Jamaicaröran

Europa väntar på Tyskland. Jätten i konti­nentens mitt tar dock tid på sig med att bilda regering. Åtta veckor har gått sedan valet i slutet av september. De fyra så kallade Jamaica-partierna har än så länge bara hunnit med sonderingar för att utröna om det över huvud taget är meningsfullt att förhandla.

Nyvalsspöket har tittat fram titt som tätt och det kan till sist skrämma partiled­ningarna till att göra upp vid förhandlingsbordet.

Det tyska valet blev till sist mer dramatiskt än vad någon kunde tro. Angela Merkels kristdemokratiska CDU fick tillsammans med det bayerska systerpartiet CSU ynka 32,9 procent av rösterna – det sämsta resultatet under efterkrigs­tiden bortsett från förbundsrepublikens allra första val 1949.

Det andra regeringspartiet, SPD (Social­demokraterna), beslutade omedelbart att gå i opposition efter bottenrekordet 20,5 procent.

Återstod bara en möjlig regeringskoalition – de svarta CDU och CSU tillsammans med de gula liberalerna FDP och De gröna. Svart, gult och grönt är färgerna i Jamaicas flagga och så var den tänkta koalitionen döpt. Aldrig tidigare har Tyskland regerats av dessa fyra partier tillsammans.

Resan till Jamaica har dock gått trögt. De första tre veckorna rådde totalt stillestånd, partierna ville invänta delstatsvalet i Niedersachsen den 15 oktober. Det ansågs omöjligt att konkurrera i det valet och samtidigt förhandla.

Vid det här laget har de så kallade sonderingarna pågått i fyra veckor samtidigt som väljarnas tålamod har börjat tryta. Enligt en aktuell opinionsmätning anser endast 45 procent av de tillfrågade att en Jamaica-koalition vore bra, för en månad sedan såg 57 procent fram emot en sådan regering.

I Frankrike väntar presidenten Emmanuel Macron på respons på sitt berömda Sor­bonne-tal om Europa för snart två månader sedan.

Angela Merkel är känd som en skicklig medlare, den här gången ställs hon verkligen på prov. Hon måste sammanföra partier som egentligen har svårt att fördra varandra. Systerpartiet CSU är rejält skade­skjutet efter valet, resultatet på hemmaplan i Bayern var fiasko­artat och partiledaren Horst Seehofer hotas av myteri.

CSU försökte profilera sig med en hård linje i flyktingpolitiken, nu ska man sätta sig i samma båt som de flyktingvänliga miljö­partisterna. Det är nästan som om Jimmie Åkesson skulle tvingas göra upp med Gustav Fridolin.
Liberala FDP och De gröna är lite som hund och katt. De är bägge storstads­partier om än av olika art; suv-bilister står mot cyklister skrev en tysk ledarskribent träffande.

Natten till dagens datum, den 16 november, har redan i förväg kallats för »de långa knivarnas natt«. Därför kommer inte Angela Merkel till toppmötet i Göteborg. På småtimmarna avgörs sannolikt ifall sonderingarna ska följas av regelrätta regerings­förhandlingar. De gröna låter medlemmarna få sista ordet på partikongressen en vecka senare.

»Landets väl och ve måste gå före partiet«, sa socialdemokraten Gerhard Schröder när han försvarade sitt omstridda reformprogram Agenda 2010. Angela Merkel lär ha upprepat dessa ord när hon nyligen anklagades internt för att vara alltför kompromissvillig i sonderingssamtalen.