Kan Rishi Sunak ro Storbritannien i land?

Efter månader av politisk turbulens och en ekonomi i brant fall står den nye hyresgästen på 10 Downing Street, Rishi Sunak, inför massiva utmaningar. Under den senaste veckans cirkus har han  konsekvent undvikit frågor om vilken politik han vill föra. Samtidigt är han ett bekant ansikte för britterna som uppfattade honom som handlingskraftig finansminister under pandemin, då han fick smeknamnet ”dishy Rishy” (ungefär ”snygge Rishi”) av tabloiderna.

Emellertid sjönk hans popularitet i våras sedan det uppdagats att hans hustru Akshata Murty, superrik dotter till den indiske miljardär som grundade IT-företaget Infosys, åtnjuter en särskild skattestatus i Storbritannien. Den innebär att hon slipper skatta för sina inkomster i utlandet mot en avgift på 30 000 pund per år till brittiska staten. Att en finansminister som ville höja skatten för vanliga britter lät familjen ”smita undan”, skadade hans anseende avsevärt. Även att paret är nummer 222 på listan över landets mest förmögna, har lett till anklagelser om elitism. En bild som förstärkts av situationer som när Sunak inte visste hur man betalar med ”blip-kort”.

Nu gäller det först och främst för honom att skapa arbetsro i parlamentet där moralen i det konservativa partiet nådde en historisk bottennivå förra veckan.  En opinionsundersökning från People Polling gav Tories stöd från endast 14 procent av väljarna. Exakt hur viktigt det är att disciplinera partiet är han väl medveten om: ”Ena er eller dö” var det första han sa till sina parlamentsledamöter efter utnämningen.

Utöver husfriden i det konservativa partiet handlar allt nu om att skapa förtroende för den brtittiska ekonomin, både hemma och utomlands. Jeremy Hunt – som nyligen ersatte Kwasi Kwarteng i finansministerns bostad på 11 Downing Street – har de senaste två veckorna stabiliserat situationen något sedan Liz Truss skattepaket fick marknaderna att revoltera. Men att få pilarna att börja peka uppåt igen är en betydligt större uppgift. En 10-procentig inflation på uppåtgående, en pågående energikris, stigande räntor, låg produktivitet och vikande export har kastat in landet i en recession, med mycket negativa utsikter för både hushåll och företag som följd.

Rishi Sunak har som sagt varit ovillig att uttala sig om vilket ekonomiskt program han tänker sätta i verket, men att döma av hans tidigare hållning kommer han att driva en mer återhållsam ekonomisk politik än vad Truss försökte göra. Och det får inte dröja för länge. När de värsta bränderna har bekämpats väntar fler bekymmer som kommer kräva omfattande resurser för att lösa: Ett vårdsystem går på knäna, domstolar som är akut överbelastade och en våg av strejker inom främst transportsektorn är några exempel. Ytterligare en het fråga där Sunak måste välja väg är immigrationen. Inför brexit utlovades väljarna en mycket striktare politik, men akut arbetskraftsbrist i ekonomin, vilket hjälper till att driva upp inflationen, gör incitamenten höga att istället släppa in fler.

Samtidigt måste Sunak reparera de trasiga relationerna med EU och definiera Storbritanniens roll i världen efter brexit. Inom partiet har insikten motvilligt växt fram att Johnsons och Truss hårda linje mot EU inte går att jämka med ekonomiska realiteter som kräver ett närmande. För att öka handeln igen, och för att lösa oenigheterna kring Nordirlandprotokollet.

Och på längre sikt måste han också välja om han vill följa Liz Truss vision om att göra Storbritannien till ett marknadsliberalt ”Singapore on the Thames”? Eller om Brexit snarare syftade till att frigöra resurser (genom att slippa avgifter till EU) för att bygga en starkare och mer självbestämmande välfärdsstat? Drömmen om det senare fick många vänsterväljare att rösta för utträde 2016 och motiverade dem senare att överge Labour för att ge Johnson mandat att ”get Brexit done”. Hur Sunak samlar partiet kring dessa förväntningar kommer att spela stor roll för utgången i nästa val om 18 till 24 månader. 

Den relativt sett lättaste uppgiften för Rishi Sunak bli förmodligen att hantera landets internationella relationer utanför EU. Storbritanniens konsekvent hårda hållning mot Putin och omfattande stöd till Ukraina ser de flesta britter som en ljusglimt i det politiska mörkret. Det är också en av få policies som Tory-partiet är odelat stolt över. Därmed lär även Truss löfte stå fast att successivt höja försvarsutgifterna från 2,1 till 3 procent av BNP fram till 2030.

Läs även: Liz Truss går. Kommer Boris tillbaka?

Läs även: Storbritannien blir inom kort ett annat land