Klockan klämtar för Katalonien

I Spanien brukar man säga att galicier avvaktar in i det sista med att fatta avgörande beslut. En typisk galicier, säger ordspråket, är så svår att tyda att om man möter honom i en trappa vet man inte om han är på väg upp eller ner.

Den spanske premiärministern Mari­ano Rajoy är en slug maktpolitiker men framför allt är han en typisk galicier. Under­ ­sin tid vid makten har Mariano Rajoy gjort sig känd för att han undviker känsliga frågor. Kritik lämnas obesvarad. Debatter undviks.

Taktiken har fungerat utomordentligt när det gäller Spanien. När Mariano Rajoy vann sin andra regeringsperiod för ett år sedan var det just för att det till slut inte fanns något alternativ. De politiska motståndarna hade fått göra bort sig själva. Själv hade Mariano Rajoy avvaktat i bakgrunden och låtit stormen passera. Alla anklagelser om korruption som riktades mot hans parti hade han undvikit att ta tag i. Med ett minimalt stöd i parla­mentet kunde han ändå till slut stiga fram och bilda­ en minoritetsregering.

Frågan är dock om Mariano Rajoys icke-beslut-politik kommer att fungera när det gäller Katalonien. Under sju år valde han att negligera alla signaler från regionen. Han vägrade att förhandla om ökat självstyre, han ville inte ens diskutera med kata­lanerna. Hoppades förmodligen att frågan skulle rinna ut i sanden.

Men separatisterna utnyttjade i stället situationen. I mycket påminde deras taktik om den populism som drev fram brexit. Det gavs stora löften utan förankring. En känsla av att vara förfördelad spred sig bland katalanerna. Katalonien var bortglömt av makten i Madrid. Från att ha varit­ en marginell rörelse växte stödet för ett självständigt Katalonien. Klyftan mellan Madrid och Katalonien blev allt djupare.

Genom sin passiva politik bidrog Mari­ano Rajoy till utvecklingen. Efter det senaste regionalvalet i september 2015 då separatisterna vann egen majoritet i det katalanska parlamentet hade brytningen blivit total.

Inte ens när separatisterna utlyste sin folkomröstning reagerade Mariano Rajoy. Som gammal jurist uppvuxen i en familj där alla män så länge någon minns varit lagmän valde han i stället att hänvisa till konstitutionen. Det var grundlagen som gällde. Ingen förhandling. Ingen diskussion. Folkomröstningen var olaglig. Punkt slut.

Nils Erik Forsgård: Nationalistisk årtalsmagi

Det var först när krisen kulminerade på fredagen den 27 oktober som Mariano Rajoy skred till handling. Klockan 15.27 röstade det katalanska parlamentet för självständighet. Fyra timmar senare gav Mariano Rajoy order om att den katalanska regional­regeringen skulle avsättas. De centrala myndigheterna tog över styret av Kata­lonien. Med stöd av paragraf 155 i konstitutionen upplöstes samtidigt det katalanska parlamentet och ett nyval utlystes.

I dag sitter de flesta av separatisterna som ingick i den katalanska regionalregeringen i fängelse, anklagade för bland annat uppror och uppvigling samt missbruk av allmänna medel, allvarliga grundlagsbrott som kan ge trettio års fängelse.

Regionalpresidenten Carles Puigdemont har gått i landsflykt. Den spanska riksåklagaren har fått förundersökningsdomaren som håller i målet att begära att Carles Puigdemont och ytterligare fyra kata­lanska regeringsmedlemmar som följde med honom utlämnas till Madrid för att ställas inför rätta.

Tre dagar före julafton är det nyval i Kata­lonien. Men valutgången är mycket osäker. Blir det separatisterna och deras partibildningar som vinner majoriteten i det katalanska parlamentet skärps konflikten med Madrid. Vinner de Spanientrogna partierna kommer konflikten att gå in i ett lugnare skede med möjlighet till försoning.

De hårda tagen mot separatisterna välkomnas av konservativa. Men från vänstern riktas hård kritik mot att den spanska regeringen sett till att politiska motståndare kastas i fängelse. Det förvärrar konflikten, anser vänstern. Den spanska premiär­ministern har visserligen överlåtit till domstolsväsendet att agera. Men det är den spanska riksåklagaren, som är tillsatt av regeringen, som driver målen.

Johan Hakelius: Spanien – splittringarnas land

Innan arresteringarna den 2 november av den katalanska regeringen pekade opinionsundersökningarna på ett mycket jämt resultat i det kommande extrainsatta regionalvalet den 21 december. Ungefär lika många väljare gav sitt stöd till de partier som står bakom en separation som till de partier som anser att Katalonien är en del av Spanien. Samtidigt pekade flera undersökningar på att de osäkra väljarna börjat få nog av konflikten med Spanien och var beredda att rösta på Spanientrogna partier.

Men den senaste veckans hårda tag mot separatisterna har redan börjat påverka opinionen. För många katalaner har de gripna före detta regeringsmedlemmarna blivit martyrer. De må vara idioter och popu­lister men de är vår folkvalda regering, resonerar många. Från sin position i Belgien kommer den avsatte regionalpresidenten Carles Puigdemont dessutom att kunna ställa upp som separatisternas kandidat i valet.
Framtiden ser mycket osäker ut för Katalonien.