket besökte psykologen när de var borta från skolan. Eyre anklagade också skolan för de i hans ögon höga självmordstalen bland tidigare studenter.

Den här typen av problem är inget som Tony Little gärna pratar om. Visst slutar någon elev varje år, men då är det oftast en konsekvens av svåra psykiska problem som inte gått att hantera på internatet.

Samtidigt har Tony Little arbetat för en viss modernisering. Under hans styre har muslimska, katolska och judiska mentorer införts vid sidan av prästerna som håller i de obligatoriska gudstjänsterna i skolkapellet. Åtta procent av eleverna är utländska. Enligt rektorn är det Etons unika utbildning som ligger bakom skolans stora inflytande i resten av samhället.

– Från det att man kommer hit som 13-åring så får man lära sig att det inte finns några skyddsnät.  Att pojkarna får ta eget ansvar på det här sättet är en av förklaringarna till att de utvecklar ett så gott självförtroende. Sedan måste man vara medveten om vikten av traditionen. Eton College har sett många intressanta personer passera. Även om vi aldrig talar om de stadsöverhuvuden som gått här så sitter det i väggarna. Det handlar mycket om grupptryck, där alla elever har högt ställda förväntningar på varandra, säger Little.

Han anser att eleverna i själva verket lär mer av varandra utanför klassrummen än vid skolbänken.

Little är också mån om att lyfta fram satsningarna på att öka antalet stipendiater och talar gärna om Etons samarbeten med statliga skolor i fattiga områden, ett sätt att hitta tillbaka till rötterna. Skolan startade ursprungligen av Henrik VI för att ge sjuttio fattiga begåvningar chansen till en god utbildning.

Samtidigt är han mycket skeptisk till att engelska privatskolor ska tvingas samarbeta med offentliga för att lyfta dem, något som ibland föreslås.

– I en ideal värld så skulle inga privatskolor behövas. Men jag har ännu inte sett det parti som fått den allmänna utbildningen att fungera. Vi är ett viktigt föredöme och används som referenspunkt av många andra.

Men kritikerna menar att skolan inte alls arbetar för att dela med sig till sämre lottade utan värnar om sin exklusivitet.

– Det stora problemet med Eton är att det finns ett enormt glapp mellan vad skolan skapades för och vad den faktiskt används till. Jag tvivlar på att Eton verkligen är på väg att reformera sig, säger BBC-journalisten Nick Fraser som skrivit boken »The Importance of Being Eton« om sin tid på skolan.

– Orsaken till att det går så bra för många som gått på Eton är att de flesta kommer från en privilegierad bakgrund och att idén om behovet av en elit hålls vid liv där. Många går vägen via Oxford och Cambridge rakt in i samhällets topplager utan att någonsin behöva nudda marken. Och det är just det som är hela poängen med stället.

Nätverken bland gamla elever fortsätter enligt Nick Fraser att vara mycket viktiga inom kapitalstarka sektorer.

– Den mest brutala eliten i världen är den engelska. Den vet exakt hur den ska se om sitt hus på bästa sett. Därför har den också överlevt så länge.

Fakta | Eton College

Eton College grundades 1440 av kung Henrik IV.

Eleverna, samtliga pojkar, börjar som 13-åringar och stannar i fem år. Många går sedan vidare till universiteten i Oxford och Cambridge.
Sammanlagt tar skolan emot 1300 elever som bor på något av skolans inackorderingshem.