Islamism eller diktatur

Egyptens president Hosni Mubarak tar inga risker i valet till parlamentet som hålls på söndag. Det förra valet, som hölls 2005, präglades visserligen av våld och anklagelser om valfusk. Men det Muslimska brödraskapet, den enda egentliga oppositionen mot Mubaraks regerande parti NDP, vann då 20 procent av rösterna.

Haken för Mubarak och hans kumpaner i den veritabla enpartistaten Egypten var att han inte visste att kandidaterna tillhörde Brödraskapet, som är förbjudet sedan långt tillbaka.

Delegaterna har därefter slängts ut en efter en, när deras kopplingar till organisationen blivit kända.

I den här valrörelsen har silkesvantarna åkt av. De senaste veckorna har den egyptiska polisen gripit ett hundratal av Brödraskapets medlemmar. Ytterligare 52 partimedlemmar avvisades när de försökte kandidera till parlamentsvalet i staden Fayoum. I staden Gharbiya protesterade 2 500 personer utanför stadshuset mot att en av ledarna, Abdel Halim Hilal, nekades att delta i valet. Sammantaget har drygt 1200 medlemmar gripits, och Amnesty International har riktat hård kritik mot regeringens agerande inför valet.

Den politiska processen i Egypten står i praktiken stilla sedan 1981 då Hosni Mubarak kom till makten. Inga andra partier får verka fritt. Det finns ingen verklig bas eller utmanare till presidentens sittande parti Nationella demokratiska partiet, NDP.

En lång rad oppositionsgrupper finns i landet. Men det handlar främst om organisationer med några tusen medlemmar vardera i ett land med 80 miljoner invånare.

Förutom då Muslimska brödraskapet.

Organisationen började som en folkrörelse 1928, under ledning av Hassan Al-Banna. I dag är rörelsen ett av världens största och mest inflytelserika islamistiska samfund. Målet är att skapa en islamisk stat för världens muslimer, baserad på sharia.

Partiet har varit bannlyst i Egypten sedan 1954 och är olagligt. Enligt konstitutionen i Egypten får man inte delta i val som islamist eller som kommunist, vilket gör det omöjligt för dem att kandidera öppet. I Egypten i dag spelar Brödraskapet sin främsta roll som den enda egentliga motståndsrörelsen till Mubarakregimen.

Men enligt Hamdi Hassan, statsvetare som arbetar med krishantering på regeringskansliet, är det Muslimska brödra­skapet inte någon egentlig utmanare i valet.

– De kommer att ta sig in i parlamentet men till slut kan man peka ut samhörigheten. Då kan det bli knepigt för kandidaterna att sitta kvar, säger han.

Enligt Hassan är Brödraskapet också svagare nu än inför förra valet.

– Den nuvarande ledaren Muhammad Badie har en strategi som bygger på att se Mubarakregimen ruttna. Den tidigare ledaren hade bättre förmåga att mobilisera folket. Mubarakregimen stör brödraskapets arbete, man vet att de är den enda gräsrotsoppositionsgruppen. Därför är det viktigt att få bort dem, säger han.

Inflytelserika makthavare runtom i landet har uppmanat partier att bojkotta valet. Bland dem finns fredspristagaren och tidigare generaldirektören för internationella atomenergiorganet IAEA, Mohamed El Baradei. Han är ledare för partiet Egyptiska fronten för förändring.
El Baradei, som från början avsåg att ställa upp i nästa års presidentval, säger nu att han inte gör det förrän konstitutionen ändras. Flera andra partier har följt efter, men bojkotten ger ingen effekt när Muslimska brödraskapet ställer upp.

Enligt Hamdi Hassan är en av El Baradeis framgångar att hans parti har lyckats samla ungdomar mot regimen, som i sin tur fått anhängare i etablissemanget. Hjälpen kommer delvis genom ett samarbete med Brödraskapet.

– Det finns en överenskommelse mellan Mohammed El Baradeis parti och Muslimska brödraskapet om mobilisering, men det betyder inte att han köpt deras politik. Samtidigt finns det många andra aktörer som inte kandiderar, men kämpar för förändring och avsättandet av Mubarak.
Den formella utgången av valet må vara en icke-fråga, men hur valet går till och hur oppositionen behandlas kan få konsekvenser långt utanför landets gränser. Det politiska klimatet i Egypten är avgörande för såväl flera länder i Mellanöstern som i norra Afrika.

– Egypten ansvarar för att stabilisera dialogen mellan Israel och Palestina. Framför allt när det gäller att hindra inblandningen från aktörer som Iran och Syrien. Att hålla iranska influenser borta från området är mycket viktigt. Där får Egypten stor hjälp av Saudiarabien och Jordanien.

I Afrika spelar landet också en viktig roll. Nildalen skapar en naturlig geografisk-ekonomisk enhet.

– Egypten har flera viktiga roller. En av dem gäller att säkra stabiliteten i Nilområdet, alltså främst i länderna Sudan och Egypten. Men också i Etiopien, Rwanda, Tanzania, Uganda, Eritrea och Kenya. Nilen är i dag en livsnödvändig förutsättning för stora delar av egyptiska befolkningen, säger Hassan.

Att Hosni Mubaraks parti fortsätter ha makten är också av geopolitiskt intresse. Både USA och Saudiarabien är allierade med den sittande regimen, där länderna har goda relationer i kriget mot terrorn. På andra sidan bordet finns Iran som gärna skulle avsätta Mubarakregimen. De anser att regimen inte är legitim.

– Stabilitet i Egypten är ytterst viktig för omvärlden. Jag tror inte att USA, Europa eller Saudiarabien är oroliga för vad som händer efter det här valet. Systemet kommer att vara detsamma och bevaras. Vid maktskifte kommer det att bli revolution i Egypten. Men inte nu. Det här parlamentsvalet är ett sätt att cementera läget och förbereda en fortsättning för regimen, säger Hassan.

För president Hosni Mubarak, 82 år, nalkas slutet. Många anser att han börjar bli för gammal och kräver att han kliver ner som ledare. Hans plan är att lämna makten till sonen Gamal Mubarak i presidentvalet nästa år.

– Det är 66 procent av rösterna i parlamentet som avgör vem som blir president i nästa års val. Valet är inte demokratiskt på något sätt, det är ett förspel för ­presidentvalet om ett år, säger Hamdi Hassan.