Kampen om kungahuset
Bild: Apichart Weerawong/tt
– Hans majestät motionscyklar en halvtimme om dagen och styrketränar med en medicinboll.
Det svaret fick den amerikanska ambassadören när han hörde sig för om kungens hälsa med general Prem Tinsulanonda.
Konversationen mellan kungens närmaste rådgivare och USA:s dåvarande ambassadör Eric G John ägde rum i januari 2010, och återges i en ambassadrapport som läckte ut via Wikileaks. Vid tidpunkten var kung Bhumibol Adulyadej intagen på sjukhus med lunginflammation.
Kungens dödlighet är inget man talar öppet om i Thailand. Men likväl har den 86-årige monarkens oundvikliga öde en central roll i den politiska konflikt som just nu utspelar sig på Bangkoks gator.
Under veckan som gått har demonstrationerna fortsatt. Den klara vinnaren i söndagens val var premiärminister Yingluck Shinawatra, vars parti har stöd av en majoritet av befolkningen. Oppositionen – Demokratiska partiet – har inte vunnit ett val på över 20 år.
På valdagen lyckades de dock med att stoppa röstandet i ungefär en tiondel av valkretsarna. För att det nya parlamentet ska ha tillräckligt många ledamöter för att kunna tillträda måste man därför ordna fyllnadsval.
Men innan det sker hoppas oppositionen kunna avsätta regeringen på juridisk väg. När militären 2006 avsatte Yinglucks storebror, Thaksin Shinawatra, utsåg de nya ledamöter i konstitutionsdomstolen. Genom en ny författning gavs domstolen också möjlighet att upplösa politiska partier och förbjuda politiker från att verka. Den makten användes 2008 för att tvinga bort den Thaksintrogne premiärministern Somchai Wongsawat, som hade vunnit det första valet efter återgången till civilt styre.
Yingluck Shinawatra kan avsättas på samma vis. Oppositionen driver även på för att domstolen ska ogiltigförklara söndagens val helt och hållet.
En vanlig förklaring till Thailands politiska kris tar fasta på klass. Regeringens stöd är starkast på landsbygden i landets norra och nordöstra delar, medan oppositionen har sitt fäste i södra Thailand och i Bangkoks mer välbeställda samhällsskikt.
När Thaksin Shinawatra kom till makten 2001 la han stora resurser på att rusta upp den eftersatta landsbygden. Sjukvården byggdes ut och bönderna fick tillgång till bankkrediter. Oppositionen såg det som simpelt röstköp med skattepengar.
Trots att Thailand var bland de första demokratierna i Sydostasien har människorna på landsbygden aldrig riktigt fullt ut accepterats som fullvärdiga medborgare. De ses som outbildade och lätta byten för populister som Thaksin och Yingluck Shinawatra.
Men att reducera allt till en strid mellan fattiga och rika, eller mellan storstad och landsbygd, är på tok för enkelt. Bland demonstranterna som kräver regeringens avgång återfinns folk från alla samhällsskikt. Och många är de affärsmän som sedan 2001 kunnat sko sig genom goda kontakter med familjen Shinawatra.
Det som pågår nu är till stor del en konflikt mellan konkurrerande eliter.
Oppositionen backas upp av toppskiktet i militären och de företagspampar som står kungen närmast. Den senare gruppens förmögenheter håller i gång gatuprotesterna: bekostar utrustning och bussar in demonstranter söderifrån till huvudstaden.
Shinawatra-klanen har hamnat på kollisionskurs med denna gamla elit. Och det är delvis självförvållat.
Thailand har en historia av svaga premiärministrar. Att alla politiker i någon mån är korrupta och passar på att berika sig själva och sina vänner kan tolereras – till en viss gräns. Bara ledarna byts ut med jämna mellanrum så kan alla få en bit av kakan. När Thaksin Shinawatra kom till makten visade det sig snabbt att han inte var det minsta intresserad av att respektera denna politiska kultur.
