»Jag har blod upp till armbågarna«

Talespersonen är märkbart nervös där han står utanför porten. Händerna skakar, han darrar på rösten och blir tvungen att sätta sig på ett av trappstegen för att samla sig i väntan på att få klartecken att komma in.

Han stirrar ner i marken och vädjar till besökarna som fått audiens hos president Ramzan Kadyrov: »Ställ inga frågor om människorättsaktivister som dödats. Då blir han så nervös.«

Minuterna går. Plastpåsar fyllda med rå lax skickas mellan händerna på livvakterna innan de försvinner innanför den tunga porten i trä. Äntligen har det blivit dags att kliva på. I hallen ligger basketbollar som pryds av Louis Vuittons karakteristiska logotyp.

Så står han plötsligt där, med stadig boxarkropp och klarröd träningsoverall. Nacken är bred, skägget kraftigt och blont, och rösten gravallvarlig. Ljudet av hans andning fyller upp hela rummet. Tjetjeniens starke man, den 32-årige Ramzan Kadyrov, är ökänd för sin grymhet. Och nu tar han emot i en av sina bostäder i huvudstaden Groznyj.

Han placerar sin väldiga kroppshydda i en rosa sidenfåtölj med träben i form av snidade lejontassar.

– Stör honom inte, nu ska han be, viskar talespersonen.

Mycket riktigt. Han plockar fram ett muslimskt radband, viker in fötterna under sig och börjar be med låg röst.

Så gnider han sig i ansiktet och verkar färdig.

– Inte än, väser talespersonen som om han kunde läsa våra tankar.

Kadyrov går in på en andra bönerunda som han avslutar med att vira radbandet runt halsen. Nu är han redo att tala.

I Tjetjenien är hans ord lag. Kadyrovkulten påminner om Stalins dito och överallt i Groznyj syns jättetavlor med hans ansikte. Sedan två år tillbaka är han envåldshärskare i denna lilla ryska delrepublik med en miljon invånare. Efter två krig mot Ryssland är Tjetjenien totalt sönderslaget. Det är en av dessa historiens konstiga nycker att Kadyrov är före detta rebelledare och slogs mot Moskvastyrkorna i det första av krigen mot Ryssland. Han är också son till Achmed Kadyrov, den förre presidenten som dödades i ett bilattentat 2004.

I dag tar sonen inte order från någon. Förutom Vladimir Putin. Rysslands premiärminister borde bli president på livstid, förklarar Ramzan Kadyrov.

Och Vladimir Putin är mycket nöjd med sin tjetjenske marionett, som fått fria händer så länge han ser till att republiken har en viss stabilitet. Till sin hjälp har Ramzan Kadyrov en mycket fruktad milis, kallad Kadyrovtsij.

– Om vår ledare vill att vi ska börja kriga mot Ryssland igen så gör vi det, som en av milismännen uttrycker det. I handen har han en kalasjnikov.

Men just nu är Kadyrov fokuserad på att eliminera de inhemska meningsmotståndarna. Han ska ha upprättat en lista på 300 personer som ska likvideras. Och det är en utbredd uppfattning att han är kopplad till många brutala mord, bland annat på den ryska journalisten Anna Politkovskaja som mördades i oktober 2006.

Han knyts till ytterligare sju mord begångna de senaste månaderna i Moskva, Dubai, Wien och Grozny. Bland offren är en av hans egna livvakter som tidigare berättat att han torterats med elchocker av Ramzan Kadyrov själv. Och så det senaste uppmärksammade fallet, med den kända människorättskämpen Natalja Estemirova, som var en av få som vågade dokumentera den misshandel, tortyr och de mord som dagligen sker i Tjetjenien. Den 50-åriga änkan efter en skjuten polis samarbetade sedan 1999 med den ansedda människorättsorganisationen Memorial. Den 15 juli i år kidnappades hon utanför sitt hus och återfanns senare i utkanten av en skog, avrättad med två kulor i huvudet och tre i hjärtat. Förövaren är ännu inte gripen.

– Fyra dagar innan Natalja mördades läste Kadyrov en av hennes mycket kritiska artiklar. Han blev galen av ilska, berättar Oleg Orlov på Memorial i Moskva.

Och Razman Kadyrov gör ingen hemlighet av våldet.

