»Idén om USA som pålitligt är passé«

Barndomen i Iran har han bara vaga minnesbilder av: huset, en muromgärdad innergård, hur han springer. Sex år var han när han 1978 följde med sin mamma, pappa och fyraårige lillebror, och kom till Sverige och Uppsala som politisk flykting. I Teheran ersattes kort därpå en shah av en ayatollah.

En soldränkt måndagsmorgon i Lund fyrtio år senare befinner sig Rouzbeh Parsi på sitt tjänsterum en våning upp på Lunds historiska institution, där han forskar och är lektor på avdelningen för mänskliga rättigheter. De senaste dagarna är det dock medierna som pockat på hans insatser. Donald Trump har meddelat att USA drar sig ur kärnkraftsavtalet med Iran. Det som stadgar att Iran begränsar sina möjligheter att anrika uran i utbyte mot att omvärlden lyfter sina sanktioner. Parsi har fått förklara vad avhoppet betyder för världen. Stor anledning till oro. Spiralen mot krig blir alltmer skönjbar.

– Men ingen kan vara överraskad. Redan under presidentvalskampanjen i USA stod det klart att alla republikanska kandidater var emot Iranavtalet, och att det skulle få svårt att överleva om en republikan vann.

Så det som sannolikt förvirrar Europa just nu är enligt Parsi inte lika mycket Trumps besked som hans tillvägagångssätt, den konfrontativa tonen, de många turerna, och löftena om att straffa europeiska företag som handlar med Iran.

Redan under förhandlingarna sa jag och andra att problemet när avtalet är underskrivet kommer att ligga i USA, inte Iran.

Rouzbeh Parsi tror att det kommer att krävas ett mentalt skifte i Europa för att se den nyordning som handlar om något djupare. Västeuropa har sedan 1945 byggt sin värld på en allians med USA, och på en idé om USA som en pålitlig partner med starka institutioner som styrs av en politisk elit som Europa kan samtala med, och förstå. Iranavtalet har blottlagt något annat.

– När det förhandlades handlade de flesta diskussionerna om huruvida iranierna skulle förmås att hålla fast vid ett avtal, om man lyckades sluta ett. Redan under förhandlingarna sa jag och andra att problemet när avtalet är underskrivet kommer att ligga i USA, inte Iran.

Och det som ett resultat av att hela det amerikanska politiska systemet är i omvandling, enligt Parsi.

– Idén om USA som den tillförlitlige partnern är passé. Inte för att den gamla ordningens män­niskor inte finns, utan för att de inte längre styr, och för att det republikanska partiet har imploderat och i klassisk mening inte längre existerar.

Förändringarna är genomgripande. Från det evangeliska inflytandet över partiet till teapartyrörelsens syn på den federala regeringen som något närmast illegitimt. Parsi tror att inte ens Ronald Reagan skulle kvala in som republikan i dag. Så när EU nu ska förhålla sig till USA:s avhopp från det Iranavtal som varit Europas skötebarn, och förhandlats fram av EU, måste man först se att det USA som Europa vant sig vid inte längre finns.

Man kan inte förhandla om Iran i Washington utan att Teheran är med.

Men EU är splittrat. Medan organisationens höga representant för utrikespolitik och säkerhet, Federica Mogherini, står upp för avtalet har Tyskland och Frankrike trott att de kan övertala Trump, och förhandlat med hans folk om tillägg.

– De åkte som supplikanter till kejsaren för att be, säger Rouzbeh Parsi. Det var ett enormt taktiskt misstag. Av framför allt Macron.

På vilket sätt?

– Offentligt sa de att Irans robotprogram är problematiskt och att de kan tänka sig att införa sanktioner. Men man kan inte förhandla om Iran i Washington utan att Teheran är med. Det är naivt och arrogant, och såvitt jag vet framförde de inga morötter till Teheran.

Det är fascinerande att samtidigt som USA saboterar avtalet med Iran försöker Trump nå ett avtal med Nordkorea, säger Rouzbeh Parsi. Foto: Johan Bävman.

Rouzbeh Parsi pratar snabbt och med tydliga budskap. Under fyra år mellan 2009 och 2013 var han analytiker på EU:s forskningsinstitut i utrikes- och säkerhetsfrågor i Paris. Han analyserade Irans agerande i kärnteknikfrågan. Märkte att EU inte alltid var intresserad av nyanserna, har han sagt. Det var lättare att hålla fast vid linjen som förespråkats av USA.

– Det var fascinerande att se att Macron tror att han kan tämja Trump på samma sätt som Blair trodde att han kunde tämja Bush, säger Rouzbeh Parsi.

– Frågan nu är i vilken mån EU politiskt vill dra slutsatser, och se att USA:s avhopp är en principiell förändring snarare än en fnurra.

Han tycker att EU måste inse att Europas utrikespolitik inte kan definieras i Washington.

– Det är det vi ser nu. EU säger att man ska fortsätta handla med Iran, men avtalet är inte en juridisk konstruktion utan ett politiskt levande djur. Och om USA inte är där, och EU inte kompenserar för USA:s hot om andrahandssanktioner mot företag som handlar med Iran, då har avtalet inget ekonomiskt liv, då existerar det inte, och då är det svårt att försvara i Iran.

Det var fascinerande att se att Macron tror att han kan tämja Trump på samma sätt som Blair trodde att han kunde tämja Bush

Parsi noterar att Iran just på grund av detta har blivit hårdare i tonen mot EU. Makroekonomiskt går det bättre för Iran på grund av avtalet, men inte i en takt som folk hoppas.

– Iran har usel fördelningspolitik, människan på gatan har inte råd med fler kycklingar. Tvärtom. Inrikespolitiskt låg regeringen lite illa till som det var. För de hårdföra konservativa krafterna, som vill ha en konfrontation med USA, är läget mumma nu. De kan säga till regeringen: ni har lovat saker, men inte fått ett dugg. Så allas blickar i Teheran riktas nu mot Bryssel, Berlin och Paris: Vad gör ni?  Vilka regler tänker ni spela efter? USA:s eller diplomatins?

Parsi låter pessimistisk.

– Om EU inte gör tillräckligt mycket kommer avtalet att dö, alternativt blir den iranska regeringen tvungen att dra sig ur. Då faller det. Då kommer USA:s nationella säkerhetsrådgivare John Bolton att kunna säga att »nu kan de tillverka en atombomb. Och eftersom vi har testat förhandlingsvägen finns bara en väg kvar, att bomba dem«. Iran är ett land med 80 miljoner människor. De flyktingvågorna kommer att hamna i Europa. Amerikanarna kan leka med de här sakerna utan att egentligen behöva leva med konsekvenserna av dem. Det kan inte Europa.

USA öppnar Pandoras ask.

Och Iran, som påbörjade sitt kärnkraftsprogram på 1950-talet, men aldrig fattat något beslut om att utveckla kärnvapen, kommer i ett sådant läge inte ha kvar några starka motiv att avstå.

– Det är fascinerande att samtidigt som USA saboterar avtalet med Iran försöker Trump nå ett avtal med Nordkorea. Den perversa logiken för Irans del blir att det bästa sättet att tas på allvar är att skaffa kärnvapen, vilket en del riktigt hårdföra personer i Iran också förfäktar. USA öppnar Pandoras ask.