Kina dominerar valet i Asiens främsta demokrati

Kina är »demokratins fiende«, sa president Tsai Ing-wen i slutet av november, efter nya uppgifter om Pekings valpåverkan på Taiwan. Hennes partiordförande tillade att oppositionspartiet Kuomintang (KMT) samarbetar med Kina, i upptakten till ett val som han menar kan avgöra om Taiwan kommer att återgå till totalitärt styre eller inte.

Där har ni insatserna inför det ödesmättade taiwanesiska presidentvalet den 11 januari, som sannolikt är nästa års allra viktigaste geopolitiska händelse i Asien. Valet handlar nämligen inte bara om Taiwwwan, utan om Kinas ambition att svälja den lilla ön genom att underminera dess demokratiska system.

Ett tag var man var på god väg att lyckas. Då Kuomintang hade makten 2008–2016 ökade Kinas inflytande över Taiwan betydligt. Men då ännu ett handelsavtal skulle ingås 2014 – denna gång under största hemlighetsmakeri – var måttet rågat för landets slumrande civilsamhälle.

Avtalet skrotades efter att en halv miljon människor visat sitt missnöje på Taipeis gator, och såväl parlament som regeringsbyggnad ockuperats.

Sedan Democratic progressive party (DPP) fick makten 2016 har Taiwan rört sig bort från Kina såväl ekonomiskt som politiskt. Föraktet är ömsesidigt. Peking ser 1992 års konsensus, vilken innebär att båda länderna är del av en och samma nation, som en förutsättning för all dialog med Taiwan. DPP avfärdar dock detta avtal, som heller inte har stöd bland väljarna.

Taiwans väljarkår kan liknas vid en pendel. När relationen med Kina störtdök fick många väljare skrämselhicka. Vad skulle diplomatisk isolering, hotfull retorik och allehanda bestraffningar från ett alltmer högljutt Kina innebära för ekonomi och säkerhetspolitik?

Oron manifesterades i lokalvalen i november 2018. Av de 22 städer och distrikt som stod på spel, minskade DPP:s andel från 13 till 6. KMT lade beslag på 15 områden, inklusive den viktiga hamnstaden Kaohsiung, där DPP styrt oavbrutet i 20 år.

Stadens nya, populistiska borgmästare Han Kuo-yu lovade med vevande armar vid stora massmöten att väcka liv i Kaohsiungs ekonomi. Sedan han i somras blev KMT:s presidentkandidat lovar han nu entusiastiskt att göra detsamma med hela Taiwans ekonomi; framför allt genom att närma sig Kina genom att på nytt omfamna 1992 års konsensus.

Han har därmed Pekings stöd, såväl i ord som i handling. Bland annat har magasinet Foreign Policy dokumenterat den hjälp Han Kuo-yu fick av kinesiska aktörer inför borgmästarvalet 2018, framför allt genom cyberkampanjer och på sociala medier.

Det senaste året har Han besökt Kina, Hongkong och Macau för flera möten bakom stängda dörrar med högt uppsatta kinesiska partitjänstemän. Hot om våld – vilket som av en händelse blivit allt vanligare i taiwanesisk politik sedan 2016 – är nu stående inslag för de som ifrågasätter Pekings favoritkandidat.

Ändå räknas Taiwan ofta som den mest välfungerande demokratin i hela Asien, hem åt tre femtedelar av världens befolkning. Då Civicus, en sydafrikansk NGO, tidigare denna månad släppte en global rankning av politiska och civila rättigheter var Taiwan det enda asiatiska landet som  listas i kategorin »öppet«.

Detta trots att demokratin är mycket ung. När DPP formellt grundades 1986 var oppositionspartier fortfarande illegala. Först året därpå upphävdes det undantagstillstånd som rått i nästan fyra decennier. 1990 formades en proteströrelse, liknande den som ägt rum i Peking bara ett år tidigare.

Men i stället för att krossa studenternas kroppar med stridsvagnar och kulsprutor, stödde president Lee Teng-hui kraven på fria val. Förberedelserna började genast. 1992 hölls det första parlamentsvalet. 1996 blev Lee Taiwans första valda president, trots att Kina försökte skrämma väljarna med militärövningar och missiltester.

Sverige nämns ibland som en slags testballong för kinesisk påverkan. Men det är Taiwan som är den riktiga experimentverkstaden för hur Kina ska urholka demokratier. Med blodad tand efter lokalvalet 2018 trappar regimen upp sina påverkansoperationer.

President Xi Jinping satte tonen vid årskiftet, då han lät veta att Taiwan »måste och kommer att« återförenas med Kina i enlighet med 1992 års konsensus. Alla medel, inklusive militära, ska användas. Tidigare i år varnade Taiwans nationella säkerhetstjänst för att alltfler taiwanesiska medier nu sprider kommunistpartiets propaganda.

»Kom hem, Taiwan!« uppmanade en nyhetsuppläsare på statlig kinesisk tv då Kina i november presenterade 26 åtgärder i syfte att underlätta för taiwanesiska affärsmän att investera i landet. Man erbjöd även taiwaneser att söka hjälp vid kinesiska ambassader i utlandet.

Men trots tilltagande buller och brådska från världens största diktatur på andra sidan Taiwansundet, så stärks befolkningen i sin identitet som världens enda kinesisktalande demokrati.

56,9 procent av alla invånare ser sig nu själva som »taiwaneser«. Det är mer än fyra gånger så stor andel som när National Chengchi university i Taipei genomförde den första undersökningen om upplevd kulturell identitet 1992. Andelen som ser sig själv som »kines« har däremot minskat från en högstanivå på 26,2 procent till3,6 procent i senaste undersökningen.

Efter smällen i lokalvalet var Tsai Ing-wen så gott som uträknad. Men sedan har väljarna bevittnat kaoset i Hongkong, samt Han Kuo-yus brist på rutin, kompetens och – krasst uttryckt – allmänt hyfs. Nu leder Tsai med omkring 30 procentenheter i de flesta opinionsundersökningarna.

Men dramatiska händelser har tidigare visat sig avgörande. År 2004 blev president Chen Shui-bian skjuten i magen dagen före valet. Händelsen rubricerades som mordförsök, och ledde till ökat stöd för Chen och DPP som oväntat vann presidentvalet med 0,22 procents marginal.

Skjutningen anklagades för att vara arrangerad, men förundersökningen lades ner redan året därpå. Låt oss nu hoppas att inget liknande utspelar sig i Asiens främsta demokrati, inför ett val vars utgång är viktigare än någonsin för ett Kina som är mer aggressivt än någonsin.

LÄS OCKSÅ: Här kommer alla konflikter på en och samma gång för Xi Jinping