Inspiration för kuppmakare
Bild: Arnulfo Franco
Chansen att Honduras avsatte president Manuel Zelaya återinsätts är nu mycket liten. Bedömare tror att kuppmakarna kan inspirera till nya kuppförsök i regionen.
I stort sett varenda byggnad och varenda mur på det statliga universitetet UNAH i Honduras huvudstad Tegucigalpa är täckt av politisk graffiti. »Länge leve motståndsrörelsen« och »Ut med kuppmakarna« är några av de vanligaste slagorden. På söndag hålls allmänna val i landet – då ska en ny president och ett nytt parlament väljas. I takt med att valet närmat sig har även uppmaningar till valbojkott ökat.
Eftersom Zelaya inte fått tillbaka sin rättmätiga post anser kuppmotståndarna att valen är olagliga.
Fem månader efter statskuppen sitter Zelaya fortfarande instängd på Brasiliens ambassad i Tegucigalpa. Dit tog han sin tillflykt efter att i september ha lyckats ta sig tillbaka in i Honduras efter tre månader i påtvingad exil.
Sedan dess har han kämpat för att återfå presidentposten. Men trots det internationella samfundets fördömande har kuppregeringen lyckats hålla sig kvar vid makten.
En person som tar valbojkotten på största allvar är sociologen och universitetsläraren Osman López. Något försenad anländer han till vårt avtalade möte på universitetsområdet eftersom han under eftermiddagen har köat utanför landets valmyndighet. Dit begav han sig för att tillsammans med ett fyrtiotal partikamrater från det lilla socialdemokratiska partiet PINU dra tillbaka sin kandidatur till det honduranska parlamentet.
Han tror inte att bojkotten kommer att påverka valets utgång i någon större utsträckning men säger att det är en viktig markering.
– Det är fullständigt absurt att hålla allmänna val när den folkvalde presidenten har avsatts och sitter instängd på en utländsk ambassad. Genom valet vill kuppmakarna rättfärdiga kuppen, tvätta den ren, säger han.
I likhet med flera andra politiska bedömare i Honduras tror Osman López att kuppmakarnas framgång kommer att inspirera till kuppförsök mot vänsterregimer i andra latinamerikanska länder.
– Det här är en varningssignal till alla länder som har påbörjat sociala reformer. Det visar att kuppförsök likt det honduranska, där militären håller sig i bakgrunden och frontfigurerna är civila, kan bli framgångsrika. Även om det internationella samfundet inledningsvis fördömer kuppen är det bara en tidsfråga innan den kan befästas genom allmänna val, säger han.
Han har svårt att dölja sin besvikelse över omvärldens och framför allt USA:s agerande. Barack Obama klargjorde inledningsvis att USA inte skulle erkänna valen i november om inte Manuel Zelaya återinsattes. Men sedan några veckor tillbaka verkar det som om Washington har ändrat inställning.
Även EU:s ledare slog tidigt i höstas fast att de betraktar valen som olagliga om Zelaya inte återfår presidentposten. Sedan dess har unionen dock legat lågt och ett eventuellt nytt ställningstagande från EU-länderna kommer inte att presenteras förrän efter valdagen.
Klart är dock att de Amerikanska staternas organisation (OAS) misslyckats med att nå en gemensam hållning efter att bland annat Panama, Peru och Colombia lovat att erkänna valets segrare.
Enligt sociologen och analytikern Eugenio Sosa, som också han arbetar på universitetet i Tegucigalpa, visar händelserna i Honduras att internationella organisationer som OAS och FN har begränsade möjligheter att upphäva en statskupp.
När kuppen mot Zelaya genomfördes i slutet av juni var han politiskt isolerad och saknade stöd både i parlamentet, Högsta domstolen och inom näringslivet. Medan andra latinamerikanska vänsterpresidenter – som till exempel Hugo Chávez i Venezuela och Evo Morales i Bolivia – kom till makten med hjälp av starka gräsrotsorganisationer hade Zelaya vunnit fackföreningsrörelsens förtroende bara ett halvår innan han avsattes.
– Därför var Zelaya den svagaste länken i den latinamerikanska vänstervågen, säger Eugenio Sosa.
De bägge honduranska sociologerna tror att kuppen i Honduras kan innebära att det blir svårare att genomföra sociala reformer om det finns ett starkt motstånd från landets elit. Zelaya höjde till exempel minimilönen kraftigt och ingick ett avtal med Venezuela om köp av olja, vilket provocerade hans politiska motståndare.
Droppen som fick bägaren att rinna över var Zelayas försök att utlysa en rådgivande folkomröstning som i förlängningen kunde leda till en grundlagsreform.
Oppositionen hävdar att han ville göra det möjligt för presidenten att bli omvald, något som den nuvarande grundlagen inte tillåter.
Kuppregeringen fick omedelbart stöd från den latinamerikanska högern. Även många USA-republikaner uttryckte sitt stöd för avsättandet av Zelaya. Om händelserna hade förblivit en intern honduransk fråga är det osäkert om kuppmakarna hade lyckats härda ut fram tills valet, men stödet från både norr och söder hjälpte till att upprätthålla dem.
Hur den politiska krisen i Honduras kommer att utvecklas framöver är det få som vågar sia om. När honduranerna på söndag går till valurnorna kommer de med all sannolikhet att välja en president som tillhör landets traditionella maktsfär. Det verkar dock som att kuppen har väckt en entusiastisk men något spretig vänsterrörelse till liv.
I protest mot avsättandet av Zelaya har arbetare, småbönder, etniska minoriteter, feminister, studenter och flera andra grupper gjort gemensam sak och krävt ökat politiskt inflytande.
– Nu återstår bara ett alternativ för den honduranska motståndsrörelsen: att starta ett nytt, reformvänligt politiskt parti som kan utmana de traditionella partierna, säger Eugenio Sosa.
Detta har hänt
Honduras president avsattes 28 juni i år då militären tvingade honom att lämna landet. José Manuel Zelaya Rosales valdes till president i november 2005 i ett jämnt val och tillträdde januari 2006. Han leder det liberala partiet Partido Liberal, som är ett av Honduras två dominerande partier.
Bland Zelayas vallöften fanns en fördubbling av polisstyrkan från 9 000 till 18 000 poliser. För ett år sedan uppmanade han USA att legalisera narkotika för att få stopp på knarkrelaterade brott i Honduras. Manuel Zelaya har föreslagit en folkomröstning om en grundlagsändring, så att en sittande president kan bli omvald.
Folkomröstningen ansågs olaglig, enligt landets högsta domstol. Arméchefen Romeo Vásquez Velásquez motsatte sig folkomröstningen och avskedades då av presidenten. (TT)