– Jag har blod upp till armarna. Men jag ångrar inget. Jag har dödat och jag kommer att döda igen, förklarade han själv vid en intervju med Natalja Estemirova.

Sittande i sin sidenfåtölj stoppar kungen av Kaukasien näven i ett fat med orientaliska bakverk och karameller. Tuggar högljutt och kliar sig i skrevet innan han ger sin version av saken.

– Jag har aldrig läst ett ord av vad hon skrivit, den där kvinnan hade ingen som helst betydelse politiskt. Jag är muslim, jag dödar inte kvinnor. De som anklagar mig för mordet har inga som helst bevis.

Vidden av Razman Kadyrovs makt är svårgripbar.

– Han äger hela Tjetjenien, som chefen för den ryska riksrevisionen Sergej Stephacin nyligen uttryckte det.

Det märks inte minst när Kadyrov ställer till med födelsedagsfest. Himlen fylls av fyrverkerier samtidigt som sedlar flyger i luften mellan de uppträdande dansöserna.

– Vid slutet av kvällen var hela golvet täckt av sedlar, berättar en journalist som bjudits in att bevittna jippot för två år sedan.

En liknande lyx märktes när Razman Kadyrov skulle fira att en av hans närmaste män fått en son. Presidenten uppvaktade med en Ferrari som fått initialerna av hans egen mördade far: KRA. Och i mars i år gav Razman Kadyrov Groznys borgmästare en fin present: en guldtacka som vägde lika mycket som dennes nyfödda son.

Även vissa artister har belönats rikligt. För bara två månader sedan fick den tjetjenska sångerskan Helina Dagaiva följande presenter: en lägenhet i Groznyj, en ny Toyota och en post som rådgivare åt presidenten själv. Hon har nämligen komponerat en hyllningssång åt Razman Kadyrov, som rördes till tårar. Och hennes artistkollega Alvi Altemirov har också fått känna på presidentens generositet.

– Han gav mig en resväska fylld med 30 000 euro i sedlar. Tanken var att jag skulle kunna starta min egen musikstudio, berättar sångaren på ett kafé i Groznyj.

Men det gäller att se upp. Även de som står Ramzan Kadyrov närmast kan få känna på dennes nycker. Samme borgmästare som i våras fick en guldtacka utsattes nyligen för en omild behandling. Vid en bilresa försökte denne sig på att skämta, men presidenten uppskattade inte skämtet och kastade ut honom från den rullande bilen. Dagen därpå försökte borgmästaren förklara sitt blåslagna ansikte med att han råkat ut för en olycka i arbetet.

En känsla av galenskap vilar också över presidentens stora residens, 45 minuters bilfärd från huvudstaden. Ett kitschpalats format som ett »S« omgivet av en perfekt gräsmatta och en samling lyxbilar: Lamborghini, Maserati, Hummer och Mercedes. Värdet på en reguljär presidentkonvoj brukar sällan understiga fyra miljoner euro. Vilket är ganska magstarkt med tanke på att medelinkomsten i Tjetjenien ligger på 230 euro i månaden.

Än värre är den anklagelse som riktas från människorättsorganisationer: att Ramzan Kadyrov har ett privat fängelse i palatsets källare, där han i egen hög person »tar hand« om fångarna.

Favoritsporten är boxning, även om han nu förklarar att han inte har tid att träna lika mycket som tidigare.

– Mitt skelett har blivit skörare, säger Ramzan Kadyrov och gnider sig över knogarna.

På den privata egendomen finns också en konstgjord sjö, en galoppbana och ett zoo med både tigrar, lejon, björnar, pantrar, strutsar och ett gäng kamphundar. I stallet står elva arabiska fullblod och kostar pengar. I våras arresterades nämligen den anställda hästtränaren av polisen i Dubai, anklagad för mordet på en av Ramzan Kadyrovs fiender.

– Hästarna kostade 200 000 dollar styck, beklagar sig nu presidenten.

Det senaste tillskottet är en haj som han fått i present.

– Jag tycker mycket om hajen eftersom den i likhet med mig själv inte sover om nätterna, säger han med ett stort leende.

Tjetjeniens ledare sover inte mer än två-tre timmar varje natt, till hans medarbetares stora förtvivlan.

