Det oåterkalleliga straffet

Mellanöstern och stora delar av Asien, några kvardröjande länder i Afrika. Och så USA och Vitryssland. Så ser dödsstraffets karta ut 2016. Om någon trodde på dödsstraffets »avskräckande« effekt på brottslighet så borde denna karta få dem att tänka om. De fem länder där den absoluta majoriteten av världens avrättningar sker – Kina, Iran, Irak, Pakistan och Saudiarabien – har inte gjort sig kända som fridens paradis.

När staten inte visar respekt för mänskligt liv verkar befolkningen tappa en del av sin respekt också. Brutaliteten sprider sig från förövare till »oskyldiga« åskådare och påhejare. Och statens brist på respekt för människoliv på ett område verkar speglas i brist på respekt för individens okränkbarhet på fler områden.

Iran kritiseras år efter år av Amnesty International för sina många dödsstraff, för rättsosäkerheten i domarna och – inte minst – för att barn så unga som nio år kan dömas till döden. Enligt FN:s sändebud för mänskliga rättigheter i Iran väntar just nu 90 personer på att avrättas i landet för brott de ska ha begått när de var barn.

Och förstås för oåterkalleligheten, med vetskapen om att ett visst antal oskyldiga felaktigt döms i domstolar över hela världen varje år.

Fallet med den i Sverige bosatte iranske doktorn i katastrofmedicin Ahmadreza Djalali, vars dödsstraff i veckan fastställdes i iransk domstol, illustrerar detta och för det medeltida straffet plågsamt mycket närmare oss.

Karolinska institutet, där mannen tidigare forskade, svenska UD och Amnesty International fördömer just rättsosäkerheten i domen och påpekar att inga bevis för Djalalis skuld har lagts fram.

Därför är det oroande när också ett europeiskt land som Polen pratar om att återinföra dödsstraff. Liksom Turkiet, som avskaffade dödsstraffet 2004 i sin anpassning inför ett EU-medlemskap.