I Tyskland regerar mitten

”Det ska gå fort” är mottot för den nya tyska regeringen. Efter det förra valet dröjde det ett halvår innan landet hade en ny regering, den här gången tog det två månader innan den nya koalitionen igår, torsdag, kunde presentera ett avtal som omfattade nio kapitel fördelade på 177 sidor. 

Avtalet har överskriften ”Mehr Fortschritt wagen”, en anspelning på Willy Brandts vid det här laget legendariska paroll ”Mehr Demokratie wagen”, präglad av sextiotalets uppbrottsstämning.

Den nya koalitionen har bytt ut ”demokrati” mot ”framsteg”, högt tempo är en nyckelfråga på 2020-talet när det gäller att få fart på klimatomställningen. Så de två första kapitlen handlar om ett ”digitalt uppbrott” inom den hittills så tröga offentliga förvaltningen och om utbyggnaden av den infrastruktur som krävs för den förnybara energin.

Om utbyggnaden av de högspänningsledningar som krävs för att forsla vindskraftsel från Nordsjön till Bayern hittills gått i snigeltakt så ska den nu gå i ilfart – det återstår att se om ”framsteget” sker på bekostnad av ”demokratin”.

Om projektet lyckas kan kolet fasas ut redan 2030 istället för 2038, som hittills varit slutåret. De sista två kärnkraftsreaktorerna ska stängas av redan nästa år. Den nya koalitionen vill därför säkra energiförsörjningen med ytterligare gaskraftverk.

Till ”framsteg” hör också en sänkning av rösträttsåldern till 16 år och legaliseringen av cannabis. I valet hade liberala FDP och De gröna de unga väljarna bakom sig.

Innan socialdemokraten Olaf Scholz kans sväras in som förbundskansler och den nya regeringen kan börja arbeta – med De grönas Annalena Baerbock som utrikesminister och den siste nyliberalen Christian Lindner (FDP) som finansminister – så ska avtalet godkännas av de tre koalitionspartierna. I De grönas fall sker det i form av en medlemsomröstning.

Allt talar för att avtalet går i hamn och att den 16-åriga Merkel-eran därmed nått sin ände. En mittenregering blir ersatt av ännu en mittenregering. Angela Merkel regerade tillsammans med Socialdemokraterna under tolv av sina 16 år.

Det hade föregåtts av att socialdemokraten Gerhard Schröder regerat med De gröna i sju år och proklamerat att hans parti utgjorde ”den nya mitten”.

Schröders och Merkels fixering vid ”mitten” stärkte ytterkanterna.

Die Linke, partiet som hade sina rötter i DDR:s allenarådande kommunistparti SED, fick ett rejält uppsving 2005 på bekostnad av Socialdemokraterna (SPD).

Vid valet 2017, med flyktingkrisen i färskt minne, tog det högerradikala AFD en miljon väljare från Merkels CDU samtidigt som Die Linke höll ställningarna.

Frestelsen har funnits både inom CDU och SPD att liera sig med ytterkanterna. CDU har hittills förbjudit koalitioner på alla plan, för SPD har det varit tabu på riksplanet.

Yttertrenden bröts också vid årets val. 

AFD backade och Die Linke klarade inte femprocents-spärren, utan blev representerade tack vare enskilda kandidaters direktmandat. Ordningen var återställd i Mittens rike där minnet av två diktaturer – en höger och en vänster – lever kvar.