Juntan i Myanmar saknar folkligt stöd – ”Våldet har stärkt motståndet”

Kinas kommunistparti vet det, Vietnams regim likaså. Det går inte att behålla makten om man enbart låter piskan vina. Befolkningen måste invaggas i tron att det styrande partiet är lösningen på deras problem, annars är risken stor att folket vänder sig emot en. Moroten kan komma i form av utlovad trygghet mot ett yttre eller inre hot, eller i form av ökat välstånd för gemene man. Ett år efter militärkuppen i Myanmar är dock frågan om landets styrande junta Tatmadaw har förstått vad som krävs för att en auktoritär regim ska behålla makten. Enligt bedömare tyder det mesta på att man inte gjort det.

– Militären har egentligen inte alls lyckats konsolidera sin makt, även fast det har gått ett helt år. De har i princip inget stöd alls inhemskt, säger Alexander Jäätmaa, informations- och påverkansansvarig på Svenska Burmakommittén, till Fokus.

Myanmar har varit en militärdiktatur ända sedan 60-talet. Under tio års tid efter millennieskiftet åtnjöt landet en form av hybriddemokrati, där man höll parlamentariska val, men militären ändå enligt konstitutionen behöll en del av makten. Den 1 februari 2021 grep dock militären åter all makt i en statskupp, och folkvalda Aung San Suu Kyi fängslades. Sedan dess har demonstrationer rasat, och läget utvecklats till en form av inbördeskrig. Svenska Burmakommittén beskriver att militärens gensvar på protesterna är våldsammare än vad man tidigare har sett i landets historia. Enligt FN har mer än tusen människor dödats av militären det gångna året.

– Varteftersom har militären slagit ner protesterna hårdare och hårdare. Men trots att militären utövar grovt våld mot den egna befolkningen är det snarare något som har stärkt motståndet. Militärens stöd är kört i botten, och de har verkligen folket emot sig, säger Alexander Jäätmaa.

Gareth Price, Asienexpert vid Chatham House i London, säger till tyska Süddeutsche Zeitung att även om militärens generaler har ”nypressade uniformer” och vill framstå som beskyddare av lag och ordning är de ”inget annat än ett gäng gangstrar”. Och alla i landet vet det, tillägger han. Varje regim behöver åtminstone ett uns av legitimitet för att kunna klamra sig fast vid makten.

– Men det går inte att se hur Myanmars junta ska skaffa sig den här legitimiteten, och på lång sikt blir det ett problem för dem, säger Gareth Price till tidningen.

Afghanistans talibaner verkar ha förstått konceptet och sökte efter maktövertagandet snabbt legitimitet, bland annat genom att utlova att flickor ska få utbildning, och med löften om att skydda landets minoriteter. Om löftena blir verklighet återstår att se. Från Myanmars militärjunta har det ett år in däremot inte kommit några jämförbara förslag, säger Alexander Jäätmaa vid Svenska Burmakommittén.

–  Nej, det finns inga tecken på att de har några som helst tankar på eftergifter. Det finns egentligen inte ett intresse från någon sida att sätta sig vid ett förhandlingsbord.

En skillnad mot när militären hade makten för flera år sedan är att landets moståndsgrupper nu har enat sig i kampen mot juntan. Myanmars minoritetsbefolkningar har länge varit i konflikt med militären, och strider har rasat i landets gränsområden, så även under den demokratiska töperioden. Nu har våldet nått landets centrala delar.

– Militären har visat sitt verkliga ansikte även för den stora majoriteten av folket, och man har fått upp ögonen för vad militären gjort i gränsområdena under alla dessa år. Det har blivit som en brygga mellan olika grupper i samhället.

Och det här samarbetet mellan motståndsgrupper fanns inte tidigare?

– På något sätt har det blivit ett attitydskifte. Militären har enat stora delar av befolkningen mot militären, säger Alexander Jäätmaa.

Myanmars militär är en extremt sluten organisation, men enligt medieuppgifter pyr missnöjet även inom de egna leden. The Economist uppskattar att uppemot 2 000 soldater har deserterat det senaste året. Svenska Burmakommittén har fått liknande signaler, enligt organisationen är soldaternas stridsmoral ”körd i botten”. Gareth Price vid Chatham House spår att Myanmars överbefälhavare och premiärminister Min Aung Hlaing inte kommer att sitta kvar vid makten om fem år. Sådana slutsater är än så länge för tidiga att dra, menar Alexander Jäätmaa.

  – Men det går inte åt rätt håll för militären.

***

Läs även: Myanmars militär använder corona som vapen

Läs även: Utestängt från sitt hemland ännu en gång

Läs även: Nobels testamente en tolkningsfråga

Teckna en prenumeration på Fokus här.