Kongos plågade folk går till val
Bild: AL-HADJI KUDRA MALIRO/AP/TT.
För 17 år sedan såg jag en allvarsam, svartklädd Joseph Kabila gå upp för trapporna till Palais du peuple i Kinshasa för att hedra sin döde far, president Laurent Kabila. Presidenten hade några dagar tidigare mördats av en av sina livvakter. Den 29-årige sonen hade snabbt utsetts till hans efterträdare trots att han saknade politisk erfarenhet.
Joseph Kabila ärvde ett land i kris. När han nu lämnar över makten i Afrikas största land söder om Sahara har läget försämrats ytterligare.
Valet den 23 december skulle ha hållits för två år sedan. Valmyndigheten har skyllt på teknikaliteter, Kabilas opponenter har sett förhalandet som ett försök av presidenten att hålla sig kvar vid ämbetet.
Tiotals personer har dödats i demonstrationer under de två år som gått sedan det stod klart att de utlovade valen 2016 inte skulle bli av. Även den mäktiga katolska kyrkan har ställt sig bakom oppositionspartierna och krävt att val ska hållas i enlighet med konstitutionen.
Kabila ställer inte själv upp i valet utan stödjer den lojale, före detta inrikesministern Emmanuel Shadary. Politiska bedömare ser honom som en garant för att ge Kabila fortsatt inflytande.
Oppositionen har försökt att samla sig bakom en kandidat men överenskommelsen föll samman nästan omedelbart, och sammanlagt är det 21 kandidater som folket ska välja mellan. Två av de främsta oppositionsledarna, Jean-Pierre Bemba och Moise Katumbi, har hindrats från att ställa upp.
Misstankar om att valet inte kommer att gå rätt till och kritik mot att de elektroniska röstningsmaskinerna är lätta att manipulera ökar oron för nya våldsamheter. Med undantag för Afrikanska unionen och SADC (Southern African development community) har internationella valobservatörer inte fått tillstånd att övervaka valet.
Striderna i de östra delarna, som trots flera fredsförsök pågått med få avbrott sedan slutet av 1990-talet, fortsätter. FN har visserligen sin största styrka på plats i landet men det är långt till fred och säkerhet.
En myriad av milisgrupper och stridande förband har avlöst varandra och gränserna mellan vem som kontrollerar de olika områdena är flytande. Hjälporganisationer talar om 4,5 miljoner flyktingar, något Kongos regering förnekar. Siffror över hur många som dödats i strider och avlidit till följd av sjukdomar och umbäranden är inte entydiga. Men det bestialiska våldet uppmärksammades än en gång när den kongolesiske kirurgen Denis Mukwege tog emot Nobels fredspris 2018 för sitt arbete med att vårda tiotusentals kvinnor som utsatts för sexuellt våld.
I stridsområdet utbröt för några månader sedan också en av de värsta ebolaepidemierna någonsin. Hittills har omkring 300 personer dött och konflikten har försvårat arbetet med att stoppa spridningen.
En av grundorsakerna till kriget är bristen på kontroll över Kongos enorma naturtillgångar av guld, tenn och coltan. Eftersom staten är svag är det i princip fritt fram för väpnade grupper och korrupta lokala ledare att skapa sig en inkomst från mineralerna. Utvinningen är oreglerad och arbetsmetoderna enkla och farliga. Trots rikedomarna förblir Kongo bland de fattigaste länderna i världen.
Det är mot den bakgrunden som uppskattningsvis 46 miljoner kongoleser ska välja en ny president dagen före julafton. Det blir i så fall första gången sedan självständigheten 1960 som det sker ett civilt maktöverförande i Kongo.
Läs mer om Kongo:
Veckans Fokus: Femtioåriga kriget (#48-18)
Fakta | Fem gånger Sveriges yta
Namn: Demokratiska republiken Kongo – alternativt Kongo-Kinshasa för att inte blanda ihop landet med grannen Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville).
Yta: 2 344 858 kvadratkilometer (Sverige 447 435).
Antal invånare: Cirka 84 miljoner.
Statsöverhuvud: president Joseph Kabila (2001).
Språk: Franska, lingala, kiswahili, kikongo.
Religion: Kristendom (50 procent katoliker och 20 procent protestanter), muslimer (10 procent) och folktro.
Naturtillgångar: Främst mineraler (diamanter, guld, tenn, kobolt, coltan bland annat), ädelträ och naturgummi.
Självständighet: 1960.