– Jag kan lämna ett möte klockan ett på natten och åka hem och lägga mig. För att väckas av ett telefonsamtal klockan tre, då presidenten vill fortsätta diskussionen, berättar en nära medarbetare.

Ramzan Kadyrovs dagar går till stor del ut på att åka runt och besöka olika byggarbetsplatser i Groznyj. Arbetet pågår nästan dygnet runt.

– Jag har varit med och byggt 25 nya hus. Plötsligt kan presidenten dyka upp mitt i natten och kräva att en vägg ska flyttas, berättar den 21-åriga byggnadsarbetaren Rasout.

Bilden bekräftas av presidentens pressekreterare, Alvi Kamarov. Han förklarar att chefen ibland sätter sig i en simpel Lada och kör runt Groznyj för att mer inkognito kunna kontrollera byggena och arbetarnas insatser.

Ramzan Kadyrov tycks besatt av betong. På bara tre månader har 140 skolor vuxit upp som svampar ur jorden. Och den sönderbombade stadskärnan i Groznyj kan plötsligt stoltsera med marmor, alléer, nya lyktstolpar i Londonstil och vackra fontäner. Plus två av presidenten öppnade sushirestauranger.

– Han har byggt upp vår huvudstad igen, som den normalt så Kadyrov-kritiska journalisten Heda Saratova uttrycker det.

Andra är inte lika nöjda.

– Folk ser bara hur fin staden blivit och struntar i att fråga sig var pengarna egentligen kommer ifrån, säger en kritiker.

Anonyma källor i Groznyj hävdar att pengarna kommer från hemliga avtal om oljeförsäljning till Ryssland.

Presidenten själv svävar på svaret och hävdar att han har sina affärsverksamheter. Han fokuserar hellre på sin arkitektoniska verksamhet med kronan på verket: den överdådiga moskén med kristallprydnader som det tog de turkiska arbetarna två år att uppföra.

Ramzan Kadyrov är nämligen en strängt religiös muslim som kräver att tjetjenska kvinnor ska bära slöja. Budskapet förs ut på jättelika affischer, där den ena föreställer en ung, blond och pojkaktig västerländsk kvinna utan slöja, och den andra en kysk tjetjensk kvinna med slöja – en verklig förebild för landets kvinnor.

Presidenten har flera gånger attackerat ryska kvinnor som besökt Tjetjenien.

– Man ser dina trosor, skrek han ursinnigt till den kända ryska tv-journalisten Ksenia Sobchak när hon kommit för att intervjua honom i juni i år.

Han har också förespråkat polygami, vilket är förbjudet enligt rysk lag. Men frågan är hur seriös han är på denna punkt. För två år sedan fick den gifte sjubarnsfadern för sig att han också ville gifta sig med en ung kvinna som sökt ett sekreterarjobb på presidentkansliet. Han beordrade att en mufti skulle tillkallas för att viga paret. Kvinnan försågs med en säck pengar och skickades till en lyxig klädaffär för att ekipera sig. Men bara tre veckor senare krävde Ramzan Kadyrov skilsmässa, och fick det förstås.

I dag har han nog annat att tänka på. Som de många självmordsattackerna från tjetjenska rebeller och kampen mot den svurne fienden, islamisten Doku Umarov, som gömmer sig i bergen. Presidentens milis finkammar de avlägsna byarna för att komma åt misstänkta islamistrebeller. Antalet försvunna unga män har fördubblats det senaste året.

Familjen Askhabov i byn Chali är en av dem som drabbats värst. I maj dödade tjetjensk polis deras äldste son när han klev ut från en affär. Kroppen visade de sedan upp för familjen och berättade att de spottat på den döde. Den 5 augusti var det dags igen. Klockan tre på morgonen stormades familjens hus av maskerade män som tog med sig den näst äldste sonen. Ingen vet vad som hänt honom sedan dess.

I den rosa sidenfåtöljen sträcker Ramzan Kadyrov på sig. Han försvarar milisens arbetsmetoder.

– Vi attackerar aldrig anhöriga till islamisterna, då skulle vi vara tvungna att döda hela Tjetjenien.

Klockan är åtta på kvällen och audiensen är slut. Nu ska presidenten träffa sina militära chefer för ett möte.

Talespersonen andas ut och utbrister lättat:

– Han är ett geni, är han inte?

Översättning och bearbetning: Anna Ritter