Israel kämpar om högerväljare i nyvalet
Bild: AFP, AP, TT
En gigantisk bild på Benjamin Netanyahu och Donald Trump möter bilisterna vid en av infarterna till Tel Aviv. De båda ledarna i övernaturlig storlek ler brett på den 20 meter höga skylten – och folk har i bilköerna god tid att begrunda det korta budskapet »Netanyahu. En annan liga«, undertecknat av regeringspartiet Likud.
Poängen ska vara att den israeliske premiärministern är en statsman som spelar i en högre serie än sina motståndare i oppositionen. Han möter regelbundet internationella ledare som Trump och Putin, han reser till Indien och Kina medan rivalerna går hemma och harvar i parlamentet, knesset, i Jerusalem.
Netanyahu lade ut en bild med skylten på Instagram – och Trump delade den gillande på sitt konto.
En ny träff med den amerikanske presidenten är inplanerad till strax före valet den 9 april. Att stöd från Donald Trump bedöms ge draghjälp är en indikation på hur långt till höger den israeliska väljarkåren befinner sig.
Benjamin Netanyahu, 70, har gång på gång kunnat bilda regering i spetsen för en högerkoalition. Det sågs länge som självklart att han gick mot sin fjärde valseger sedan 2009, trots att han riskerar flera åtal för korruption. Hans högerblock med nationalistiska och religiösa partier ligger alltjämt bäst till i opinionen, men nu ställs han för första gången på länge inför ett allvarligt politiskt hot.
Den tidigare överbefälhavaren Benny Gantz, 59, seglar plötsligt upp som en tung utmanare. Generalen drog av sig uniformen och lämnade in persedelpåsen 2015. Efter en obligatorisk karensperiod på tre år bildade han i höstas ett nytt mittenparti – och ligger redan jämsides med Netanyahu i förtroendemätningarna. Även om hans parti ännu är en bra bit efter Netanyahus Likud.
I många sakfrågor står Gantz lika långt till höger som Netanyahu. Men han framstår för många som en enande kraft. Till skillnad från premiärministern som hetsar mot medier och människorättsgrupper. Och mot samhällsinstitutioner som polis, åklagare och domstolar ju mer det väntade åtalet för mutbrott närmar sig.
– Vi är en nation. Vi delar en flagga, en hymn och en armé. Men jag är orolig för Israel. En ond vind blåser genom landet, sa Benny Gantz när han drog i gång sin valkampanj i slutet av januari.
– Allt fler, både till höger och vänster, också jag, är generade över hur vår ledning uppför sig. En stark regering ska ena landet, inte söndra och härska. I min regering är det nolltolerans för korruption, sa han.
Efter en lång period av tystnad höll Gantz sitt jungfrutal i en konferenslokal i Tel Aviv. Dekorerad med israeliska flaggor och blåvita ballonger. Hans vallåt, med refrängen »Det finns inte längre höger eller vänster, bara Israel – framför allt«, strömmade ur högtalarna. Jublande åhörare avbröt talet med rop som »Israels näste premiärminister!«.
Det var en välregisserad föreställning. Som direktsändes i tv-nyheterna i Israels tre stora kanaler. En indikation på att det här var något nytt och kanske avgörande.
Israel gillar sina generaler. Militären är en central institution i en stat som utkämpat en lång rad krig sedan den grundades 1948. Pojkar gör tre års värnplikt, flickor två.
Många höga officerare har engagerat sig politiskt, ofta på vänsterkanten. Några har lyckats, en hel del har varit mindre framgångsrika.
Men de enda två politiker som lyckats bryta högerns maktinnehav de senaste 40 åren var två före detta överbefälhavare som ställde upp för det socialdemokratiska Arbetarpartiet: Yitzhak Rabin vann valet 1992 och Ehud Barak besegrade 1999 Netanyahu, premiärminister redan på 1990-talet.
Så Benjamin Netanyahu är klart oroad över den nye generalen som på kort tid tycks ha etablerat sig i politiken. Åtminstone enligt de kroniskt otillförlitliga israeliska opinionsmätningarna. Premiärministern och hans allierade gör allt för att utmåla Gantz som »vänster«, vilket blivit ett skällsord i den israeliska debatten. De anklagar honom också för en rad påstådda försumligheter under hans tid som ÖB. En huvudlinje i Likuds valkampanj är att försöka urholka generalens ställning som säkerhetspolitisk auktoritet.
– Den som säger att han är varken höger eller vänster, han är vänster, sade Benjamin Netanyahu efter Gantz tal.
Det är tveksamt om Likud lyckas sätta vänsterstämpeln på Benny Gantz. Det har varit en framgångsrik taktik mot mittenpolitiker och måttfulla socialdemokrater under tidigare valrörelser. Men Gantz säger att han står i mitten. Han betonar sin militära bakgrund och talar mycket om Israels försvar och säkerhet.
Hans kampanjfilmer håller en hårdför ton. Med rubriken »Bara de starka vinner« framhäver tre filmer hur han som ÖB ledde kriget mot Hamas i Gaza sommaren 2014 – och att delar av Gaza bombades »tillbaka till stenåldern«. I en fjärde kampanjfilm säger han att Israel måste »sträva efter fred«.
Benny Gantz lovar att slå vakt om Jerusalem som Israels »enade« huvudstad, att aldrig ge upp Golanhöjderna och Jordandalen och att inte låta palestinierna »hota vår identitet som en judisk stat«. Formuleringar som kan tilltala högerväljare som tröttnat på Netanyahu, och alla anklagelser om mutbrott och annan korruption som hänger över premiärministern.
Gantz hävdar att Netanyahu lever enligt det gamla franska kungamottot »staten det är jag« och att hans familj uppför sig som kungligheter före franska revolutionen.
Och visserligen får premiärministerns hustru Sara ofta kritik för sina utsvävningar på statens bekostnad, likt en Marie Antoinette. Men den slipade kampanjräven Benjamin Netanyahu är långt ifrån uträknad och lär ta till alla trick för att undvika giljotinen.
Läs mer
