Jättarna tappar greppet

» Jag har helt slutat läsa tidningen, även på Internet«, säger den 40-åriga New York-bon Heather medan hon ivrigt kollar upp de senaste nyheterna och ryktena i bloggosfären om vicepresidentkandidaten för det republikanska partiet, Sara Palin. Sedan kastar hon sig på telefonen och avhandlar febrilt det senaste med sin politiskt aktiva syster – att Palins utvecklingsstörda bäbis inte skulle vara hennes utan dotterns.

I ett presidentval där kampen är ytterst jämn kan varje ny smula information få betydelse. Då har man ingen lust att vänta på en analys i tidningen, förklarar hon, och påminner om hur presidentkandidaten Michael Dukakis chanser slogs ut över en natt i 1988 års val efter ett foto av honom i en stridsvagn; Dukakis ringa längd underströks och underminerade hans image som trovärdig ledare för supermakten USA.

Med internets ökade inflytande har också gränserna mellan åsikter, nyheter, politik och journalistik suddats ut, konstaterar Nicholas Lemann, rektor för Columbiauniversitetets journalistutbildning.

– Internets ökade roll är den ena stora skillnaden i det här valet. Den andra – och det här är två saker som skett bara det senaste året – är hur den ekonomiska urholkningen har minskat massmediernas inflytande. Den tiden är förbi då en enskild skribent kunde spela en stor roll för vem som skulle bli president, säger han lakoniskt.

I och med att allt fler människor konsumerar sina nyheter gratis på internet söker sig även reklampengarna dit. Det har lett till en djup kris för traditionella medier, speciellt inom tidningsindustrin där många företag förlorat 50–70 procent av sitt värde på börsen det senaste året. I Washington tvingas nu allt fler tidningar sparka personal eller stänga byråer. Även radio- och tv-kanalerna tappar stöd.

Samtidigt har bloggar, online-video, nätverkssajter som My Space och Facebook, liksom nystartade webbsidor som Politico, Real Clear Politics, Drudge report och Talking Points Memo blivit allt viktigare forum i valet. Huffington Post och den konservativa Red State är andra exempel.

När grundaren till Politico, Jim VandeHei, i New York Times jämför  kampanjerna 2004 och 2008 beskriver han det som »att ha gått in i ett annat sekel«. Enligt det oberoende institutet Pew Research Center for People and the Press hämtar nu 46 procent av amerikanerna information om valet från internet, e-post och sms.

Decentraliseringen av debatten innebär också att den enskilde aktörens inflytande minskar. Därför kanske det inte hjälper Barack Obama att han har mediemogulen Rupert Murdochs stöd. Murdoch, som är känd för att tidigare ha hjälpt Margaret Thatcher och Tony Blair att vinna premiärministerposten genom sin tidning The Sun. I USA äger han bland annat Fox News, New York Post och Wall Street Journal.

Amy Mitchell, direktör för Project for Excellence in Journalism vid Pew, konstaterar att vissa vinklar missas eftersom färre journalister följer kampanjen och huvudnyheter måste prioriteras.

– Pressens krympande resurser gör att den alltmer tvingas följa upp nyheter i stället för att driva dem. Samtidigt har vi under de senaste tio åren sett ett ökat fokus på smutskastning, felsägningar och felstavningar. De är lätta för folk att fatta och komma ihåg.

Persondrivna nyheter har också fått större utrymme. I dag utgör de 7 procent av all rapportering, enligt Pew. Det är en trend som drivs av de kommersiella kabelnätverken, konstaterar Mitchell. Till skillnad från andra traditionella medier har de lockat rekordtittarsiffror till sina valdebatter och politiska debattprogram som till exempel Keith Olbermann på MSNBC, Wolf Blitzer på CNN, och Bill O’Reillys på Fox News. En rapport från Nielsen Ratings visar att kabel-tv nu fångar 58 procent av nyhetstittarna – en uppgång på 8 procent från 2004.

– Kabelnätverken profilerade sig genom att sända 24 timmar om dygnet, erbjuda nyheter enligt efterfrågan och ha mer personliga nyheter. I och med internet är detta inte längre lika unikt, så nu försöker man hålla sig kvar genom att fokusera på det personliga, säger Mitchell.

Samtidigt visar en Pewstudie motsägelsefullt att folk är missnöjda med bristande fokus på valfrågorna, som utgjort 7 procent av rapporteringen. I jämförelse har nära 80 procent ägnats åt de praktiska och strategiska frågorna kring valet. Även valanalytikerna anser att många tunga frågor har fått för lite uppmärksamhet.

– Några av de viktigaste frågorna som nästa president kommer tvingas tackla har helt ignorerats, såsom skolreformen »No Child Left Behind« som var tänkt att förbättra alla amerikanska barns chanser till en bra grundskole- och gymnasieutbildning, säger Lemann.

Andra bortglömda frågor är hur USA ska bemöta supermakterna Kinas och Indiens framväxt, och hur Afrikapolitiken ska se ut de närmaste tio åren. Energifrågan ligger lågt på agendan, och relativt lite har skrivits om hur kandidaterna tänker få fart på den svaga ekonomin.

– Det här är enormt stora frågor som påverkar fler människor än nästan någonting annat, men som vi nästan inte sett någonting av, säger Lemann.