Indien med i klubben

En mässingsorkester spelar marschmusik framför templet i staden Trichur i den sydindiska delstaten Kerala. Indiska kommunistpartiets medlemmar i röda skjortor och gröna baskrar tågar in under tamarindträden framför den provisoriska scenen. När en partifunktionär i officersmössa skrikit »Kamrater, honnör! Kamrater, sitt ner!« ut i det röda folkhavet är det dags för kvällens första talare.

– Kärnkraftsavtalet med Amerika hotar Indiens frihet, dundrar Kodiyeri Balakrishnan, minister i Keralas kommuniststyrda delstatsregering.

En av de hundratals medlemmar i kommunistpartiet (CPI-M) som samlats för att lyssna på de globaliseringskritiska talen i parken heter Nishanthip och är arbetslös akademiker och lokalpolitiker.

– Med det här avtalet får väst rätt att inspektera våra reaktorer. Det är inte bra. Det är nykolonialism. Vi är ett självständigt land, säger han.

I samma sekund blir det strömavbrott, som en skeptisk replik på hans trosvisshet. Allt slocknar. Parkens strålkastare, gatubelysningen och affärernas reklamskyltar. Det blir becksvart i staden.

1991 övergav Indien självförsörjningspolitiken, avreglerade näringslivet och sänkte tullmurarna. Sedan dess har landet upplevt rekordhög ekonomisk tillväxt, inte minst tack vare en expansiv it- och tjänstesektor – och den konsumerande medelklassen har vuxit från 150 till 300 miljoner människor.

Denna boom har inneburit en kraftig ökning av efterfrågan på energi. Under de timmar på dygnet då elförbrukningen är som störst överstiger efterfrågan utbudet med 15 procent. Plötsligt kan den internationella flygplatsterminalen utanför Keralas största stad Trivandrum slockna. Eller lamporna i affärer och kontor på Park Road, Calcuttas stora affärsgata. Men efter en minut rasslar hundratals dieseldrivna reservaggregat i gång – och åter strålar terminaler, kontorslandskap och affärer av ljus. I vissa landsändar är bristen på el så akut att myndigheterna har tvingats till schemalagda avbrott.

Indiens 22 kärnkraftsreaktorer svarar för knappt tre procent av landets elproduktion. Lejonparten av all el – 70 procent – kommer från kolkraftverk. Men regeringens kärnenergiplaner är ambitiösa: år 2050 ska en fjärdedel av all el komma från ett växande antal atomreaktorer.

Det finns dock ett hinder för atomexpansionen. Sedan Indien provsprängde sin första atombomb i öknen i Rajasthan 1974 har landet varit bannlyst som importör av bränsle och kärnteknik. När de 1998 genomförde ytterligare provsprängningar fördömdes Indien i hårda ordalag i en resolution från FN:s säkerhetsråd.

Indien vägrar också – liksom Israel, Pakistan och Nordkorea – att skriva på icke-spridningsavtalet (NPT).

För tre år sedan började president George W Bush pressa Iran allt hårdare för att få stopp på landets anrikning av uran och misstänkta kärnvapenambitioner. Samtidigt bestämde sig Washington för att öppna dörren till den nukleära klubben för atombusen Indien.

Mark Fitzpatrick, kärnvapenexpert på International Institute of Strategic Studies i London, kallar USA:s agerande för en katastrof för arbetet mot kärnvapenspridning, och ett flagrant exempel på dubbelmoral.

– Pakistan, Iran och Nordkorea kommer bara att använda denna dubbelmoral som ursäkt för att fortsätta med sina kärnvapenaktiviteter, säger han till Fokus.

USA agerar pragmatiskt. För Washington har det varit viktigare att få allierade i kriget mot terrorn och balansera Kinas hegemoni i Asien, än att följa ett internationellt avtal som tillkom under kalla kriget.

Icke-spridningsavtalets syfte är att förhindra spridning av kärnvapen, men nu tillåter världssamfundet Indien att importera kärnteknik samtidigt som landet får behålla sina kärnvapen. Världen har fått en sjätte officiell kärnvapenmakt.

–  USA:s vilja att sälja kärnteknik till Indien visar att det går bra att ha kärnvapen bara man är vänligt inställd till USA och dess allierade. För att Bush skulle gå med på avtalet var det avgörande med Indiens goda förbindelser och försvarssamarbete med Israel, säger Ingemar Dörfer, gästforskare på Utrikespolitiska institutet och expert på amerikansk säkerhetspolitik.

För att få kärnkraftsavtalet i hamn var Indiens regering tvingat att gå genom den inrikespolitiska skärselden. Sedan premiärminister Manmohan Singh och hans Kongresspartiledda regering slöt en principöverenskommelse med Bush sommaren 2005 har den kritiserats hårt av oppositionen.

Indiska kommunistpartiet – ett av Kongresspartiets stödpartier i regeringssamarbetet – anser att kärnkraftsavtalet binder Indien allt för hårt till USA:s maktsfär, äventyrar landets suveränitet och självständiga säkerhetspolitik. Hindunationalistiska BJP var i princip för avtalet, men ogillade att Indien därmed lovat att sluta med provsprängningarna.

I juli höll avtalet på att bli regeringens fall. Sedan vänstern, inklusive kommunistpartiet, hoppat av regeringssamarbetet i protest mot samarbetet med USA utsattes regeringen för misstroendeförklaring, men vann den dramatiska omröstningen i parlamentet med knapp marginal.

Indien, som under kalla kriget lutade sig mot Sovjetunionen, är därmed åter med i den internationella nukleära gemenskapen, och har tagit ett rejält kliv närmare väst och blivit USA:s bästa kompis i Asien.

Det är fler stormakter som vill vara kompisar med Indien och tjäna pengar på landets enorma energibehov. Även Frankrike har slutit avtal om köp av kärnkraftsmaterial – och nu hoppas Ryssland göra samma sak. Ryssarna vill dessutom hyra ut atomdrivna ubåtar till Indien. Och både USA och Ryssland står på tå för att bistå Indien i jakten på de terrorister som utförde 26-novemberattacken på Bombay.

Men missnöjet fortsätter att pyra i det röda Kerala. Sedan avtalet med USA skrevs under den 10 oktober har kommunistpartiet åter demonstrerat med röda fanor på gatorna i flera sydindiska städer. »Regeringen har misslett folket« och »En total kapitulation för USA«, ropar demonstranterna.

Fakta | Kärnkraftsavtalet

• Indien får åter börja importera kärnkraftsteknik och kärnbränsle.
• I gengäld går Indien med på att IAEA regelbundet inspekterar 14 av landets 22 reaktorer.
• Indien lovar att fortsätta med sitt moratorium för provsprängningar av kärnvapen.
• Indien förbinder sig att skärpa säkerheten kring sin kärnvapenarsenal och att inte sprida anrikat uran och annan kärnvapenteknik till andra länder.

Källa: Washington Post