Juristerna tar över Bryssel

En vanlig fredag väller folkmassan utanför restaurangerna vid Place du Luxembourg ut över gatan. Men trots att vi befinner oss i hjärtat av EU befinner sig byråkraterna snart i minoritet. Det går uppskattningsvis 20 lobbyister på varje EU-parlamentariker. Och kritstrecksränderna talar sitt tydliga språk. Lobbyverksamheten i Bryssel håller på att amerikaniseras.

Från att ha raggat pengar och försökt påverka de politiska processerna och instiftandet av nya lagar, har EU-lobbyistens verksamhetsområde utökats till juridisk rådgivning och tillämpning av existerande lagstiftning. Och då spelar juristerna en allt större och viktigare roll.

– I USA är merparten av de stora lobbyisterna advokatfirmor, säger holländaren Erik Wesselius, på den ideella organisationen Corporate Europe Observatory, som arbetar med att hålla ögonen på lobbyismen inom EU.

Den offentliga amerikanska statistiken visar att drygt 40 procent av Washingtonlobbyn mätt i finansiell storlek utgörs av advokatbyråer. I dag finns de flesta av de stora amerikanska advokatbyråerna även representerade i EU-kvarteren, med hundratals anställda jurister.

– De ledande amerikanska advokatbyråerna har bedrivit framgångsrik verksamhet i Bryssel ett bra tag och de har nog i vissa avseenden tagit med sig en amerikansk kultur till staden, säger Stefan Perván Lindeborg på den svenska advokatbyrån Mannheimer Swartlings Brysselkontor.

Mannheimer Swartling har funnits i Bryssel sedan 1993 och är vid sidan av konkurrenten Vinge den enda helsvenska advokatbyrån med kontor i Bryssel. Kunderna är i första hand svenska storbolag och verksamheten i Bryssel är främst av konkurrens- och handelsrättslig natur. På hemsidan framgår det dock att advokatbyrån även kan hjälpa till med kontakter och uppvaktning av politiker och tjänstemän, på såväl EU- som medlemsstatsnivå.

– Jag skulle inte säga att Mannheimer Swartling bedriver ren lobbyning. Men gränsen mellan vad som kan betraktas som juridisk rådgivning och lobbyism kan ibland vara vag. Hur goda kontakter man har i EU:s korridorer kan ha stor betydelse, även för vår verksamhet, säger Stefan Perván Lindeborg.

I Washington måste alla företag som sysslar med någon typ av lobbyverksamhet registrera sig enligt lag. Inte bara organisationerna måste registrera sig, utan även de enskilda lobbyisterna. Dessutom kräver den amerikanska lagstiftningen att det framgår vilka uppdragsgivare som står bakom lobbyisterna och hur stor finansieringen är.

I jämförelse är transparensen inom EU-lobbyn grumlig. För ett år sedan upprättade den estniske EU-kommissionären Siim Kallas ett försök till registrering av företag som sysslar med lobbyverksamhet i Bryssel. Men registreringen är frivillig, varför uppslutningen har varit svag.

– Framför allt vet vi väldigt lite om juristlobbyn. Många advokatbyråer runt EU-kvarteren hävdar att de över huvud taget inte sysslar med lobbyverksamhet eller gömmer sig bakom tystnadsplikten, säger Erik Wesselius.

Han ser egentligen inget problem med att företag, industriorganisationer, regioner och andra intressegrupper är integrerade i de politiska processerna eller att de anlitar jurister. Problemet, enligt Wesselius, är att transparensen är obefintlig och balansen mellan intressegrupperna är skev.

Mats Jutterström, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm och författare till en doktorsavhandling om svensk företagslobby i Bryssel, tycker att det är svårt att särskilja juristlobbyn från övrig lobbyverksamhet och menar att juridisk kompetens är en delkomponent av all lobbyverksamhet.

– En betydande del av lobbyverksamhet handlar om utformning och tillämpning av lagar. Min hypotes är att juristerna i Bryssel i större utsträckning är delaktiga i tillämpandet av existerande lagstiftning snarare än i utarbetandet av ny lagstiftning, säger han till Fokus.

Trots att man kan ana en pågående amerikanisering av lobbyverksamheten i Bryssel konstaterar Mats Jutterström att kulturella skillnader motverkar en allt för radikal förskjutning mot det amerikanska sättet att påverka de politiska processerna.

När AB Volvo med vd [[Leif_Johansson|Leif Johansson]] i spetsen planerade att förvärva konkurrenten Scania i början av millenniet stötte han på patrull från EU:s konkurrensmyndigheter.
AB Volvo sjösatte då en massiv lobbykampanj enligt klassisk amerikansk modell.

– Volvo stegade in till EU-kommissionen med tio jurister i släptåg. Men det visade sig att det utmanande amerikanska tillvägagångssättet inte fungerade i Bryssel, där fokus snarare ligger på diskretion och förhandling, säger Mats Jutterström.

Det blev ingen affär mellan Volvo och Scania, trots Volvos ihärdiga påtryckningar. Märkligt nogt var det den namnkunnige amerikanska Brysseladvokaten James Venit från den lika amerikanska byrån Skadden Arps som stod bakom AB Volvos misslyckade taktik.