I Polen står höger mot höger

En liten farkost med frestande sjögräsrullar guppar fram i den smala vattenränna som skiljer oss gäster från sushikockarna på andra sidan bardisken. I taket hänger färgglada origamitranor och dekorativa grenar med körsbärsblom fyller vaserna på borden.

En av kockarna kommer fram, lutar sig över rännan och säger:

– We’ve got some great tuna today and you can also have sashimi if you want to.

Sushin är ingen alldeles ny företeelse i Warszawa, lika lite som tapasrestaurangen vägg i vägg eller alla italienska krogar, för att inte tala om de otaliga kaféerna. Allt är symboliskt för det nya Warszawa där en växande medelklass satt sin prägel på stadsbilden.  

Tonfisken får vara, laxen också. Fjorton sushibitar räcker gott och väl, nedsköljt med ett glas österrikisk Veltliner går kalaset på 110 zloty (280 kronor). Det låter beskedligt med svenska mått mätt, men för en genomsnittlig polsk löntagare skulle det krävas nästan en hel arbetsdag att få ihop till måltiden.

Den som likställer restaurangklustren i hjärtat av Warszawa med Polen begår alltså ett gruvligt fel. Det blev omvärlden varse vid valet 2015 då det nationalkonservativa Pis (Lag och rättvisa) fick 38 procent av rösterna, vilket räckte till en egen majoritet i parlamentet. 

PO (Medborgarplattformen) hamnade i opposition, trots åtta regeringsår med en ständigt växande ekonomi i ett krisande Europa.

Polen har just avverkat ett regionval och mönstret är tydligt. Pis regerar på landsbygden och i de östra, mindre utvecklade landsändarna som ibland kallas B-Polen. 

Storstäderna hör till PO som gick till val tillsammans med nyliberala Moderna under namnet Medborgarkoalitionen (KO). I Warszawa fick koalitionen 56 procent av rösterna, oppositionen vann även prestigefyllda städer som Krakow och Gdansk.

I Radom, en stad tio mil söder om Warszawa med drygt 200 000 invånare, stod det och vägde efter den första valomgången den 21 oktober.

Den småskaliga bebyggelsen, inga hus i centrum har mer än tre våningar, får vistelsen att te sig som en resa bakåt i tiden. De centrala stråken pryds av flaggor; den blå EU-flaggan med sina gyllene stjärnor, den röd-vita polska och Radoms egen med ett medeltida stadsvapen.

Staden har spelat en viktig roll i Polens moderna historia. Här blossade ett arbetaruppror upp 1976 sedan kommunistregeringen chockhöjt priserna på livsmedel för att klara de utländska krediterna. Arbetarna tågade mot kommunistpartiets tomma högkvarter – funktionärerna hade flytt fältet – och satte det i brand.

Regeringen svarade med hårda repressalier vilket i sin tur ledde till bildandet av Kor (Kommittén till arbetarnas försvar), en föregångare till fackföreningen Solidaritet.

I Kor samarbetade aktivister som efter kommunismens fall skulle bli ärkerivaler, en fejd som i dag förkroppsligas i de två partierna Pis och PO. De två partierna skulle bägge placeras långt till höger i ett svenskt politiskt landskap, de påminner snarare om Republikanerna och Demokraterna i USA med Pis i den förstnämnda rollen.

[caption id="attachment_509279" align="alignnone" width="500"] Kärnväljare. Jan Mazwa och Jan Lis på väg till nationalkonservativa Pis högkvarter i Radom tio mil söder om Warszawa. Foto: [/caption]

Radom ses egentligen som en Pis-bastion. Redan vid regionvalet 2014 kunde dock PO-kandidaten, den i dag 44-årige Radoslaw Witkowski, sensationellt vinna kampen om borgmästarposten.

Efter den första omgången i årets val fick Witkowski 45 procent, på andra plats kom den fem år äldre Pis-utmanaren Wojciech Skurkiewicz med 40 procent. Ett utslagsval mellan de två krävdes.  

Denna måndag (sex dagar återstår till utslagsvalet söndagen den 4 november) är två äldre herrar på väg till Radoms Pis-högkvarter. Det ligger vid ett torg några kilometer från centrum. 

Den ene, 64-årige bonden Jan Lis, vill ha hjälp med sin sjukpension. Han far ut i långa haranger när valet och de andra partierna kommer på tal. Det enda en icke-polsktalande uppfattar är nyckelordet »maffia«.

Den andre besökaren, pensionerade svetsaren Jan Mazwa, 77 år, har ett annat ärende. Han vill hjälpa till som funktionär på valdagen och se till att allt går rätt till.

Jan Mazwa kommer från en katolsk mässa på morgonen, han säger att han älskar kyrkan och Pis. 

De två männen representerar Pis kärnväljare; äldre personer som haft svårt att hänga med i alla förändringar.

Dagen innan har Pis haft kampanjmöte i Radom och fått besök av den mäktige partiordföranden Jaroslaw Kaczynski.

Denna måndag får PO-kandidaten Radoslaw Witkowski kampanjhjälp av Warszawas nyvalde borgmästare Rafal Trzaskowski. 

Witkowski ger oss en kvart och vi frågar vilka slutsatser han dragit av PO:s valförlust för tre år sedan.

– När ett land utvecklas måste det också innebära förbättringar för de enskilda invånarnas liv, det kan inte enbart handla om att förbättra infrastrukturen och liknande, säger han efter att ha tänkt efter en kort stund.

Radoslaw Witkowski vinner sedan borgmästarvalet i Radom på söndagen med 53 procent av rösterna. 

Regionvalet är en temperaturmätare inför nästa års riksval. Några kommentatorer skriver att valet är svårtolkat. Frågan är vad det betyder att Pis gick framåt jämfört med regionvalet för fyra år sedan och vann nio av 16 regioner. Samtidigt backade partiet något jämfört med parlamentsvalet 2015.   

Oppositionen lever dock uppenbarligen och valdeltagandet – 55 procent – har aldrig varit i högre i ett regionval sedan kommunismens fall. <