Israel: Sharon sätter allt på spel

Söndagen den 20 november vid elvatiden på kvällen börjar det ringa frenetiskt i israeliska journalisters mobiltelefoner. Sam­talen kommer från politiker som minuterna innan blivit kontaktade av Ariel Sharon. Den israeliske premiärministern har försökt locka dem att ansluta sig till hans nya parti.

Sharon har fattat beslutet att lämna Likud inför det nyval som utlysts till den 28 mars sedan Arbetarepartiet lämnat regeringen. I radio och tv analyseras det som nu kallas ett politiskt »big bang«.

– Likud har förvandlats till ett parti helt utan framtidstro, oförmöget att tillgodose de nationella behoven, och framför allt inriktat på att göra livet svårt för mig personligen. Det skulle vara ett slöseri med min tid att stanna i partiet, motiverar Sharon sitt beslut.

För första gången på flera månader är det nu en avspänd, leende och alert premiärminister som uppträder inför det samlade pressuppbådet.

Farväl således till Likud, partiet han var med och skapade för tjugonio år sedan. Det nya partiets ledord ska enligt Sharon själv vara tillväxt och fred. Sharon håller fast vid den fastlagda färdplanen för fred, det är helt uteslutet med en ensidig reträtt från Västbanken enligt samma modell som när Israel lämnade Gazaremsan förra sommaren. Han tillägger dock:

– För närvarande har jag ingen som helst plan för att utrymma de återstående bosättningarna, men när vi når den sista fasen i färdplanen då Israels gränser fastställs kan man anta att vissa bosättningar kommer att bli omöjliga att behålla.

Den snart 78-årige Sharon kastar sig ut i ett till synes välkalkylerat politiskt äventyr. Han försöker till varje pris undvika att göra sig ovän den majoritet av hans väljarkrets som anser att reträtten från Gaza, åtminstone för tillfället, har löst Palestinafrågan. Lika lite vill han stöta sig med den amerikanska administrationen, som på senare tid har satt stor press på Israel att visa sig mer öppet i relationerna med palestinske ledaren Mahmoud Abbas.

Sharon har också insett att valet av Amir Peretz som ny ledare för Arbetarepartiet har förändrat den politiska situationen. Han vill undvika att den marockansk­födde socialisten Peretz stjäl anhängare från ­Likuds mest trogna väljargrupp, de orientaliska judarna. De kan lockas av Peretz, som vill ställa sig på de utsattas sida samtidigt som han flörtar med medelklassen.

Finansminister Benjamin Netanyahu anklagas för att driva en nyliberal ekonomisk politik som slår hårt mot medelklassen. Statistik från 2005 visar att var fjärde vuxen israel och vart tredje barn lever under fattigdomsgränsen, cirka 3 000 kronor i månaden.

Mot bakgrund av det väntade nyvalet i mars nästa år har Sharon därför för avsikt att placera sig i mitten. Arbetarpartiets nya politiska program pekas ut som ett hopplöst försök att styra staten mot statssocialism. Samtidigt framställs Likud under ledning av Netanyahu som högerextremistiskt.

Sharon hoppas bli historisk: sedan staten Israel skapades 1948 har ingen regeringschef lyckats hoppa av ett av de stora partierna och sitta kvar, inte ens lands­fadern David Ben Gurion.

Opinionsmätningarna som gjordes dagen efter hans politiska kupp talar till Sharons fördel, om valet ägt rum i dag hade hans nya parti fått 33 av de 120 platserna i ­Knesset. Likud hade fått nöja sig med blygsamma 12 platser medan Arbetare­partiet under ­Peretz ledning ökar något till 26 platser.

Inte undra på att Sharon redan lyckats få med sig 14 av ledamöterna från det Likud han nu lämnar, tillräckligt för att det nya partiet ska kunna bilda en parlamentsgrupp och få officiellt partistöd.

När den första chocken lagt sig måste ­Likud fokusera på att hitta en efterträdare till Sharon i primärvalen den 19 december. Tre tänkbara kandidater finns. Finans­minister Benjamin Netanyahu och efter honom i kön försvarsminister Shaoul Mofaz och utrikesminister Sylvan Shalom.

Dessa Likuds tre tenorer inleder nu en kontraoffensiv mot deras förre ledare. Netanyahu liknar Sharon vid »en diktator som leder Israel in i en tyrannisk tidsålder och sätter landets säkerhet på spel«.

Valkampanjen i Israel har precis inletts, men den ser ut att bli både hätsk och utdragen.