Inte första gången BDS-lobbyn kräver bojkott av Eurovision
För närvarande är det Israels krigföring mot Hamas i Gaza som står i fokus och bojkottarna vill se en alternativ festival som man kallar ”apartheidfri och folkmordsfri”.
Bild: TT
Roelof ”Pik” Botha var den siste utrikesministern i Sydafrikas apartheidregim. För runt tio år sedan intervjuade denne skribent Botha och pratade bland annat om omvärldens skarpa kritik mot det vita styret under 1980-talet. Från många håll restes krav på handelssanktioner och det blev en svår tid för Pik Botha som insåg att rasåtskillnadspolitiken hade nått vägs ände, samtidigt som han i sin egenskap av utrikesminister skulle försvara den.
– Vi hade 600 antiapartheidrörelser i Europa att tampas med. Vi måste försöka förstå vad sanktioner skulle innebära för oss. Sanktioner skulle kunna krossa oss ekonomiskt. Då skulle det inte bli några förhandlingar med ANC. De skulle bara diktera villkor för oss. Det skulle inte bli någon överenskommelse utan helt enkelt bara en nyordning eftersom vi skulle ha tappat all ekonomisk kraft genom sanktionerna och en kollapsad ekonomi, sa han.
Det var också hotet om sanktioner i stor skala som tvingade fram maktskiftet 1994, enligt Botha.
I dag utsätts Israel för ett liknande hot. Rörelsen heter Boycott, Divestment and Sanctions, förkortas BDS och uppmanar till bojkott, avinvesteringar och sanktioner mot Israel. Anhängarna ser den som en innovativ och nytänkande rörelse. Dess motståndare hävdar att den bara är en uppdaterad version av de tyska nazisternas kampanj ”Kauft nicht bei Juden!” – köp inte av judar – från trettiotalet.
Nu går BDS i bräschen för en bojkott av Eurovision Song Contest, ESC, i Malmö i början av maj på grund av Israels medverkan. Gensvaret är stort. Ett antal artister har hoppat av planerade uppträdanden under Eurovisionsveckan och på sociala medier bedrivs vad somliga kallar en häxjakt på artister som ändå tänker medverka. Arrangörerna uppmanar dem som känner sig hotade att polisanmäla.
BDS pekar ut Israel som en apartheidstat. För närvarande är det Israels krigföring mot Hamas i Gaza som står i fokus och BDS vill se en alternativ festival som man kallar ”apartheidfri och folkmordsfri”.
Whitewashing
Det här är inte första gången BDS kräver bojkott av ESC; det hände även 2019 då tävlingen hölls i Israel. Då anklagades landet för whitewashing, att med hjälp av en internationell musiktävling skyla över de brott mot palestinier som BDS anser att Israel gör sig skyldigt till. Men inte bara det, det handlade även om pinkwashing eftersom ESC är så populärt bland HBTQ-fans. Många internationella artister gav sig in i diskussionen, bland andra den amerikanska stjärnan Madonna som stöttade Israel och vägrade falla till föga för BDS. Den mest uttalade Israel-kritikern var Roger Waters, frontfigur i rockbandet Pink Floyd. Den nu åttioårige Waters har under senare år pekats ut som renodlad antisemit och han anklagade Madonna för att normalisera den israeliska ockupationen, israelisk apartheid, etnisk rensning och dödandet av palestinska demonstranter.
BDS skapades 2001 under en världskonferens mot rasism som hölls i Durban i Sydafrika. Ärkebiskopen och Nobelpristagaren Desmond Tutu gjorde rörelsen känd genom sina jämförelser mellan den tidigare sydafrikanska rasåtskillnadspolitiken och Israels politik gentemot palestinier. BDS formulerade ett program som syftar till att få slut på den israeliska ”ockupationen av arabiskt land som erövrades 1967”, att riva separationsbarriären, erkänna arabiska israelers fulla rättigheter och att verka för alla palestinska flyktingars rätt att återvända till Israel. Detta oaktat att majoriteten av dem som i dag klassas som flyktingar aldrig har varit på de platser där de av BDS anses ha hemortsrätt.
BDS har under åren påverkat flera stora internationella företags relationer med Israel, bland andra Woolworths, Ben & Jerry, Veolia och Alstom. Inom fotboll har vänskapsmatcher mot Israel ställts in efter påtryckningar och BDS arbetar för att få Israel uteslutet ur FIFA.
Skadorna på den israeliska ekonomin har beräknats uppgå till flera miljarder dollar.
***
Läs även: Vad vill Irans regim uppnå?