Irlänskt nej kan fälla fördraget

Den 12 juni ska de irländska medborgarna svara på frågan om de anser att Irland ska ratificera EU:s nya fördrag, Lissabonfördraget. Det är det enda landet som folkomröstar om fördraget, därför är utgången så viktig. Det handlar om vilka signaler som skickas till övriga länders folk.

– Jag är orolig, förklarar en högt uppsatt tjänsteman vid EU-kommissionen.

Han är en av de jurister som fick uppdraget att försöka sy ihop resterna av EU:s ståtliga och aningen pompösa konstiutionella fördrag efter att Frankrike och Nederländerna röstade bort det för tre år sedan.

Han påpekar att Irland har röstat nej till EU:s fördrag förut och att det kan hända igen. Den gången – 2001 – gällde det EU:s
nu gällande Nicefördrag och opinionsmätningarnas kurvor såg nästan likadana ut som i dag.

Ganska länge hade ja-sidan ett stort försprång, men i takt med att andelen osäkra minskade krympte försprånget och på valdagen gick nej-sidan om.

Visserligen har Irland rekord i antal folkomröstningar om EU – landet har röstat sex gånger sedan inträdet 1973 – och folket har sagt ja alla gånger utom en.

Det irländska folket hör till de mest EU-vänliga i hela unionen och en överväldigande majoritet anser att landet har haft stor ekonomisk och politisk nytta av medlemskapet.

Men det går inte längre särskilt bra för den irländska ekonomin, och den utdragna korruptionsskandalen som har tvingat bort en premiärminister smittar av sig på hela det politiska etablissemanget.

Medborgarna kan mycket väl vilja visa sitt inrikespolitiska missnöje genom att rösta nej till EU:s fördrag. Det har också hänt förr. Därför håller EU:s politiska ledare andan och ber om största möjliga tystnad. Alla planer och diskussioner som anses kunna oroa irländarna skjuts på framtiden.

Den som frågar vilka konkreta planer rörande EU:s försvarssamarbete som unionens kommande ordförandeland Frankrike vill prioritera får därför ganska diffusa svar. Det ska tydligen inte talas försvar i EU innan neutrala Irland har folkomröstat.

Frågan är om den strategin övertygar - eller om den möjligen får motsatt effekt. En viss ängslighet verkar också prägla den irländska ja-sidans kampanj. EU:s nya fördrag innebär inga stora förändringar, försäkras det.

Samtidigt är det av yttersta vikt att Irland ratificerar fördraget så att unionen äntligen kan fungera väl. Väljarna får fundera över hur dessa båda budskap egentligen går ihop.

Klart är hur som helst att det åter skulle bli tvärstopp i EU-maskineriet om Irland röstar nej till Lissabonfördraget. Unionens kommande ordförandelandet Frankrike (se artikel sid 34) – men också Sverige – fasar för den kris som i så fall skulle uppstå.

Det är EU:s motståndare mycket väl medvetna om. Därför bokar de för närvarande billiga flybiljetter till Dublin. Frankrikes EU-motståndare nummer ett, högerpopulisten Jean-Marie Le Pen, planerar att åka till Irland för att egga de irländska massorna att rösta nej.

Det skulle antagligen få motsatt effekt, men bidrar ändå till att oron sprids bland EU:s politiska ledare. För då hamnar unionen i ett vakuum.

– Nej, det finns ingen plan B, svarar EU-kommissionens företrädare bistert.

När Irland röstade nej till Nicefördraget försäkrade EU i en särskild deklaration att den irländska neutraliteten inte var i fara. Sedan ordnades en ny omröstning och folket lät sig övertalas och röstade ja.

Den här gången är det inte lika enkelt. Det är svårare att göra ett snabbt snitt i fördragstexten och förvandla Lissabonfördraget till en mer aptitlig anrättning för ett eventuellt nej-röstande Irland. EU har å andra sidan lång erfarenhet av att hantera kriser. Om det skulle bli ännu en.