Under sina år som premiärminister kopplade han ett fast grepp om många sektorer i ekonomin, från bankväsendet till medier och kommunikationer.
– Thaksin monopoliserade makten och såg till att bara de som var lojala mot honom fick gynnas av politiken. På så vis började han tränga ut de andra affärseliterna, säger Anders Engvall, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm och baserad i Thailand.
Det starka demokratimotståndet från oppositionen och dess sponsorer kan alltså till viss del förstås utifrån att insatserna i politiken höjts som en följd av Thaksin Shinawatras styre. När vinnaren tar allt svider det desto mer att förlora.
Men familjen Shinawatra utmanar inte bara det gamla etablissemanget på marknaden utan också i banden till kungahuset. Det är här den åldrande kung Bhumibol Adulyadej kommer in i bilden.
Formellt har kungahuset i Thailand en ceremoniell roll – i praktiken är det en enorm maktfaktor. Dess stöd krävs vid tillsättning av viktiga poster inom armén och polisen. Företag med starka band till kungahuset kan räkna med carte blanche i mycket av sin verksamhet och undgå granskning av myndigheter.
Den som är premiärminister när kungen avlider har en unik chans att cementera förbindelser med den nya monarken.
Problemet för den elit som står bakom oppositionen är att man ogillar den som står näst i tronföljden. Med sitt skandalomsusade leverne (kvinnor och spel) har kronprins Vajiralongkorn gjort sig djupt impopulär också bland allmänheten. Flera av kungens närmsta rådgivare är skeptiska till honom som tronarvinge. Thaksin Shinawatra, däremot, har under lång tid odlat kontakter med kronprinsen.
Den gamla eliten runt kungen är rädd att förlora sitt inflytande i kungahuset och skulle mycket hellre se att prinsessan Sirindhorn tar över tronen. Hon har goda kontakter med toppskiktet i militären och företrädare för oppositionspartiet.
Men tronföljden ser ut som den gör. Därför gäller det för det gamla etablissemanget att få bort Yingluck Shinawatra och hennes parti från makten.
Regeringen å sin sida tycks sikta på att hålla sig kvar tills gatuprotesterna ebbar ut. Pia Daleke, redaktör på Utrikespolitiska institutet, tror inte att det behöver vara en hopplös strategi.
– I längden är det svårt att motivera folk att protestera i månader på gatorna. Man kan tänka sig att det blir en eskalering med mer desperata uttryck innan luften till sist går ur demonstranterna.
Skulle oppositionen lyckas med att fälla regeringen vore det tredje gången som Shinawatra-anhängarna blir snuvade på makten. Då är nya demonstrationer att vänta.
För ett land som är så beroende av turism betyder det att ekonomin tar ytterligare skada. Men framför allt innebär det fler dödsoffer.
Fakta | Huvudaktörerna
Thaksin Shinawatra, före detta premiärminister. Kom till makten 2001 och vann en andra mandatperiod valet 2005. Avsattes 2006 i en militärkupp. Bor nuförtiden i Dubai och misstänks kontrollera politiken genom sin syster.
Yingluck Shinawatra, premiärminister.
Vann valet 2011 med sitt parti Pheu Thai och blev premiärminister. Försökte i oktober i fjol lägga fram en amnestilag som benådar bland andra brodern Thaksin från korruptionsbrott.
Kung Bhumibol Adulyadej, Thailands regent i snart 68 år. Kungahuset äger banker, hotellkedjor, stora landområden och har en förmögenhet som uppskattas till 30 miljarder dollar. Att kritisera eller skända kungahuset är förbjudet i lag.
Kronprins Maha Vajiralongkorn,
väntas bli Thailands nästa kung. Är dock inte alls lika populär som den sittande kungen. Tvärtom anses han dra vanära över kungahuset och har bland annat en älskarinna – en flygvärdinna – i München.