Iranska folket vill bara få en ärlig chans
I Iran fortsätter de folkliga protesterna mot den religiösa diktaturen. Samtidigt varnar röster för att en eventuell revolution inte får kapas av krafter utifrån.
Bild: Emrah Gurel / AP
Det har nu gått över en månad sedan mordet på Mahsa Jina Amini, den 22-åriga kurdiranska kvinna som misshandlades till döds av iranska moralpoliser. Ett mord som utlöste en stormvåg av protester ledd av kvinnor, protester av en omfattning som inte skådats sedan den iranska diktaturen upprättades för 43 år sedan.
Sammantaget har det, som forskaren Sanam Vakil på Royal Institute of International Affairs uttryckte det för tv-kanalen CNBC, drivit fram en utbredd ilska som intar gator och torg. Motståndet är nu inne på sin femte vecka och tycks inte avta.
Enligt organisationen Iran Human Rights i Oslo har över 200 personer mördats av den iranska regimen sedan mordet på Amini. De är unga och flera tillhör de olika minoriteter som landet består av, bland annat kurder och balucher.
Ett otal demonstranter har gripits av polis – människor, vars familjer nu svävar i okunnighet om var de är. Dessa repressiva aktioner visar på att protesterna stressar och oroar den iranska regimen som utökat sina aggressioner på flera fronter.
Enligt Amnesty har dokument läckt som avslöjar order från toppnivå att "obarmhärtigt konfrontera" demonstranter och att systematiskt ödelägga protesterna till varje pris. Detta ska göras genom att sätta in revolutionsgardet, den paramilitära styrkan Basij, den islamiska republiken Irans brottsbekämpande kommando, kravallpolis samt civilklädda säkerhetsagenter.
Amnestys generalsekreterare Agnes Callamard, har med anledning av regimens kränkningar av mänskliga rättigheter, efterlyst kollektiva åtgärder av det internationella samfundet, som hon anser behöver gå längre än enbart uttalanden och fördömanden. Amnesty menar att uteblivna åtgärder kommer resultera i att än fler blir dödade, torterade, lemlästade, fängslade eller utsatta för sexuella övergrepp.
Sanktioner mot Iran
Med anledning av regimens kränkningar av mänskliga rättigheter och systematiska förföljelser av kvinnor, bland annat de som ledde till Mahsa Jina Amini död, beslutade Kanada den 3 oktober att införa sanktioner. Sanktionerna är främst riktade mot 25 högt uppsatta tjänstemän, bland andra underrättelseminister Esmaeil Khatib, samt nio juridiska personer, och innebär i praktiken att samtliga får tillgångar i Kanada frysta och beläggs med inreseförbud.
Den 6 oktober införde USA snarlika sanktioner mot sju iranska tjänstemän, bland andra Irans inrikesminister, Ahmad Vahidi, informationsminister, Issa Zarepour, och chefen för den iranska cyberpolisen, Vahid Mohammad Naser Majid. Den 10 oktober beslutade Storbritannien om sanktioner mot Iran.
Den 17 oktober riktade EU sanktionslistningar mot de ansvariga, vilket innebär inreseförbud och frysning av tillgångar för ett 15-tal tjänstemän och juridiska personer, som tidigare nämnde Zarepour. Detta beslut kommer enligt tidskriften Politico vid en ytterst känslig tidpunkt då diskussioner pågår om att återställa Irans kärnkraftsavtal från 2015, känd som Joint Comprehensive Plan of Action (JCPOA). Iran har varnat EU för de konsekvenser sanktionerna kan få för relationen mellan EU och Iran.
USA anklagas för dubbelspel
Den amerikaniranska journalisten Masih Alinejad, betraktad som en av de mest inflytelserika iranska aktivisterna i exil, förklarade i en intervju med CNN att det iranska folket inte ber om att bli räddade, i synnerhet inte av den amerikanska regeringen. Däremot kräver man att länder som USA inte räddar diktaturen. Hon kritiserade det dubbelspel hon menar att USA bedriver, då USA med ena handen fördömer regimbrutaliteten, men med andra handen sluter miljardavtal med Iran.
Det hon åsyftade är att USA trots fördömanden uppfattats som villigt att återigen ingå oljeförsäljningsavtal, under förutsättning att Iran avstår sin kärnvapenkapacitet. Alinejad hävdar att det inte enbart skulle öka regimens ekonomiska muskler utan även legitimera och vidmakthålla det brutala förtrycket av det iranska folket.
I ett brev till USA:s president Joe Biden förklarade Alinejad att det är av största vikt att kärnvapenförhandlingarna stoppas, åtminstone medan iranska demonstranter skadas, fängslas och dödas. Den uppfattning som allt fler iranier i och utanför landet ansluter sig till är att väst nu behöver isolera den iranska statsapparaten, så mycket det går.
I linje med det, manar Alinejad till kraftfulla diplomatiska markeringar liknande de ansträngningar som gjordes mot Ryssland när kriget mot Ukraina började. I detta kan ingå att USA behöver uppmuntra sina allierade att återkalla sina ambassadörer, stänga iranska ambassader, att före detta regimtjänstemän och deras anhöriga utvisas eller sätts under press.
En ärlig chans
Andra kritiker vill gå än längre, men inte utan att alltid riktigt konkretisera vad de önskar av omvärlden. Men klart står att allt fler röster nu betonar att det är folket självt som måste befria, forma, leda och förvalta landet. Inte exiliranska organisationer eller partier.
Folket måste alltså ges en ärlig chans att själva skapa förutsättningarna för ett demokratiskt styre. Ett restaurerat Iran där legaliserad könsapartheid, misogyni, rasism, diskriminering av minoriteter, de kolossala klassklyftorna, korruptionen, de bristande framtidsutsikterna, samt teokratin och tvånget är ett minne blott.
