Knarkgängen drar ner Ecuador i en våldspiral

Rädslan låg som en skugga över valet i Ecuador i helgen. Flest röster fick Luisa González från det radikala partiet Revolución Ciudadana, eller Medborgarrevolution på svenska. Tvåa kom Daniel Noboa, son till banankungen Álvaro Noboam, en av landets rikaste män som själv ställt upp fem gånger i presidentval. År 2007 förlorade han till Rafael Correa, som är Luisa González mentor, och som var Ecuadors president till 2017. Vem som blir landets nya president avgörs i mitten av oktober i en andra valomgång. Och då, liksom nu, kommer våldet och den organiserade brottsligheten att vara centrala teman.  

Efter mordet på journalisten och presidentkandidaten Fernando Villavicencio den 9 augusti i samband med ett valmöte i huvudstaden Quito twittrade Rafael Correa att Ecuador är en ”kollapsad stat”. Han syftade inte bara på att kriminaliteten och våldet har ökat katastrofalt de senaste fem åren – mordet på Villavicencio var det tredje politikermordet på kort tid – utan främst på att den den organiserade brottsligheten nu infiltrerar statsapparaten på alla nivåer.  

För inte så länge sen var Ecuador ett av Latinamerikas fredligaste länder, vilket dock inte innebar att det också var politiskt lugnt. De tio åren innan Rafael Correa valdes 2007 hade Ecuador sju olika presidenter, varav flera drevs bort av folkliga mobiliseringar. Och Correas tio år som president var inte heller särskilt stillsamma. Men höga världsmarknadspriser på råvaror bidrog till exportinkomster som avsevärt minskade fattigdomen. Det genomfördes också flera stora infrastrukturprojekt. Visserligen kastade Correa ut USA:s knarkbekämpare DEA från Ecuador och stängde USA:s militärbas i hamnstaden Manta, men han stärkte samtidigt polisen och när han lämnade sin post kunde han skryta med att Ecuador, efter Uruguay, var Latinamerikas minst våldsamma land. I dag är det ett av de värsta på den punkten, kanske det våldsammaste. 

Förvandlingen har gått snabbt. Den organiserade brottsligheten upplevs i dag nästan som en ockupationsmakt. Samtidigt har polisens kapacitet försvagats – polisbilar står stilla därför att det saknas reservdelar och pengar till bensin och brottsutredande avdelningar har lagts ner på grund av nedskärningar begärda av IMF och Världbanken. De återkommande fängelseupproren orsakade av krig mellan olika kriminella gäng om kontrollen över fängelserna är en annan faktor bakom våldsspiralen.  

Det är ingen slump att gängen är på frammarsch. Ecuadors lättillgängliga hamnar och strategiska läge mellan Peru och Colombia – världens två största producenter av coca – gör landet intressant som genomfartsland för droghandel och annan smuggling. Till det kommer att den amerikanska dollarn är landets officiella valuta sedan millenieskiftet, vilket gör Ecuador till ett paradis för pengatvätt. Men tidigare, när den colombianska FARC-gerillan hade monopol på smuggling och droghandel vid den norra gränsen, sköttes den kriminella verksamheten med mindre våld. FARC var som en stat i staten, diciplinerad och med egna lagar som nogsamt undvek att hamna i konflikt med ecuadorianska myndigheter. 

Detta förändrades i och med fredsavtalet 2017. När FARC försvann uppstod ett tomrum som många ville fylla: dissidentgrupperingar av FARC som inte accepterade att lägga ner vapnen, lokala kriminella gäng liksom de stora colombianska, mexikanska och brasilianska knarkkartellerna. Den ”Pax americana” som FARC:s monopol hade inneburit bröt samman och ersattes av ett allt mer okontrollerat våld. Morden 2018 på tre utsända journalister från dagstidningen El Comercio var en tydlig signal om att FARC inte längre styrde i gränstrakterna. 

Denna korrespondent deltog en gång för länge sen i ett smuggeläventyr som illustrerar vilken förvandling det rör sig om: På en buss från Pasto i Colombia till Quito, strax före den ecuadoranska gränsen reser sig två kvinnor upp. De förklarar att de köper sådant som är billigt i Colombia och sedan säljer i Ecuador. Och vice versa. Nu hade de med sig en uppsättning gummibollar och frottéhanddukar som dock överskred tillåten kvantitet. 

Kunde vi tänka oss att bära med oss några bollar och handdukar? 

Min bänkgranne – som tvisade sig vara Ecuadors ambassadör i Colombia, ”budgeten tillåter inte flyg” – och jag, liksom nästan alla andra passagerare, satt med fem handdukar och tre stora gummibollar i knät när tullarna från Ecuador kom ombord. De kunde inte låta bli att le. Varken de eller vi passagerare tänkte ens tanken att bollarna skulle kunna innehålla något annat. 

Många år senare stod jag på gränsbron över Putumayofloden, mitt emellan den colombianska och ecuadoranska tullen, när en kvinna från den colombianska sidan kom fram. Hon bar på två kassar som, sa hon, innehöll CD-skivor. Hon bad mig bära en av kassarna genom tullen till Ecuador eftersom ”hon hade för mycket”. Jag sade ”nej!” utan en sekunds eftertanke och skyndade mig därifrån. Då var det helt självklart att hennes CD-skivor dolde en last kokain. 

Tiderna förändras. I dag lever många med kronisk rädsla och vågar knappt gå ut. Affärer och restauranger stänger flera timmar tidigare än förr. Många jämför situationen med den i Colombia under åttio- och nittiotalen då kartellerna var som mäktigast.  

Rafale Correa menar nu att våldet inte är farligast; det är gängens förmåga att infiltrera staten och rättsväsendet. Innan han mördades avslöjade Fernando Villavicencio att han hotats av ”Fito”, ledare för gänget ”Los Choneros”, en utlöpare till den mexikanska Sinaloakartellen. Correa hävdar å sin sida att mordet var en komplott av högern i syfte att sabotera möjligheterna för Luisa González att segra i första valomgången. Och i förlängningen hindra honom från att komma tillbaka från den exil han befunnit sig i sen han för fem år sen dömdes till åtta års fängelse för korruption. En dom han själv beskriver som ”pajaseri”. Om Luisa González segrar i den andra valomgången i mitten av oktober, kan kanske Correas bannlysning upphöra. Frågan är om det kan hjälpa för att lyfta Ecuador ut ur kategorin ”kollapsad stat”. 

***

Läs även: "Vi har blivit parodier på oss själva"

Läs även: När började det gå åt helvete för Peru?